Liv

Nils Peter Möller (1803−1860) var son till bryggaren och handlaren Jöns Bengtsson Möller och Benedikta Nilsdotter i Helsingborg. Han sattes i skola i Helsingborg och tog sin studentexamen i Lund 1818. Han blev 1820 sånglärare vid Helsingborgs skola och 1825 arbetande ledamot i Karlskrona Musiksällskap. Året därpå studerade han i Köpenhamn, där han, enligt en bevarad meritförteckning, under ”professor [Friedrich] Kuhlau inhämtade undervisning uti Harmoni-Läran”. Samma år, 1826, blev han också arbetande ledamot av musiksällskapet i Malmö. 1827 utnämndes han till musikdirektör i Skånska husarregementet. Han var vidare aktiv vid bildandet av ett musiksällskap i Helsingborg 1833 och förestod detta sällskap under fem år. Hans huvudinstrument var violoncell men han var också en god organist och musikanförare.

Nils Möller anställdes 1838 som klockare i Kvidinge. Tiden på denna post blev kortvarig eftersom han samma år sökte och erhöll en tjänst som klockare och sångare i domkyrkan i  Lund. Hans tid som domkyrkomusiker kom efterhand att präglas av konflikter med domkyrkoorganisten och universitetskapellmästaren Emanuel Wenster (1785−1856). På den senares initiativ hade en orgel installerats i domkyrkan 1836 − Sveriges största orgel vid denna tid − och stridigheterna gällde rätten att spela på denna men också den undervisning och examination av klockare, kyrkosångare och organister i Lund som domkyrkomusiken hade att ombesörja. Mycket talar för att Möller överglänste Wenster inom båda områdena; han fick exempelvis tidigt ansvar för vården av orgeln och för orgelbeledsagning av psalmsången vid gudstjänsterna. Han omnämns också några år in på 1840-talet som domkyrkokantor och organist i domkyrkans handlingar. Till skillnad från Wenster var Möller dessutom en mycket produktiv tonsättare.

Under Nils Möllers Lundatid tillkom utöver sakrala verk ett antal sånger för manskvartett. Periodvis försökte han också konkurrera med studentsångarnas anförare, Otto Lindblad, om sångarnas gunst. Under den senares långa sjukdomsperiod 1842 samlade Möller 12 studentsångare och gav konserter med dem under något års tid. 1843 invaldes han som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Två år senare fick han uppdraget att komponera ett verk till firandet av domkyrkans 700-årsjubileum. Efter att nya bestämmelser kommit att gälla i fråga om rätten att examinera i musik vid högre läroanstalter sökte och erhöll Möller 1847 denna rätt av KMA. I grunden var det emellertid klockartjänsten i domkyrkan som han innehade och med denna följde kravet att lära ”församlingens barn läsa i bok och med all flit och trohet drifva catechesiska barnläran”. Han gjorde våren 1860 ett försök att bli befriad från denna undervisning för att kunna ägna mer av sin tid åt ”andliga compositioner” men anhållan avslogs. Några månader senare avled han.

Verk

Nils Möllers var en synnerligen flitig kompositör av tillfällighetsverk, det vill säga han komponerade musik för tillfällen som han som musiker och anförare deltog i och för vilka det fanns behov av nykomponerad musik. Det gällde exempelvis de musiksällskap han tillhörde i Karlskrona och Malmö på 1820-talet eller själv tog initiativet till i Helsingborg på 1830-talet. Under Lundatiden tillkom kammarmusik, diverse hyllningsmusik för olika evenemang, sånger, orgelverk och liturgisk musik. Gemensamt för många kompositioner är att de är tänkta att uppföras av amatörer. Verken är förhållandevis korta, formmässigt överskådliga och fattbara. De kräver heller ingen större spelskicklighet. Tonspråket är lättillgängligt med sångbara linjer och följsam harmonik. Flera av de bevarade verken som Hymn uppförd i Lunds Domkyrka vid Dess Sjuhundra åriga jubileum (1845) eller Gradus ad parnassum  (1853) innehåller partier med rytmiskt pregnant och energisk musik som vittnar om Möllers tidiga musikerbana inom Skånska husarregementet.

Under sin livstid blev Möller känd utanför Skåne för sin tonsättning av tio sånger ur Per Daniel Amadeus Atterboms Lycksalighetens ö. Sångerna trycktes 1829. En av dem − ”Vindarnas kör” med textbörjan ”Upp genom luften, bort öfver hafven, / Hän öfver jorden i stormande färd” − blev tidigt en uppskattad manskörssång. Den finns med i Jacob Axel Josephsons En och flerstämmiga sångstycken, tryckt i Uppsala 1861, och ingick senare i exempelvis Fredrik Eggelings sångbok som spreds i många upplagor fram till 1930-talet. 1885 fastnade arbetardiktaren Henrik Menander för Möllers slagkraftiga melodi och använde för dikten ”Till arbetarne!”. Sången, som inleds med orden ”Arbetets söner, sluten er alla”, blev snabbt mycket populär inom arbetarrörelsen. Melodin togs också upp av Frälsningsarmén för sången ”Brusten är snaran”. Ett annat körverk av Möller som tidigt fick fäste i skolsångsrepertoaren är ”Skytten” (text av Esaias Tegnér), komponerat 1833 till Kristianstads skyttesällskap. Också denna sång ingick i flera av upplagor av Eggelings sångbok.

I Lunds domkyrka användes en av Möller redigerad utgåva av det svenska mässofficiet åtminstone från 1841 och fram till hans död 1860. I en lexikonartikel från 1864 omnämns den som ”Möllers Messa”. Mässan utgör en kodifiering och bearbetning av vissa liturgiskt-musikaliska traditioner i Lunds domkyrka. Tonspråket framstår som förhållandevis modernt eller folkligt i jämförelse med den gregorianska melodik som präglar de mässofficier som allmänt använts i Svenska kyrkan fram till vår tid. Kyriepartiet har exempelvis en helt avvikande melodi som är en variant av ett i dansk tradition förekommande Kyrie.

Boel Lindberg © 2014