Ulrik Koskull (1792−1863)
Claes Ulrik Koskull föddes 7 juli 1792 i Åbo, växte från tre års ålder upp i Göteborg och avled 8 mars 1863 i Stockholm. Han var friherre, militär, hovman, dirigent, pianist och tonsättare. Koskull grundade och ledde ”Sällskapet för sångöfningar” vid det svenska hovet under åren 1826−38. I huvudsak komponerade han korta pianostycken, sånger och manskvartetter. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1830.
Bakgrund och familj
Friherre Ulrik Koskulls far, Gustaf Fredrik Koskull, blev efter en militär karriär överinspektör vid Åbo landtullkammare 1789 och i denna stad föddes Ulrik 1792. Eftersom fadern 1795 förflyttades till Göteborg, för att verka där till sin död 1813, kom Ulrik att tillbringa sin barn- och ungdom där. Hans äldre syster Constance utmanade samtidigt moralen i staden med sitt omskrivna och äventyrliga liv.
Det militära spelade en viktig roll för släkten och Ulrik Koskull ägnade sig åt olika militära engagemang. Han skrevs in för krigstjänst redan som femåring och utsågs till sergeant vid arméns flotta året därpå. År 1814 deltog han i det norska fälttåget och avancerade slutligen till överste i armén 1831, med skiftande uppgifter inom generalstaben och hovet. Han verkade som ordonnansofficer hos kronprins Oscar och som adjutant hos kung Karl XIV Johan. År 1830 utnämndes han till kabinettkammarherre och därefter till ledamot av krigshovrätten.
År 1838 gifte han sig med friherrinnan Anna Sofia Antoinette Cederström. I äktenskapet föddes två barn − den i åttaårsåldern avlidna dottern Margareta och sonen Gustaf Jakob Ulrik (1841−1894), som vid sidan av en militär karriär även gjorde sig känd som målare och sånglärare.
Vägen till musiken
Musiken fanns tidigt närvarande i Ulrik Koskulls liv. Flera inom familjen Koskull hade mycket täta och nära kontakter med hovet och även Ulrik kom att vara verksam i hovkretsarna, både administrativt och konstnärligt. Under hans tid som ordonnansofficer hos kronprins Oscar, anmodades prinsen att överta ledningen för Kungl. Teatern, en uppgift som i praktiken genast överläts på Koskull. Den tjänstgöringen varade emellertid endast tre veckor i november 1818, då friherre Gustaf Fredrik Åkerhielm tog över ledningen.
Koskull ägnade sig mellan 1812 och 1844 sporadiskt åt att komponera. I hans verkförteckning hittar man pianostycken, solosånger och manskvartetter, en del teatermusik och några orkesterverk. Den sorgmarsch han skrev till Karl XIV Johans begravning 1844 blev ett av hans sista verk, men den kom inte att ingå i de officiella ceremonierna. Däremot framfördes den i Östgöta Nations trädgård i Uppsala den 14 juni 1845. Marschen finns bevarad i olika sättningar: för stor blåsorkester (21 stämmor), för mindre blåsorkester (12 stämmor) och i förkortad version för piano, som trycktes i en vacker utgåva. I juni 1830 valdes Koskull in som ledamot av Kungl. Musikaliska akademien. Koskull var även en erkänt skicklig pianist, och hans pianostycken är i allmänhet hållna i en hövisk salongsstil.
I sångens tecken vid hovet
Inom en sluten krets runt hovet grundade Koskull 1826 musikföreningen ”Sällskapet för sångöfningar”, som lockade musikintresserade hovfröknar och kammarherrar. Han ledde verksamheten fram till 1838, då han intrigerades bort. Strax därpå lades verksamheten ner. Föreningens sångare ackompanjerades på piano av Edmond Passy medan Koskull dirigerade kören med stor framgång, ”ty han hade blott för ögonmärke ett godt utförande och förstod att elektrisiera alla och gifva det hela hållning, så att de mest glänsande resultat uppnåddes”, som medlemmen Johan Magnus Rosén skriver i sina memoarer Några minnesblad (1877). De mycket musikbegåvade kungligheterna prinsessan Joséphine och kronprins Oscar deltog i träffarna, då även prinsens egna kompositioner utprovades.
Repertoaren bestod till största delen av utdrag ur musikdramatiska verk, och man introducerade många i Sverige då okända verk av Giacomo Meyerbeer, Gioacchino Rossini, Vincenzo Bellini, Carl Maria von Weber och Friedrich Kuhlau. Ur detta sällskap utkristalliserades också en manskvartett, bestående av kammarherre Bernhard von Beskow och Koskull som tenorer samt baron Fabian Wrede och Rosén som basar. För denna kvartett komponerade Koskull en lång rad kompositioner av olika ambitionsgrad, flertalet helt korta, några få tämligen omfattande. Textförfattarna är i allmänhet inte angivna, förutom när von Beskow bidragit och då signaturen ”U. K.” vid enstaka tillfällen förekommer. Språket är mestadels franska, men även svenska och tyska finns det prov på. Manskvartetterna bjuder på vacker stämföring, men är varken avancerade eller krävande.
Stig Jacobsson © 2017
Bibliografi
Höijer, J. Leonard: Musik-Lexikon, Stockholm: Abr. Lundquist, 1864.
Nisser, Carl: Svensk instrumentalkomposition 1770–1830, Stockholm: Gothia, 1943.
Norlind, Tobias & Emil Trobäck: Kungl. Hovkapellets historia 1526-1926: Minnesskrift, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1926.
Rosén, Johan Magnus: Några minnesblad, Stockholm: Beijer, 1877.
Verköversikt
Teatermusik (Landtfesten), verk för orkester/ensemble (polonaise, sorgmarsch, divertissement m.m.), pianoverk, vokalmusik (sånger och manskvartetter).
Samlade verk
Teatermusik
Landtfesten (F.A. Dahlgren), tillfällighetspjäs i en akt med anledning av Hertigens af Upland födelse. Uppförd 9 gånger i augusti 1827.
Ensemble
Sorgmarsch vid Högstsalig Hans May.sts Konung Carl XIV Johans begrafning, för stor blåsorkester, 1844. [Även versioner för mindre blåsorkester och för piano.]
Divertissemento A-dur (2 violiner, viola, bas, flöjt, piccolaflöjt, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, 2 horn, 2 trumpeter och pukor).
Marche C-dur till k: Svea Lif-Garde, efter 1830.
Polonaise à grand orchestre.
Pianomusik (i bokstavsordning)
Andante och Menuetto, 1830.
Anglaise A-dur, 1814.
Anglaise Ass-dur, 1824.
Anglaise C-dur, 1829.
Anglaise e-moll, 1817.
Eccossaise C-dur, 1829.
Fantasi B-dur.
March 4-h.
Marche C-dur, 1815.
Marche C-dur, 1829.
Skottsk real F-dur, 1830.
”Uti en rosenbuske satt en Näktergal”.
Vals B-dur, déd. à Madame la Comtesse Jaquette de Löwenhjelm.
Vals Ess-dur, 1827.
Valse A-dur, 1819.
Solosånger
Chanson (”Amis, croyez-moi”), förkommen.
”La mia, ma douce mie, chansonette” (arr.).
”Älskade kön, ditt värde”.
Romancer och sångstycken [samlade i en bunden volym]. 1. Romance (”Quand je t’écris”), 1815, 2. Chanson (”On dit que l’amour”), 1812, 3. Romance (”En qui hant ma douce”), 1816, 4. Allegretto, ”Aimable Mazean”, 1817, 5. Romance (”Venez, venez”), 1815, 6. Mathilda (Montgomery) (E. Tegnér, ”Uti en rosenbuske satt en Näktergal”), 1825, 7. Romance (”Auprès de toi quel attrait me rapperle”), 1830, 8. Krigs-Sång (”Den sång som lifvade soldaten”), 1818, 9. Impromptu (”L’amour ce Dieu de la nature”), 1817, 10. Andante (”Stunden bortilar, men icke min smärta”), 1817, 11. Romance (”Quand on aîme”), 1823 12. Choeur (B. von Beskow, ”Sjutti år af dygd och ära, sänkes ned i grafvens famn”), 1826, 13. Romance (”Je t’aimerai l’aimerant”), 1829, 14. Quatuor (”Idole de ma vie”) [SATB], 1828, 15. Arie et recitatif (”Saient briller la vin”), 1824, 16. Trösten (”Gråt icke mer, snart fly bekymrens tider”), 1815, 17. Romance (utur Underjordens dotter) (”Dödlige kärleken vörda”), 1827, 18. Chanson (”Vient les fillettes”), 1812, 19. Coupletter (utur En Scene bland Tusende i en akt) (Wetterstedt, ”Känd är du för ädla dygder”), 1824, 20. Romance (”Aujourd’hui l’amour commande”), 1822, 21. Chanson (Bordvisa) (”De Damon suivant les leçons”), 1821, 22. Coupletter med Choeur (vid en afskedsmiddag, gifven af Generaladjutantexpeditionens ledamöter till dess chef Generaladjutanten G. Peyron.) (U. Koskull, ”Rivaler af Din kärlek alla, med rörda hjertan vi Dig se”), 1824, 23. Sång (Från Sångöfningens Högtidsdag) (B. von Beskow, ”Fordom stego från Olympens salar”), 1828.
Manskvartetter
Quatuors à 4 voix (TTBB) Déd. Le prince royal de Suède et de Norvège [samlade i en bunden volym]. 1. L’Harmonie nr 1 (”Douce harmonie viens par tes Divins charmes”), 1819, 2. L’Harmonie nr 2 (”L’Harmonie très humblement”), 1820, La Mélancolie, C-dur, 1821, ”Tendre mélancolie”, 4. Andante (”Der Abend schleiert Flur und Hain”), 1823, 5. Das Ruhethal (”Wenn im letzten Abendstrahl”) 1826, 6. Serenad för HKH Kron-Prinsen på Ladugårdsgärdet (B. von Beskow, ”Ren dag och natt, löst af hvarannan och Nordens ljusa sommarqväll”), 1826, 7. Choral (”Lasset uns den Mädchen lieb”, 1825, 8. Choeur af Bergsmän i Brudsmycket (”Hvilken lycka, hvilken glädje”) 1824, 9. Choeur, Allegretto, (”Vår önskans höjd nu kommen är”, 1824, 10. Psalmen No 483 (”En fridens engel ropar kom”), 1827, 11. Coeur till HKH Kron-Prinsen för sångöfningarnes Högtidsdag (U. Koskull, ”Glädjestämman höjes uti vårt lag”, 1832, 12. Canon (”Non, ce n’est pas un canon”) [3-st], 1825.