Liv

Den tyska bakgrunden

Wilhelm Hildebrand föddes under fattiga omständigheter i Rathenow i Preussen och avled ogift och barnlös ännu ej 45 år gammal i Stockholm. Även om han redan från barndomen kände sig starkt dragen till musiken och erhöll viss musikalisk grundutbildning bestämde fadern att han skulle studera juridik vid universitetet i Halle. Men när franska armén anföll staden tillät fadern honom att söka sig till Gotha och studier för den blott ett och ett halvt år äldre konsertmästaren och tonsättaren Louis Spohr (1784−1859).

Sommaren 1809, efter två års studier, betraktade Spohr honom som fullärd och uppmanade honom att fortsätta sin utbildning på egen hand genom att noga studera andra konstnärer. Den 5 oktober gav Hildebrand sin avskedskonsert i Gotha. Strax därpå gav han en konsert i Sondershausen (15 oktober) med Spohrs erkänt svårspelade violinkonsert nr 2 i d-moll (från 1804), vilket mottogs med stor beundran, samtidigt som man noterade att han lagt sig till med en del av Spohrs manér.

Redan under studietiden inspirerade Wilhelm Hildebrands virtuosa spel Spohr 1808 till en Concertante för två violiner och orkester op. 48, vilken de spelade tillsammans bland annat i Kungliga Nationalteatern i Berlin den 11 januari 1810. Spohr dedicerade sina Duetter för två violiner op. 9 (1808) till fem av sina elever, däribland Hildebrand. Hildebrand är också den ende av Spohrs elever som mästaren flera gånger utförligt och med stort beröm nämner i sina memoarer.

Hovkapellist och gitarrist i Stockholm

Wilhelm Hildebrand signerade kontrakt (på tyska) som försteviolinist vid Kungl. Hovkapellet i Stockholm och verkade som sådan från den 1 oktober 1816 till sin bortgång 1830. Från 1820 erhöll han extra arvode för att också biträda på ”cittra och gitarr”. Begreppsförvirringen var vid denna tid stor, så sannolikt avsågs det av Bellman ofta använda instrumentet cister. Hildebrand framträdde både som violin- och gitarrsolist i Stockholm och kom på många sätt att delta i Stockholms musikliv. Han medverkade dessutom som andreviolinist i det av Johan Fredrik Berwald (1787−1861) 1818 grundade Kvartettsällskapet som var aktivt fram till 1824. ”Tvenne kvartetter utfördes varje afton. Medverkande utom Berwald voro hrr Hildebrand (2. vo), (Edvard) Löwe (vc) och en amatör (va). Recensenterna finner utförandet mycket gott …”. (Citat ur Kungl. Hovkapellets historia.)

Wilhelm Hildebrand var unik som gitarrsolist vid denna tid, men han var inte helt ensam. Jöns Boman (1798−1849) var en av hans kolleger som också låtit publicera några arrangemang av Bellmansånger. En annan var tysken Carl von Gärtner (Charles de Gaertner) som bland annat framträdde i Uppsala och Göteborg, men också i Wien. I Journal för guitarre, häfte 1 tog Hildebrand med en vals av Gärtner. Gärtner verkade också som gitarrpedagog vilket framgår av dedikationen på dennes enda separat publicerade gitarrverk: Six Laendlers pour la Guitare composées et Dediés a Mademoiselle Dorothée de Engeström par son maître … (tryckt som op. 1 1823 i Stockholm av Müller). Till fröken Dorotea Anna Josefina von Engeström (född i Berlin 1803, död i Toulon endast tjugo år gammal 1823, dotter till utrikesstatsministern greve Lars von Engeström, gift 1821 som Dorothée de Stjerneld), dedicerade även Hildebrand några av sina verk. Hon var uppenbarligen en lovande gitarrist.

Verk

Eftersom Johan Wikmansons gitarrsonatin i h-moll erbjöds som subskriptionstryck i en annons 1781, men aldrig trycktes, blev Wilhelm Hildebrands Verschiedene Tänze und ein Marsch det första svenska verk för gitarr som publicerades i Sverige (1818). Då hade han redan fått några verk publicerade av C.F. Peters i Tyskland. Han föredrog ofta att ange verktitlar och att stava sitt namn på franska: Guillaume Hildebrand.

Wilhelm Hildebrand gav också ut magasinet Journal för guitarre, vars tre nummer sporadiskt publicerades mellan 1823 och 1829. Dessa häften om 16 sidor rymmer alla ett tiotal verk, flertalet vokala, där Hildebrand ersatt orkester- eller pianoackompanjemang med gitarr. Det gäller ofta arior ur vid tiden kända operor av Wolfgang Amadeus Mozart (Figaros bröllop), Carl Maria von Weber (Friskytten), François Adrien Boieldieu (Den nye egendomsherren), Etienne Nicolas Méhul (Josef), Peter von Winter (Den avbrutna offerfesten), Jean Pierre Solié (Hemligheten) samt Louis Spohr (Skeppsflickan), vilka alla utom Spohrs gavs av Kungl. Teatern under dessa år, med Hildebrand i orkestern. Dessutom hittar man i häftena sånger av Johan Fredrik Berwald och Erik Gustaf Geijer.

Intressantast i sammanhanget är de egna verk som Hildebrand på dessa sätt publicerade. Här finns ett soloverk för gitarr, en gitarrduo samt sånger (sannolikt till egna texter) som ”Drickes Wisa”, där glassymboler i noterna visar var i sången dryckerna skall förtäras. ”Herdesång” inleds med en liten scenanvisning: ”På afstånd hörs ljudet af Hjordarnes bjellror”. Intresset för gitarrspel skulle öka och nå en kulmen under 1820-talet, då instrumentet under en kort tid anammades av borgerskapet, enklare att spela och billigare att köpa än ett piano.

Hildebrands musik har i modern tid framförts ytterst sällan, men 1959 spelade gitarristen Roland Bengtsson in tre danser för Sveriges Radio.

Stig Jacobsson © 2015