• Tillkomstår: 1876
  • Verktyp: Opera, helafton
  • Textförfattare: Ludvig Josephson, Ernst Wallmark
  • Uruppförande: 26 april 1876 på Kongl. Theatrarne, Stora Theatern [dvs Kungl. Teatern, Stockholm; den andra var Mindre Theatern, dvs Dramatiska Theatern].
    Medverkande: Wilhelm Lundvik (Konung Sverker, Sveriges konung), Harald Torsslow (Johan, den ene af hans söner), Hr Ringenson (Carl, den andre af hans söner; stum roll), Helmer Strömberg (Kardinal Nicolaus Albanensis), Per Janzon (Sven Grate, Danmarks konung), Fredrik Malmsjö (Riddar Carl, dansk Höfding), Robert Ohlsson (Nils Drotta, dansk höfding), Oscar Arnoldson (Harald, svensk krigare), Louise Pyk (Blenda, hans trolofvade), Victor Sandstedt (En dansk anförare). Hofmän. Hird. Krigshöfdingar och Krigsfolk. Väpnare. Fanfarblåsare. Biskopar. Munkar. Chorgossar. Smålandsbönder. Fruar. Tärnor. Värendsflickor. Allmoge af begge [sic] könen. Vålnader. Dir: Ludvig Norman
  • Speltid: Ca. 120-180 min
  • Detaljerad speltid: Enligt affischen från 1876 "Börjas kl. 7 och slutas omkring kl. half 11 e. m." (vilket inkluderar paus/-er).

Instrumentering (besättning)

2.2.2.2* / 2*.2.4.0 / timp, perc, org, hp / str
(contrafagotto, signalhorn i H)
perc: tub bell (på scen)

Soloröster/kör

Konung Sverker, Sveriges konung (bas)
Johan, den ene af hans söner (tenor)
Carl, den andre af hans söner (stum roll)
Kardinal Nicolaus Albanensis (bas)
Sven Grate, Danmarks konung (baryton)
Riddar Carl, dansk Höfding (tenor)
Nils Drotta, dansk höfding (baryton)
Harald, svensk krigare (tenor)
Blenda, hans trolofvade (sopran)
En dansk anförare (bas)

Kör: Hofmän. Hird. Krigshöfdingar och Krigsfolk. Väpnare. Fanfarblåsare. Biskopar. Munkar. Chorgossar. Smålandsbönder. Fruar. Tärnor. Värendsflickor. Allmoge af begge [sic] könen. Vålnader.

1 sopran (Blenda)
3 tenorer (Riddar Carl, Johan, Harald)
2 barytoner (Sven Grate, Nils Drotta)
3 basar (Konung Sverker, Kardinal Nicolaus Albanensis, En dansk härförare)
1 stum roll (Carl [Konung Sverkers son])

Kör: xxx

Exempel på tryckta utgåvor

Libretto utgivet av Albert Bonniers förlag, Stockholm (1876)

Beskrivning av verket

Enligt affischen från 1876 "Opera-dikt i 4 Akter (fjerde akten afdelad i tablåer)."

Introduktion (svensk folkvisa): Andante con moto c-moll 2/4

Akt I

En öppen trädbevuxen plats i Linköping. Till höger en klosterkyrka med hög trappuppgång. I fonden stadsmur, torn och port.

Scen 1: Konung SVERKER och hans son JOHAN, omgifne af LIFVAKT [sic], samt deras HOFMÄN, HIRD och KRIGARE jemte deras FRUAR och TÄRNOR på en förhöjning (med fyra trappsteg) på scenens venstra sida. Öfver denna utbreder sig en baldakin, smyckad med löf och blommor. Nedanför upphöjningen står KUNGENS MARSK med riksbaneret. Midt emot honom närmare scenens midt, NILS DOTTA, iklädd häroldskåpa, omgifven af DANSKA VÄPNARE och FANFARBLÅSARE.
KARDINALEN NICOLAUS ALBANENSIS intager scenens midt, under en purpurhimmel, uppburen af BISKOPAR, och omgifven af knäböjande KORGOSSAR, som svinga sina rökelsekärl.
I en halfcirkel kring dem en skara MUNKAR med HELGA JUNGFRUNS och KYRKANS öfvriga baner. Till höger framför kyrkan en skara PRESTER och ANDLIGE, på kyrktrappan VAKT, UNGA FLICKOR med blommor, KORGOSSAR samt MÄN och QVINNOR AF FOLKET.
I fonden skaror af BÖNDER, QVINNOR, VAKT och KUNGENS FANFARBLÅSARE.
Klockorna ringa.

Alla göra korstecknet. Korgossarne stiga upp. Manschören med uppräckta händer. Sverker stiger ned från estraden. Johan [svarar] försmädligt. Dotta [vänder sig] till Johan. [Samtliga]

Scen 2: HARALD skyndar ut ur kyrkan och tränger sig fram. Sorl af ovilja. De som knäböja stiga upp. Harald visar på Nils Dotta. Sverker [vänder sig] till Nils Dotta. Johan drar sitt svärd, [vänder sig] till Harald. Vakten vill gripa Harald. Harald, som dragit sitt svärd, försvarar sig. DE FÖRRE.

Scen 3: En skara beväpnade SMÅLANDSBÖNDER skynda ur kyrkan och fylla trappan. Alla på scenen vika undan. Dotta [talar] för sig. Svärd dragas öfverallt. Harald [vänder sig] till folket på scenen. Chören af Bönder höjer vapnen. Folket [är] vildt. Dotta [talar] för sig. DE FÖRRE.

Scen 4: DE FÖRRE. BLENDA med åtta VÄRENSFLICKOR, träda ur kyrkan under klockringning. De stanna först på trappan och skrida så ned på scenen. Flickorna hafva utslaget hår och bära bröstharnesk samt yxor. Blenda bär hjelm över det långa utslagna håret, stålskjorta och svärd. Alla vika i beundran vid deras ankomst. Kardinalen [talar] för sig. Dotta [talar] för sig. Sverker har närmat sig Blenda. Hon förblifver stilla som i bön. Sverker [vänder sig] till Kardinalen, [därefter] till Blenda. Hon [vänder sig] till Johan, träder hotande mot honom. Johan [utbrister] i vilt raseri. Sorl från folket. Sverker [vänder sig] till Johan. Chören hotar Johan. Han [utbrister] i raseri, rusar bort. Sverker [vänder sig] till Nils Dotta. Sverker ger tecken åt sitt folk, som blåser örlog. Dotta [vänder sig] till Blenda, [talar] för sig, [sedan] högt.

Scen 5: DE FÖRRE (utom Nils Dotta och hans följe). Kardinalen [vänder sig] till Blenda. Hon griper riksbaneret, kysser det och faller på knä. Värendsflickorna knäböja kring henne. Biskopar och öfrige andlige omgifva Kardinalen, som utbreder sina händer öfver henne. Han [vänder sig] till Värendsflickorna, [därefter] till Blenda. Hon har dragit svärdet och håller det mot baneret, reser sig inspirerad höjande baneret och svärdet. Kardinalen och de öfrige andlige utbreda händerna. Alla omgifva henne med sina mot baneret sträckta vapen. Ridån faller långsamt.


Akt II

Det inre af en småländsk bondstuga. En stor stockeld midt på scenen; röken tränger sig ut genom en öppning i taket. Några simpla stolar och bord jemte här och der kringströdda husgeråd, sländor och annat, som af fienden ännu ej förstörts. I fonden ett fönster som vetter åt bygden, fullt af rimfrost och snö. Nära der intill en källarlucka på golfvet. Till venster en jerndörr, till höger utgången.

Scen 1: Vid ett bord sitta NILS DOTTA och RIDDAR KARL jemte ANDRA
KRIGSMÄN vid sina bägare. Sedan SVEN GRATE. Danska krigare äro lägrade kring elden och i stugans hörn läskandes sig med öl, som i stora skånkor och bägare kirngbäres af Sven Grates väpnare. De stiga upp, lyftande sina bägare mot Sven Grate, som nu inträder. Sven Grate inträder, åtföljd af några riddare. Karl [talar] upprymd. Sven Grate [svarar] tillrättavisande. Karl [talar] i vrede. Han räcker Kungen en bägare. Dotta [talar] för sig, [senare] häftigt. Grate [vänder sig] till riddar Karl, [därefter] till Dotta. Dotta vill gå. Grate [vänder sig igen] till Dotta, [senare] till soldaterna, [därefter] till alla.

Scen 2: SVEN GRATE, DOTTA. Grate vill gå. Dotta hejdar honom. Grate ropar utåt. Dotta skyndar sig att med draget svärd ställa sig mellan kungen och utgången. Dotta [är] förvirrad, visar på dörren till venster.

Scen 3: DE FÖRRE. BLENDA (med en liten krigslur i band öfver axeln och med draget svärd visar sig i dörröppningen). Dotta går till dörren och öppnar den. Grate ryggar tillbaka och far med handen öfver pannan. Blenda slår svärdet ut Grates hand. Dotta söker kasta sig emellan. Grate rusar emot henne med draget svärd. Några dofva klockslag och trumpetsignaler höras i fjerran. Stridsbuller, som närmar sig. Chören (svenskar) hörs utom scenen. Blenda [är] vid fönstret. Hon [vänder sig] till kungen. Dotta [talar] för sig. Grate återtager sitt svärd. Chören (danskar) ryggar tillbaka. Blenda har ställt sig till motvärn vid fönstret, blåser i sin lur. Chören (svenskar) [hörs] utanför. Karl [vänder sig] till Sven Grate. Svenska krigare och beväpnade bönder, anförde af Harald, storma in genom fönstret, från källarluckan, dörren till venster, der Blenda varit dold, och slutligen instörtar genom högra dörren den danska krigarhop, som kommer för att undsätta Sven Grate och de öfriga danskarna. Grate [talar] afsides. Vild sammandrabbning. Harald med en del af svenskarne slår öppningen i fonden der Blenda med några af de sina fattar ställning och tränger danskarna tillbaka in i stugan. Ridån går ned.


Akt III

[Instrumental inledning:] Andante maestoso Dess-dur 4/4 (C)

En skogslund. I fonden en insjö innesluten af berg och furuskog. Midt på scenen en stor vidutgrenad ek omigfven af stenkummel och grafkullar. Uppe vid stranden samt på scnens begge sidor buskar och stenrösen. Svagt vinterlandskap. Aftonskymning.

Scen 1: BLENDA uppträder långsamt stödjande sig mot sitt dragna svärd. Hon bär sin hjelm i handen. Hon är blek och vacklande, likson gripen af förfäran. Hon faller afsvimmad ned under eken.

Scen 2: Man hör i fjärran danskarnas krigsmarsch. Den närmar sig allt mer och NÅGRA DANSKA TRUPPER skrida öfver scenen upp vid fonden med sina anförare, bland hvilka DOTTA, som skiljer sig från de öfrige och kommer ned på scenen. Dotta [vänder sig] till de öfrige som också stannat. Anföraren [vänder sig] till soldaterna.

Scen 3: BLENDA. DOTTA. Anföraren marscherar bort med sina trupper. Blenda [har blivit] öfverväldigad af sömnen, slumrat in, talar i sömnen. Dotta spritter till. Blenda [talar] som förut. Dotta går spejande åt sidan, återvänder till scenens midt och upptäcker nu i det framlysande månskenet Blenda. Dotta Närmar sig och ryggar tillbaka. Han närmar sig åter. Han går varsamt till hennes sida och faller på knä bredvid henne. Han [utbrister] liksom häftigt gripen af ett vildt begär, [därefter] åter sig sjelf. Han rusar upp. Blenda vaknar, girper sitt svärd och rusar upp. Dotta kysser hennes panna. Han [har] skyndat åt sidan. Hon lyfter svärdet. Dotta [är] åter fattad af sin lidelse.

Scen 4: DE FÖRRE, JOHAN med en tropp SVENSKA KRIGARE synes uppe vid fonden. En del af svenskarne skynda bort åt skilda håll. Dotta drager sitt svärd. Johan [har] närmat sig, [vänder sig] till knektarne. Knektarne omringa Blenda och Dotta. Johan [talar] för sig. Han [vänder sig] till knektarne. Dotta vill rusa emot Johan men hejdas af knektarna. Johan [vänder sig] till knektarne, som ej våga vidröra Blenda, der hon står orubblig och majestätisk midt bland hopen. Dotta öfvermannas och gripes. Johan rasar. Blenda visar på Dotta. Johan [talar] för sig. Några af knektarne bortföra Dotta.

Scen 5: JOHAN, BLENDA, KNEKTAR. Sedan VÅLNADER af i kriget stupade Värendsqvinnor. Blenda [talar] för sig. Johan vrider svärdet ur Blendas hand. Han lemnar knektarne Blendas svärd. Blenda vill följa knektarne, men hejdas af Johan. Knektarne aflägsna sig. Blenda [vänder sig] till Johan. Han vill famna henne. Hon sliter sig lös. Anderöster [hörs] (utom scenen). Johan, gripen af förfäran släpper Blenda. Johan som spanat åt alla håll [talar]. Anderöster [hörs] (utom scenen). Vålnader af i striden fallna Värendqvinnor visa sig. De framträda u grafkullarne, bland stenrösena, vid stranden och i närheten af eken och sträcka händerna mot Johan. Han stapplar tillbaka, vill fly, men förmår ej. Blenda sjunker ned på sina knän och vrider sina händer. Vålnaderna försvinna. Johan flyr vacklande. Blenda sjunker ned under eken.


Akt IV

Introduction [sic; instrumental]: Allegretto g-moll 6/8

Första tablån
På gränsen af Småland. Öppen dalsänka mellan furuklädda skogshöjder. På en höjd i bakgrunden en kyrka. TIll höger en klippa med gångstig. Det är morgon.

Scen 1: BLENDA i en simpel bonddrägt sitter på klippan med vallhorn i hand. Ridå. Morgonklockorna i kyrkan ringa till bön. En kör höres utanför. Blenda lyssnar oroligt. Kören inkommer på scenen.

Scen 2: BLENDA.SVENSKA HÄREN med KUNG SVERKER. HERTIG KARL. KARDINALEN ovh andra PRELATER: MUNKAR: HÖFDINGAR med standar och fanor samnt bväpnade VÄRENDSFLICKOR och ALLMOGE af begge könen. De draga upp för höjden till kyrkan. Blenda har då sången närmar sig och tåget kommit in på scenen stigit upp och ilat ned från klippan. Hon döljer sig vid framscenen. Hon [är] gripen af förtviflan. Hon flyr bort i förtviflan.

Scen 3: En annan skara SVENSKA KRIGARE, som dragit upp till kyrkan. Bland dessa är HARALD. Han skiljer sig från de andre och kommer ensam ned på scenen. Blenda [är] utanföre. Harald [är] lyssnande. Blenda [är] som förut.

Scen 4: BLENDA kommer hastigt in på scenen. HARALD ryggar tillbaka vid hennes åsyn. Blenda [är] liksom förföljd. Hon [talar] liksom uppvaknande ur en dröm. Hon sjunker i hans armar. Hon [talar], lyssnande till de sista takterna af kören. Hon [är] ångestfull. Hon [talar] med kraft.

Scen 5: DE FÖRRE. Spridda hopar af KRIGARE inkomma på väg till kyrkan. [De svenska soldaterna är] slagna af häpnad.

Scen 6: HARALD. BLENDA. Harald [vänder sig] till Blenda. Jubelrop höras från kyrkan.

Scen 7: HARALD, BLENDA. Från kyrkan skynda nu alla öfver höjderna ned på scenen. KONUNG SVERKER, HERTIG KARL, KARDINALEN, PRELATERNA; MUNKARNE; HÖFDINGARNE (med standaren och fanorna), VÄRENDSFLICKORNA; HÄREN och ALLMOGEN (som besätta höjderna). Kung Sverker, stödd af sin son, Karl, sjunker ned på sina knän. De fleste gripne af stundens och återseendets andakt knäböja, medan andra tränga sig fram till Blenda som, stirrande framför sig och halft drömmande stödjer sig mot Harald. Blenda viker tillbaka, ännu tvekande. De som knäböjt stiga nu upp och omgifva henne. Blenda, som låtit handen glida öfver pannan och nu sträcker armarna mot höjden, återvinner mer och mer sin häförelse och sitt mod. Blenda [talar] liksom sökande sina vapen. Sverker emottager baneret och lämnar henne det. Kardinalen [talar] pekande på Karl. Blenda kysser fanan och svingar den, trycker svärdet intill sitt bröst. Hon höjer svärdet. Alla svinga sina svärd och tåga jublande bort med Blenda i spetsen. Stridsmarschen fortfar. Scenförändring.

Andra tablån

Introduction [instrumental]: Allegro Ess-dur 6/8

Slagfältet. I bakgrunden en vall med förskansningar

Scen 8: Starkt vapengny. Svenskarne drifva de flyende danskarne framför sig. Den ena skaran efter den andra skyndar öfver scenen. Mången nedgöres och förblifver liggande. I förgrunden kommer HARALD kämpande mot DOTTA. Öfver vallen instörta SVENSKA KRIGARE och till sist BLENDA med VÄRENDSFLICKORNA. Slutligen KUNG SVERKER, KARL och enskara HÖFDINGAR och KRIGARE med eröfrade fanor från olika sidor. Harald [vänder sig] till Dotta. Dotta [talar] trotsigt. Blenda skyndar fram. Harald och Dotta fäkta. De fäkta ånyo. Blenda kastar sig emellan de stridande. Haralds svärd träffar henne. Hon dignar ned med ett utrop. De böja knä och understödja henne. I detta ögonblick ljuda svenskarnes segerfanfar bakom scenen och kören sjunger. Sverker och hans män inkomma. Dotta [talar] för sig, afsides. Harald [har] ånyo knäböjt hos Blenda. Hon [talar] hvilande mot Haralds arm. Hon förenar Haralds och Dottas händer. Sverker pryder henne med sitt kungaskärp.


Libretto/text

Akt I

N. 1
Introduktion (svensk folkvisa) [instrumental]

N. 2
Alla helgon oss bevara (Chör)

N. 3
I helga kyrkans namn (Kardinalen)

N. 4
Jag vill mitt rike visligt, fridsamt styra (Sverker)

N. 5
Jag går ej härifrån förr'n gäll trumpet förkunnat har (Dotta)

N. 6
Jag trodde att mitt värf [sic] med Guds beskydd fullbordat var (Kardinalen)

N. 7
Recit.: Hvi [sic] talen I om våld (Dotta)
Hör, de förmätna orden! (Chör)
Till vapen för fosterjorden! (Johan) 

N. 8 Bön
Herre, led dem med din nåd (Chör af munkar och prester)

N. 9
Recit.: Stigen upp! Nu båtar ej att bedja mer! (Harald)
Ha! djerfve! Hvi våtar du bönen att störa? (Kardinalen)
Hur vågar du yngling lära oss pligt [sic], lära oss pligt? (Sverker)
Den skymfen min fader ej tåla kan (Johan)
Nu tvedrägten börjas i nord! (Dotta)
Drottsvikare! Drottsvikare! (Chör af bönder) 

N. 10
Hör då min mening, du Nordlandens kung (Harald)
Så låten dem ljuda (Chör [Folket])

N. 11
Modigt har qvinnan rest sig också (Harald)
Hvad hon är skön! (Dotta)
O under! Hvad höghet i denna gestalt! (Kardinalen)
Hvem är du? du herrliga qvinna? (Chör)
Så tala! Var tröst! Du skall huldrik mig finna (Sverker)
Från Värend vi flickor komma (Chör af Värendflickor)

N. 12
Recit.: Under heta tårefloder [...] Och jag väcktes! (Blenda)

N. 13
Hvad göra? (Sverker)
Besluta dig! (Chör)
Så modigt ingen annan talar (Harald)
Hon är som sänd från himlens salar (Dotta)
Du gripen var utaf försynens egen maning (Kardinalen)
Jag grips af harm, att sådant höra (Johan)
Du dåre! Du skändlige! Du oförvetne! Ja, se mig an! Jag räds dig ej (Blenda)
Förhäf dig ej! Du intet vinner med allt ditt hån mot grånad far (Chör)

N. 14
Gå härold! och förtälj din kung att Svensken ej så lätt lär skrämmas (Blenda)
Vi ses i striden. Så är du min! (Dotta)

N. 15
Min bön är att med fanan gå till seger eller dö (Blenda)
I Frälsarns namn jag ger dig höfvidsmanna rätt (Kardinalen)
Heligt må vara ditt kall segra i rättvis strid! (Chör)

 

Akt II

N. 1 Chör af Danska soldater
Bräddfulla bägaren glädigt vi tömma! (Chör af Danska soldater)
Stor tack! Men I jublen för tidigt (Grate)
Var oss ödet än vidrigt, så fatta vi tag ännu en gång (Karl)
Du hör dem! förklarade mö! (Dotta) 

N. 2 Duett med chör af soldaterna
Långt vid målet ej vi hunnit (Grate)
Förgät! Detta brott förbjude Gud! (Dotta)
Midnatt snart förliden. En hvar berede sig till seger (Chör)

N. 3 Duo [Grate-Dotta]
Recit.: Har jag bedragit mig uppå en vän (Grate)
Jag var och är ännu er vän, o konung! [,,,] Recit.: Ett är att kämpa, vinna eller tappa! (Dotta)
Recit.: Ditt visa råd, det vore då att vända på halfva vägen (Grate)
Romanza: Jag henne såg och aldrig än mitt öga tjustes så som då! (Dotta)
Dåre! För sådan trånad offrar du mitt väl! (Grate)

N. 4 Trio [Blenda-Dotta-Grate]
Tillbaka! Tro ej att jag din fånge är! (Blenda)
Nu Blenda för hans öga står (Dotta)
Du quinna der, som för mig står (Grate)

N. 5 Finale
Hör midnattsklockan och signalen (Grate)
Hans folk nu bryter opp (Blenda)
Vårt folk nu bryter opp (Dotta)
Mitt folk nu bryter opp (Grate)
Hvad är färde? Hvem är sköldmön med svärd i hand? (Karl)
Med svärd i hand! (Chör af svenskar)
Hvad Blenda! härens skräck! (Chör af danskar)
Nu det gäller svenskmannamod! (Harald)

 

Akt III

N. 1
[instrumental inledning]

N. 2
Recit.: Trött af striden, vill jag här i denna undangömda dal [...] O, när jag tänker på det grymma kriget (Blenda)

N. 3
Framåt! Gån på! Vid andra stranden mig förbiden (Dotta)
Men dröj ej länge natten faller på (Anföraren)
Det ödet är, som mig till denna platsen tvingar (Dotta)
Frid! Försoning! Nåd! Förskoning! (Blenda)

N. 4
Nej, jag vill fly! Jag dig ej sett. Sof, sköldmö (Dotta)
Recit.: Till vapen! Hvem har mig funnit? Min Harald är det du? Mig svara! (Blenda)
Jag här dig fann, dig här igen och ville tyst mig undan draga (Dotta)
[...] aldrig bryta min tro, nej aldrig, jag sviker min vän, mitt land! (Blenda)
[...] i ljuflig, ljuflig ro, ja, lyckans dröm i ljuflig ro! (Dotta)
Fort! Följen danskens spår (Johan)

N. 5 Trio med manschör
Johans hämnd jag bäfvar. Min fiende är mig långt kärare än denne! (Blenda)
Hvad skuggor dväljas här? Fort gripen dessa tvänne! (Johan)
Mitt lif i fara sväfvar ty här jag kringränd är (Dotta)
Det oss omöjligt är! Ja, Blenda än vår höfding är! (Chör af knektar)
Din skönhet makten är som snärjer männer alla (Johan)
Allsmäktig Gud mig nådig var (Blenda)
Hvad hemska röster hörs från fjerran svara! (Blenda, Johan)
Du falla skall! Du falla skall! (Chör af anderöster)
Förtappade! (Chör af vålnader)

N. 6
Få de döda ingen ro i det tysta, der de bo? (Chör af vålnader)

 

Akt IV

Första tablån

N. 1
[instrumental inledning]
[1.] I morgonens timma från klippans höjd ser jag ned i min hembygds dal
[2.] Vår gård den har brunnit och gamle far har nu vunnit sin mödas lön
[3.] Kom hit lilla get, kom kär vännen min! Se här har du båd bär och blad! (Blenda)

N. 2
Förrn vi i striden gå, dig o Gud vi bedje här [...] Blenda du från oss tog vår framgång ringa (Chör)
Nej! Det är ej någon vila! Recit.: Den svenska hären ju det är (Blenda)

N. 3
Här är min tempelsal, der höga furor liksom pelare (Harald)
Herre, o hör vår bön, unna oss segerns lön (Chör)
Ljud fjerran min sång genom skogen (Blenda)

N. 4 Duo [Blenda-Harald]
Mig förskona jag er beder! (Blenda)
Gud! Hvad ser jag! Är det väl Blenda? (Harald)
Ljufva syn, o blif mig trogen [...] Drömbild fly mig ej, drömbild fly mig ej! Jag vill dig famna som förr en gång! (Blenda, Harald)
Herre hjelp i vår nöd (Chör)

N. 5
Recit.: Hör du från kyrkan, dessa fromma böner? (Blenda)
Ja! Det är Sveriges tappra söner som sörja dig [...]
Nej, nej! Jag kommer ej! (Blenda)
Recit.: Kan intet ej ens min kärlek bringa ro uti ditt arma hjerta (Harald)
Ack, jag andas åter. Men hvar är väl Dotta? (Blenda)
Han sina lätta bojor lyckats bryta (Harald)
Mitt fosterland det kallar mig (Blenda)
Ditt fosterland det dig kallar [...] Kamrater! Kallen alla hit ty Blenda vi ha' funnit (Harald)
Hvad Blenda! (Chör af svenska soldater)
Nu fatta mod! Med jubelsång man skall dig fanan bringa (Harald)
Dig Gud ske tack och lof! (Chör)
Må man mig fanan bringa (Blenda)

N. 6
Hvad bud, som väckt vårt hopp igen! (Chör)
Hon sjelf det är, vi se det nog (Chör af svenska soldater)
Hell dig Blenda, hell! (Båda chörerna)

N. 7
Låt ej ert jubel skalla! (Blenda)
Hvarför så tungt ditt sinne? (Kardinalen)
Sorgen rotfäst är därinne (Harald)
Himmel lindra hennes smärta! (Chör)
I tappra skaror som mig här omgifven (Blenda)
På ärans stig vi följe dig! (Chör)
Min fana, min fana, mitt helga banér (Blenda)
Din åldrige konung sjelf fanan ger (Sverker)
Se tronens arfvinge dig det räcker (Kardinalen)
Så har jag dig åter! O saliga fröjd! (Blenda)
Må hennes vapen åter frid åt fosterlandet ge! (Chör)
Fort då till kamp för kung och fosterland! (Harald, Chör)
Framåt! Framåt! (Blenda, Harald, Chör)

Andra tablån

N. 1 Introduction [instrumental]
Jag länge förföljt dig jag känner dig väl (Harald)
Till fånga! Nej! Jag gifver väl förr mitt rödaste blod (Dotta)
Håll upp! Det Dott är! Håll, Harald! Tillbaka! [...] Jag dör! (Blenda)
O Gud! För mig hon föll! (Harald)
Hurra! Segern är vår! Dansken har flytt! (Chör)

N. 2
Hvad ser jag? Blenda sårad! (Sverker)
För danskens svärd hon föll! Det hämnas skall! (Chör)
Nej håll! Mitt svär beredde hennes fall! (Harald)
I stridens hetta då mitt svär föll undan (Dotta)
Ännu hon lefver! Hon slår ögat opp! (Harald)
Du ädla sköldmö! Att din ovän rädda du föll för vännens stål (Sverker)

N. 3
Skönare död jag aldrig kunde finna! (Blenda)

N. 4
[1.] Ditt minne vill jag resa en väldig bautasten
[2.] Hvar qvinna der skall lika med männen ärfva få (Sverker)

N. 5 Slutchör
Du ädla mö du stolta mö med mannamod och dygd! (Chör)