Verket är säkerligen tillkommet i ett sammanhang med sångarbröder, vilket Höijer deltog i

Kom bröder, glasen fyll uti,

Champagnen låt mousera,

vid fulla glasen vilja vi en stund här fritt orera.

Se ögat flammar, kinden glö´r,

den glada sången hjertat rör.

Vi redan muntra bli,

fyll i, fyl i, fyll i.

Dock Hon, som är mittt hjertas mål,

vill jag just nu hågkomma,

Min flicka, din är denna skål, du blyga himlablomma!

Den högsta lycka menskan har,

är kärlek, som oss alla dar,

en himmel ger välan,

stöt an, stöt an, stöt an.

I glasen finnas ej en tår,

deför de åter fyllas,

ty högt af glädje hjerat slår,

hör brödrasinnent hyllas.

Den flamma hör, som lifvar oss,

är fosterjordens frihetsbloss,

Må hon blott lycklig bli,

och fri, och fri, och fri.