Liv

Conrad Friedrich Hurlebusch var en verklig kosmopolit. Han föddes 1691 i Braunschweig, ett kulturcentrum i norra Tyskland, där hans far var organist. Fadern, Heinrich Lorenz Hurlebusch, verkar ha varit sonens enda lärare och den begåvade Conrad Friedrich blev en utmärkt cembalist och organist. I stället för att skriva in sig vid ett universitet gav han sig ut på långa turnéer i Europa som cembalovirtuos. Han turnerade i Italien i tre år och stannade i Wien i två år innan han återvände till Tyskland och Kurfursten Max av Bayerns hov.

1721 återkom han till Braunschweig där han komponerade sin första italienska opera, L’innocenza difesa, som förmodligen uppfördes på operahuset året därpå. Detta verk var ett försök att öppna vägen till England, där han − utan resultat − hoppades få en position i kulturlivet. I Hamburg lärde han känna kompositören, författaren och kritikern Johann Mattheson, som gjorde flera positiva uttalanden om Hurlebuschs kompositioner (i Musikalische Ehrenpforte och Critica Musica).

År 1723 inviterade den svenske kungen Fredrik I Hurlebusch till Stockholm. Fredrik var född 1676 i Kassel som Lantgreve av Hessen-Kassel och troligen hade Hurlebusch mött honom i Kassel under sina turnéer. Hurlebusch accepterade inbjudan, även om han bara erbjöds den smärre tjänsten som ”Cammer Musicus”. Hurlebusch hade också löfte från Anders von Düben (en central figur i hovmusiken) att han skulle få en välbetald tjänst som organist i Tyska kyrkan i Stockholm.

Hurlebuschs vistelse i Sverige visade sig dock bli en besvikelse. Düben verkar ha misstagit sig eller fört Hurlebusch bakom ljuset när han utlovade tjänsten som organist, eftersom den inte ens var ledig vid den här tiden. Vid hovet fanns vidare den framstående kapellmästaren Johan Helmich Roman som ett nära nog oöverstigligt hinder för vidare framgångar. Hurlebusch återvände till Tyskland redan i april 1725, utan att ha uppnått sina mål om konstnärlig och finansiell säkerhet i Stockholm.

Trots detta var hans kunnande erkänt vid hovet. Det var han, inte Roman, som fick det ärofyllda uppdraget att till den 15 januari 1725 komponera och framföra en kantat till 10-årsjubileet av kung Fredriks ankomst till Stockholm, Feste Musicale. Drygt en vecka senare, den 23 januari 1725, framförde han en annan kantat, Festeggiamente Musicale, denna gång tillägnad drottning Ulrika Eleonora på hennes födelsedag. Dessa två kantater är de enda kända kompositionerna av Hurlebusch från dennes vistelse i Sverige. Mattheson nämner i Musikalische Ehrenpforte att Hurlebusch 1724 arbetade på en opera, ”Arminio”, men att den förblev ofullbordad på grund av ett dåligt libretto.

Efter tiden i Sverige återvände Hurlebusch till Tyskland där han återupptog sitt kringflackande liv. I ett försök att slå sig till ro reste han åter till Hamburg, där han stannade i tio år och livnärde sig som musiklärare. 1742 reste han till Amsterdam där han slutligen fick en passande tjänst som organist i Oude Kerk, stadens äldsta kyrka. Nu tog han mer aktivt del i musiklivet i Amsterdam och blev nära vän till kompositören Pietro Antonio Locatelli. Han blev holländsk medborgare 1743 och erhöll privilegiet att trycka noter 1746. Trots detta verkar det som om han blev alltmer isolerad. Han förblev ogift, men levde tillsammans med en kvinna som följde med honom från Hamburg. Med tiden blev han allt mer sjuklig och han avled 1765 för att sedan begravas på Oude Kerks kyrkogård.

Verk

De två kantaterna Feste Musicale à l’anniversaire de l’arrivèe dans le Royeaume de Sa M:te Fridéric I, Roy de Suède, celebrée à Stockholm le 15. Janw. 1725 och Festeggiamente Musicale per il di natale di sua Real Maestà Ulrica Eleonora in Stockholm alle 23 di gennaio 1725 är som redan framhållits de enda kända kompositionerna av Hurlebusch från dennes vistelse i Sverige.

Kantaten till Fredrik I, Feste Musicale, är betydligt längre och ariorna mer utförligt instrumenterade än i Ulrika Eleonoras Festeggiamente Musicale − en indikation på att Hurlebusch fick det senare uppdraget efter framförandet av den första kantaten. Båda verken är komponerade i ”blandad stil” med en − med anledning av tillfället mycket pompös − fransk uvertyr och ariorna i italiensk stil. Feste Musicale utgör en rudimentär svit: uvertyr−gavott−menuett−gavott dacapo. Det är inte känt vem som bidrog med texterna till båda dessa verk, men åtminstone i den tyskspråkiga kantaten är det troligt att Hurlebusch själv är författaren (frånvaron av författarangivelse är tämligen blygsam men tidstypisk).

Holger Schmitt-Hallenberg © 2014