I Örebros musikliv

Carl Johan Lewerth föddes i Arboga den 13 januari 1818. Som ung tillbringade han en studietid i Stockholm och var under denna tid även knuten till Kungl. Teatern. Redan så tidigt som 1841 tillträdde han tjänsten som organist i Örebro S:t Nikolai kyrka (Stadskyrkan) och året därefter blev han även sånglärare vid stadens Karolinska läroverk. Både dessa tjänster kom att bilda den yttre ramen för hans verksamhet ända fram till pensioneringen under 1880-talet.

Lewerths gärning i Örebro är ett intressant exempel på hur enstaka individer och täta sociala nätverk kunde fungera som spindlar i nätet då nya former för borgerligt och offentligt musikliv etablerades under mitten av 1800-talet. På egen hand höll Lewerth samman kyrkans och skolans musik och dessutom komponerade han uppskattad musik för det nya teaterväsendet. Han deltog även i grundandet av orkestern Philharmoniska sällskapet år 1859 och tjänade som dess ledare. Äktenskapet år 1853 med den då 21-åriga Hedvig (Hedda) Norström − enligt en källa ”den mest begåvade sångerska Örebro ägt” − spelade också det en viktig roll i stadens musikmiljö. Deras gemensamma hem var ett nav för stadens musik- och litterära liv genom återkommande salonger och umgänge. Sonen Karl Lewerth ärvde sina föräldrars musikalitet.  

Kyrkomusiker

Lewerth var välkänd som en skicklig organist och tillkallades bland annat för att inviga nya instrument. Enligt tidiga källor ska han ha komponerat ett antal kantater för kyrkligt bruk, vid sidan om ett antal stora tillfällighetskantater till offentliga minnesdagar. I sitt psalmspel tog han strid för ett livligare tempo än tidens vanliga ideal.

Utgivningen av en koralbok gav betydande publika framgångar − den kom i tryck 1860 och sedan följde ett tiotal nytryck fram till 1913. Koralboken var inte påverkad av tidens nya strävanden efter rytmiserade koraler, utan melodierna följde J.C.F. Hæffners normgivande koralbok från 1820. Förändringar genomfördes dock för att stimulera variation och utryck i harmoniseringarna. Koralboken har även ett appendix, där ett antal berömda ”hymner” av tonsättare som Mozart, Haydn och Beethoven föreslås till liturgiskt bruk.

Vokalmusik i nordisk ton

Den musikpedagogiska gärningen kom till synligt uttryck i en större antologi av manskörssånger, Gammalt och nytt, främst för läroverkens elever. Förordet visar hur Lewerth omfattar en rad typiska föreställningar från 1800-talets mitt, däribland idealen om att skapa en ny musikalisk bildning men också att tillhandahålla musik som medel för rekreation. Intressant nog försvarar han nogsamt de utvalda texternas moraliska halt, men deklarerar samtidigt sin egen uppfattning att även möjligen moraliskt tveksamma sånger av Bellman egentligen mycket väl kunde ha funnits med i urvalet. Möjligen framkommer här en spänning mellan det en levnadstecknare benämner som ett ”konstnärens rörliga temperament” och samtida borgerliga moraluppfattningar. Lewerth bidrog dock samtidigt med musik till exempelvis nykterhetsrörelsen. Sångbokens primära fokus ligger dock på musikens roll i epokens skapande av en både nationell och nordisk musikalisk identitet. Melodier från kontinenten sägs enbart kunna införas i den mån de har ”vunnit infödingsrätt i Nordmanna-sången”.

Sökandet efter en nationell folkton präglar även den offentligen mest uppmärksammade delen av Lewerths skapande: vokalmusiken. Med sina båda populära folklustspel Peder Rank och hans fästmö samt Vingåkersbruden fick han framgångar i den framväxande offentliga teaterns musikaliska underhållningskultur och utforskade folkliga sedvänjor samt lokala musiktraditioner. Melodier ur dessa föreställningar spreds även i arrangemang för hemmets salongskultur, i fallet med Vingåkersbruden i en pianosvit som utgavs i ett internationellt samarbete mellan ett  svenskt, ett tyskt och ett franskt förlag. Även om inte minst Lewerths körsatser visar på ett gott musikaliskt hantverk lät han dock i både folklustspel och andra mindre sånger konsekvent melodierna stå i odelat fokus. Den konstnärliga ambitionen i Lewerths musik framstår generellt som låg, men detta faktum är förmodligen åtminstone delvis ett uttryck för estetiska och nationella ideal om det stora värdet i en enkel och okonstlad nordisk melodik.

Jonas Lundblad © 2016