Xylografi av Gunnar Forssell. (Kungliga Biblioteket).

Från Berlin till Skandinavien

Richard Henneberg växte upp i ett musikaliskt hem. Hans mor sades vara musikaliskt begåvad och en god sångerska och fadern var kormästare vid kejserliga operan i Berlin. Richard Henneberg inledde pianostudier vid sju års ålder men fick sin musikaliska bildning främst hos musikvetaren, dirigenten och organisten Wilhelm Rust i Berlin. Från år 1870 verkade Henneberg som pianist och pianoackompanjatör och som sådan arbetade han bland annat tillsammans med tenoren Oskar Arnoldson, mezzosopranen Zelia Trebelli, violinisten Henri Wieniawski, basbarytonen Conrad Behrends, sopranen Mathilde Mallinger samt cellisten Jules de Swert.

I samband med en turné med Conrad Behrens 1872 kom Henneberg för första gången till Sverige. Åren 1872−73 fick han en anställning som kapellmästare vid Reunion-Theater i Berlin. Han lämnade emellertid Berlin för ett uppdrag som dirigent för Musikselskapet Harmonien i Bergen, Norge, där han stannade åren 1873−75.

Kapellmästare i Stockholm

Richard Henneberg vidmakthöll kontakterna med det tyska musiklivet vilket bland annat medförde  att han ledde en tysk operatrupp som besökte Stockholm 1876. I samband med detta besök skrev han in sig i den svenska musikhistorien genom att den 16 augusti 1876 för första gången framföra Wagners Tannhäuser på en svensk scen. Uppförandet ägde rum på Mindre teatern och titelrollen sjöngs av Franz Ferency. Henneberg fortsatte att som dirigent ivra för Wagners musik i Sverige. Efter en tid vid italienska operan i London beslöt sig Henneberg för att slå sig ned i Stockholm och 1879 gifte han sig med Fanny Louise Behrens, dotter till Conrad Behrens.

Under sin tid vid Nya teatern fick Henneberg framgång med sin komiska opera Drottningens vallfart, hans sceniska förstlingsverk som uruppfördes 1882. Hennebergs stil karaktäriserades av en samtida bedömare som influerad av fransk nyromantik och med inslag av ”Planquettes graciösa valsformer”, ”Suppés och Strauss spasmodiska marschrytmer” och ”svärmiska toner à la Gounod eller Wagner”. Hans instrumentation hyllades som särskilt färgrik och smakfull.

Året dessförinnan hade han påbörjat sin svenska karriär som kapellmästare. Åren 1878−79 var han vid Mindre teatern, 1879−85 vid Nya teatern och 1885−1907 vid Kungl. Teatern. 1885 utsågs han till ledamot av Kungl. Musikaliska akademien och 1894 till hovkapellmästare. Han erhöll medaljen Litteris et artibus 1889. Henneberg var också engagerad i sällskapet W6, en förening som bland annat arrangerade musikaftnar. Inom denna verksamhet skrev och framförde Henneberg en del egen musik, bland annat en kantat. Fanny Louise avled 1899 och Henneberg gifte om sig ett år senare med Tyra Maria Gyllenskepp. 1901 fick de sonen Albert, sedermera tonsättare.

År 1907 lämnade Richard Henneberg Stockholmsoperan och påbörjade ett antal engagemang som dirigent på restauranger i Stockholm, däribland Berns Salonger 1907−09  och Operaterrassen 1910−11. På Blanchs café ledde han 1910 en orkester med 11 musiker rekryterade från Berlin, som enligt Svenska Dagbladets recensent var ”det bästa solistkapell, som på länge låtit höra sig på Stockholms restauranger”. Orkestern framförde verk av bland andra Felix Mendelssohn, Emil Sjögren, Andreas Hallén, Carl Maria von Weber, Richard Wagner och Gioacchino Rossini.

Ett intresse för musikvetenskapliga frågor kan också spåras hos Henneberg. År 1910 blev han styrelsemedlem i den musikvetenskapliga förening som 1919 omvandlades till Svenska samfundet för musikforskning.

Tiden i Malmö

Från en uppburen position i Stockholm kom Henneberg till Malmö 1912 och en betydligt anspråkslösare musikmiljö. Sannolikt gjorde han sin publika Malmödebut i samband med Baltiska utställningen 1914 där han dirigerade middagskonserterna. Åren 1915−20 var han dirigent för konserter som arrangerades av den ekonomiskt hårt ansatta Sydsvenska filharmoniska sällskapet. Han var också engagerad i Malmö orkesterförening 1916−21.

Henrik Rosengren © 2015