Liv

Nils Kjellander föddes i Karlskrona 3 juli 1859 som son till handlanden Nils Fredrik Kjellander och Hedvig Kjellander (f. von Schantz). Även om det saknas närmare uppgifter om hans liv antyder uppgifterna om faddrarna vid hans dop den 7 juli samma år att familjen hörde till stadens borgerskap. Bland de sex faddrarna återfinns nämligen en magister, två pastorer, en grosshandlare, en doktor samt en mamsell.

Kjellander utbildade sig vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1878−80. Han flyttade till Motala 1882 men var tillbaka i Stockholm igen 1887. I Stockholm deltog han i musiklivet framför allt som tonsättare av sånger och pianostycken.

Många stycken gavs ut i tryck, ibland under pseudonymen ”Keiner”, och de noter som idag återfinns i biblioteken är att döma av annonser i dåtida dagspress endast en del av hans totala produktion. Det är framför allt genom sin dansmusik som han anges vara bekant för publiken, enligt denna press.

I början av 1893 flyttade Kjellander tillbaka till Motala och levde där under resten av sitt liv. Med undantag för tiden i Stockholm var Kjellander från 1880-talet fram till sin död verksam som musiklärare i Motala, bland annat som pianolärare för många av stadens ungdomar. Han avled där den 22 mars 1911.

Verk

Pianostycken och sånger

Många av Kjellanders kompositioner har utkommit i olika samlingar. Hit hör exempelvis de båda danserna för piano, Polka respektive Vals, som publicerades i första årgången av tidskriften Musik för hemmet 1889. Tidskriftens ambition var att publicera nyskrivna kompositioner, och redaktionen utlovade att tonsättarna Erik Åkerberg och Emil Sjögren skulle granska kompositionerna. Tidskriften blev dock kortlivad. Redan andra säsongen fick man problem med att följa den planerade utgivningstakten och tidskriften upphörde.

Bland Kjellanders sånger kan nämnas ”Hvor tindrer nu min Stjerne?”, som är tillägnad operasångerskan Dina Edling, anställd vid Kungl. Teatern 1877−92. Möjligen kan Kjellander ha haft kontakt med henne under sin tid i Stockholm.

Scenisk musik

Till sagospelet Prinsessan Törnrosa, med text av Zacharias Topelius, hör tre sånger komponerade av Kjellander. Trots det lilla formatet skildras pjäsens olika rollpersoner i sångerna. Inte minst genom harmoniken och ackompanjemangets utformning ges den onda Mörköga, den vänliga Dorina och den stressade kökspojken Sam sina tydliga karaktärsdrag. Sångerna är tillägnade författarinnan Josefin Wettergrund, känd för sin samtid under pseudonymen ”Lea” och mycket uppskattad av en stor läsekrets. Topelius’ pjäs i tre akter utkom i tryck 1870. Det är tänkbart att Kjellander haft användning för sagospelet i sin verksamhet som lärare, men ingenting är känt om några framföranden.

I slutet av 1880-talet skrev Kjellander två operetter. Librettot till Don Ranudo de Colibrados skrevs av Ernst Wallmark och är en bearbetning av Ludvig Holbergs komedi med samma namn. Holberg bör ha varit extra aktuell vid den här tiden. 1884 firades 250-årsminnet av hans födelse bland annat med ett jubileum på Kungl. Teatern. Operetten fick premiär på Vasateatern i Stockholm 1889. Den benämndes ”buffa operett i en akt” och framfördes alltså inte som enda stycke under teaterkvällen, utan kombinerades med en annan pjäs eller med en konsert. Recensionerna talar om en melodiös musik, som fungerar väl i sammanhanget utan att vara originell.

Några musikalier finns inte bevarade till denna operett, och det samma gäller för den andra operett som Kjellander skrev, även denna gång i samarbete med Ernst Wallmark. Figaro i slyngelåren är en bearbetning av en pjäs av Victorien Sardou, en av de mest framgångsrika franska pjäsförfattarna under andra hälften av 1800-talet. Operetten är en komedi i tre akter och skildrar den kände rollkaraktären Figaro under hans ungdomsår. Samtliga rollpersoner är hämtade ur Figaros bröllop, men handlingen är enklare och omnämns i recensionerna som en fars. Även här omtalas Kjellanders förmåga att skriva melodier med vackra motiv, dock utan någon särskild originalitet. Kjellander har i flera av numren anknutit till vad man i recensionerna kallar för en ”spansk karaktär”. Det är möjligt att några av de pianostycken som finns utgivna under titeln Spanska danser för piano är hämtade ur denna operett.

Operetten skulle ursprungligen ha getts på Vasateatern 1889, men av okänd anledning blev premiären inte av. Inte heller en planerad uppsättning på Djurgårdsteatern sommaren 1890 blev verklighet. Först i januari 1894 fick operetten sin premiär på Vasateatern.

Karin Hallgren © 2015