Liv

Varken födelsedatum eller dödsdatum är kända för Bartholomeus Kellner, ej heller hans härkomst eller släktförhållanden. Befintliga källuppgifter placerar honom huvudsakligen inom hovmusikkretsen under Johan III:s och Sigismunds regeringstider. Uppgifter om Kellner finns förutom i Stockholm även i Reval (Tallinn). Han listas i tjänst hos Johan och Sigismund under lång tid, 1576−1594, både som trumpetare och fedlare (stråkinstrumentalist). Detta är relativt ovanligt vid nordeuropeiska hov vid denna tid, då trumpetarna var organiserade separat, med en hög grad av specialisering i yrkesrollen.

Verk

Endast en komposition kan med säkerhet tillskrivas Kellner, nämligen en sexstämmig parodimässa över Orlando di Lassos motett Lauda Jerusalem. Det rör sig alltså om en sättning av mässans ordinarietexter där tonsättaren (eller adaptören) använder teman, satsavsnitt och idéer från en befintlig motett för att tonsätta texterna till mässans ordinarium. 1598 skrev den från Småland bördige hovkoristen Thorstenius (Torsten) Rhyacander Johansson in detta verk i en stämboksuppsättning med överskriften ”Missa ad imitationem Lauda Jherusalem. Composita a Bartholom: Kelner” ("Mässa i imitation av Lauda Jerusalem. Komponerad av Bartolomeus Kellner"). Att verkligen Kellner med full säkerhet avses framgår av de skiftande stavningarna i inskriptioner (bl.a. ”Chellenerius”, ”Kellner” och ”Kelner”). Detta är inte den enda bevarade parodimässan av detta slag som tillkommit i Sverige under 1500-talet, men den enda hittills kända som tillskrivits en specifik person. Sådan attribuering gjordes annars vanligtvis endast när man kopierade från tryck.

Kellners mässa är bevarad i två källor. Den första, tillhörig Tyska kyrkan eller kung Johans hovmusik i Stockholm (TyKy15), är den ovannämnda i Rhyacanders handskrift. Den andra källan har entydig koppling till stiftsskolan i Västerås (Molér 68[24]). Även i den senare − där flera unika anonyma imitationsmässor som kan ha tillkommit i Sverige återfinns − kan datuminskriptionen 1598 kopplas till Kellners mässa. I stämboksuppsättningen finns också förlagan för parodisättningen, Orlando di Lasso-motetten Lauda Jerusalem. I Rhyacander-källan uppges en annan av Kellners kolleger i Hovkapellet som ”mecenat”, nämligen skolmästaren och kantorn vid Tyska skolan, Wolfgang Burchard.

De för den svenska kontexten otypiskt utförliga och i stämböckerna upprepade uppgifterna om mecenat- eller beställarskap (Burchard), adaption eller komposition (Kellner) och notskrivning (Rhyacander) antyder att verket varit avsett för något specifikt ändamål. Man kan då notera att alla de tre berörda musikerna fanns bland de medverkande vid Elisabet Vasas och Kristoffer av Mecklenburgs bröllop i Stockholm 1581, då Rhyacander fortfarande var djäkne (skolgosse). Kellners mässa kan sannolikt ha varit avsedd för något jämförbart tillfälle sjutton år senare. Hans Åstrand och Gunnar Larsson har som tentativ hypotes föreslagit att freden efter slaget vid Stångebro utanför Linköping i september 1598 skulle kunna ha utgjort kontexten för verket. Detta har varken kunnat beläggas eller vederläggas.

Kellner visar i sin bearbetning att han äger den hos tränade 1500-talskorister förväntade djupförståelsen av kontrapunktiska strukturer. Han tillämpar flera olika typer av dispositions-, variations- och adaptionsmöjligheter utifrån förlagan. Motettmusiken anpassas efter de formmässigt annorlunda sektionsindelningar som mässans texter påbjuder, vad gäller kadensplanering och förlängning av homofona passager. Vägvalen inom den givna stilarten och konventionen saknar inte heller originalitet.

Mattias Lundberg © 2016