Liv

Mellan den civila och militära musiken

Nils Malmberg studerade vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm och avlade militärmusikdirektörsexamen 1894, kyrkosångarexamen 1898 och organistexamen 1902. Redan under studietiden sökte han olika arbeten för att försörja sig. Han tjänstgjorde således parallellt som musikdirektör vid Kungl. Södra skånska infanteriregementet i Ystad (1896−1906) och som kapellmästare vid Kungl. Dramatiska teatern i Stockholm (1896−99). Han verkade även som extra ordinarie cellist i Kungl. Hovkapellet (1900−02). Dessutom försökte han med stort besvär finna privatelever för att dryga ut inkomsten. 

Anställningarna var periodvis svåra att samordna, vilket framgår av några brev till pianopedagogen Richard Andersson, för vilken Nils Malmberg studerade privat fram till 1899, då han inte längre ansåg sig ha tid eller råd att fortsätta. Med omskrivningar ber han om ursäkt för att inte kunna infinna sig till lektionerna, men säger sig inte heller ha så bråttom med examen (1898) och att han ”ej får råd att fortsätta mina lektioner i år” (6 oktober 1899). En vecka senare gifte han sig med Anna Josefina Kristina (1870−1932). De var resten av livet bosatta i Stockholm. ”Det blir därför ganska knappt för mig att lefva endast på regementslön och de privatlektioner jag möjligen kan få”, samtidigt undrar han om Andersson kan rekommendera någon elev.

Spanska sjukan och dess följder

För att undvika långa resor, verkade Nils Malmberg 1904−28 som biträdande lärare i piano vid Musikkonservatoriet, samt som sånglärare vid skolor i Stockholm (Kungsholmens realskola 1900, Nya elementarskolan 1914). Han tjänstgjorde också som musikdirektör vid Kungl. Södermanlands regemente i Strängnäs 1906−14, och han var från 1906 organist vid Franska reformerta kyrkan i Stockholm. 1918 utnämndes han till ordförande i Svenska Musikerförbundet, en post han tvingades lämna kort därefter, då hans liv förändrades i grunden då han drabbades av ”spanska sjukan”, den influensa som tog livet av så många.

Bland svenska tonsättare som dog av sjukdomen fanns Harald Fryklöf och Sigurd von Koch, vars öden grep honom starkt. Malmberg överlevde men fick svåra nervproblem vars verkningar satt i under många år. I januari 1921 skriver han i ett brev till Bror Beckman: ”Hösten 1918 var jag ganska svårt sjuk i spanska sjukan, och i synnerhet följderna för mina nerver voro svåra och långvariga, ja, jag kan säga att de ej släppt mig fullkomligt ännu.” Bekymren skulle i själva verket förmörka resten av hans liv. Även hustruns död 1932 slog honom hårt.

Han donerade i början av 1930-talet anonymt 200 kronor till en stipendiefond, ursprungligen avsedd för en träblåsarelev, men i samband med hustruns död ändrad till att gälla en kvinnlig sångelev.

Nils Malmberg gravsattes den 22 december 1945 på Norra begravningsplatsen (Katolska kyrkogården).

Verk

Nils Malmbergs kompositioner har i de flesta fall tillfällighetskaraktär. Marschen till Kungl. Södra skånska infanteriregementet var under en period (ca 1898−1910) regementets officiella marsch. Han skrev även marschen ”Överste Gyllenram”, vars förebild Henrik Fredrik Gyllenram var verksam vid samma regemente 1895−1904, och sannolikt komponerades den till överstens pensionering.

Den symfoni Nils Malmberg arbetade på runt sekelskiftet föreligger inbunden i partitur, men har förbigåtts med tystnad och nämns inte i Lennart Hedwalls bok Den svenska symfonin (1983).

Nils Malmbergs sånger ”Skyddsengeln” (”Till en älskad makas minne”) och ”Visa” torde vara hans mest spridda verk och de trycktes i vackra utgåvor. På titelsidan till den sistnämnda sången står att läsa att den var ”Med stort bifall sjungen på Dramatiska Teatern”. Den ingick i musiken till skådespelet För kronan, vars premiär stod den 22 januari 1897, året efter Carl Snoilskys översättning av dramat. Sångerskan hette ”fröken Jahnke” och blev som Julia Mandahl en förnämlig sångare på Operan. Under 1890-talet medverkade Nils Malmberg som kapellmästare, arrangör och kompositör vid något dussin uppsättningar på Dramatiska teatern, som då låg på Kungsträdgårdsgatan. 

I det ovan nämnda brevet till Beckman skriver Malmberg att han under intrycket av Harald Fryklöfs bortgång komponerade sången ”Spillror” (”Av livets morgondrömmar”) för baryton och piano/orkester till text av Viktor Rydberg, och undrar om sången möjligen kunde ”utföras vid något musikföredrag i konservatoriet av någon försigkommen sångelev”. Större förväntningar tycks han inte ha odlat.

Stig Jacobsson © 2015