Gustaf (d.ä.) Heintze (1825−1909)

Skriv ut

Gustaf Wilhelm Heintze, född 1 juli 1825 och död 19 mars 1909 i Jönköping, var organist, pianist och tonsättare. Han var organist och kantor i Jönköping 1848−1906 och musiklärare vid stadens läroverk 1851–1896. Därutöver var han bl.a. examinator för organist- och kyrkosångarexamen från 1862 och ledare för manskören Folksångföreningen. Heintze komponerade i huvudsak för kör men även orkesterverk, kammarmusik och solosånger. Ledamot i Kungl. Musikaliska akademien.

Liv

Barndom och studieår

Gustaf Wilhelm Heintze växte upp i Skedevi socken utanför Finspång. Han måste ha visat musikalisk begåvning mycket tidigt, eftersom han redan 1840, vid 15 års ålder, avlade organistexamen vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk med högsta betyg i de tre kärnämnena orgel, sång och harmonilära. Efter musikdirektörsexamen tre år senare (enligt en annan uppgift 1848) var han verksam i Stockholm som musiklärare och pianist. Det finns också en uppgift om att han under vistelsen i Stockholm skulle ha avlagt folkskollärarexamen. Det var under denna tid som han var mest aktiv som tonsättare och det var också nu som han fick sina första kompositioner tryckta.

Organist, musiklärare och körledare i Jönköping

1847 sökte han den ledigförklarade organist- och klockaretjänsten i Jönköpings stadsförsamling och kunde efter framgångsrik provspelning tillträda tjänsten följande år. Omedelbart efter tillträdet startade han en ”sångskola”, som dock av allt att döma lades ned efter ett par år. Orsaken till detta kan ha varit att Heintze 1851 utnämndes till musiklärare vid dåvarande trivialskolan (sedermera Elementarläroverket) och därmed fick en ny plattform för sitt arbete med unga röster.

Med skolans sångare och instrumentalister bedrev han fram till 1870 en regelbunden offentlig konsertverksamhet. Hans handlag med de unga körsångarna prisades regelbundet i lokalpressen, där det rentav förmodades att vid ”få, om ens något lärowerk här i landet torde skolsången wara uppdrifwen till den höjd som wid härvarande elementarskola, tack ware hr Heintzes owanliga förmåga icke blott att inöfwa de mest swåra saker utan äfwen att hos de unga eleverna … inplanta kärlek till tonkonsten” (Jönköpings Tidning 12 april 1865). Heintzes rykte som pedagog visade sig också i att han 1862 gavs rätt att examinera organister och kyrkosångare, något som normalt endast tillkom domkyrkoorganister.

Under åren i Stockholm hade Heintze lärt känna körledaren och manskörsentusiasten August Jahnke, och inspirerades av dennes s. k. ”folksångförening” att själv starta en manskör med samma namn, den första i Jönköping. Folksångföreningen samlade ca 70 sångare till sin första konsert den 17 april 1853 men blev relativt kortlivad; den sista konserten gavs redan 1857, även om verksamheten officiellt inte avslutades förrän 1864.

Musikern Gustaf Heintze

Tyngdpunkten i Heintzes verksamhet som organist låg i det söndagliga orgelspelet i gudstjänsten; hans improviserade pre- och postludier och koralspel (med egna harmoniseringar) omvittnades som något långt utöver det vanliga, men märkligt nog finns inga orgelkompositioner av hans hand bevarade, förutom två mindre stycken avsedda som examensstycken. Han framträdde som orgelsolist vid konserter, däribland med verk av Johann Sebastian Bach, vilket vid denna tid var ganska ovanligt. Han var också en skicklig pianist, med bland annat verk av samtida virtuoser som Friedrich Kalkbrenner och Sigismund Thalberg på repertoaren, och framträdde ofta som ackompanjatör. Vid sidan av den egna musikutövningen var han verksam som musikrecensent i lokalpressen.

Gustaf Heintze beskrivs som en ödmjuk och vänlig person, som hade en särskild glädje i undervisningen av unga elever. Redan som 21-åring, 1846, blev han ”agréé” i Kungl. Musikaliska akademien, där han 1857 blev associé och 1906 ledamot. Far till Georg Wilhelm Heintze (1849−95).

Verk

Gustaf Heintzes musik vilar på klassisk-romantisk grund med Ludwig van Beethoven och Felix Mendelssohn som viktiga influenser. I sina manskörsånger ansluter han till den samtida svenska traditionen. Hans kompositioner kan indelas i tre kategorier: a) ungdomsverk från Stockholmstiden (pianoverk, sånger, manskvartetter), b) kompositioner tillkomna i samband med verksamheten som musiklärare, och c) ett fåtal verk från de sista åren. I den sistnämnda kategorin märks två, tyvärr förkomna, större kantater för soli, vuxen- och barnkörer och orgel, som komponerades och framfördes, med tonsättaren vid orgeln, då han var i 80-årsåldern.

Sverker Jullander © 2015

Bibliografi

”Gustaf Wilhelm Heintze”, i: Kyrkomusik och skolsång, nr 13, 1909.
”Heintze, släkt”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 18, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1969−71.
Jönsson, Svante: ”Komponisterna i släkten Heintze: Deras liv samt stiliakttagelser i några representativa verk”, 60-poängsuppsats i musikvetenskap, Stockholms universitet, 1988.
Lené, G.: ”Jönköpings högre allmänna läroverk”, i: Jönköpings historia, vol. 4, Jönköping: Richards AB, 1921.
Percy, Gösta: ”Heintze, Gustaf Wilhelm”, i: Svenska män och kvinnor, bd 3, Stockholm: Bonnier, 1946.
Ruuth, Gustaf: Katalog över äldre musikalier i Per Brahe-gymnasiet i Jönköping, Jönköping, 1971, rev. upplaga 1982.
Ruuth, Gustaf: Musikaliska nöjen i Jönköping 1620–1920, Jönköping: Jönköpings läns museum, 2001.
Suttner, Carl-Erik: ”Heintze” [släktartikel], i: Sohlmans musiklexikon, vol. 3, Stockholm: Sohlman, 1976.

Verköversikt

Orkestermusik (stycken för skolorkester), kammarmusik (Introduktion och allegro för stråkar, piano och orgel), pianomusik (pianosonat m.m.), solosånger, kantater, manskvartetter.

Samlade verk

Verkförteckningen troligen ej fullständig.

Orkester
Allegro D-dur, 1869.
Allegro Ess-dur.
Allena Gud i himmelrik.
Andante F-dur, 1868.
Andante och Allegro D-dur, 1866.
Andante och Allegro Ess-dur.
Andante och Allegro vivace G-dur, 1867.
Andantino och Marcia D-dur, 1868.
Introduktion och Allegro C-dur, 1869.
Koral (2 st).

Arrangemang för orkester
Björneborgarnas marsch.
Crusell: Flyttfoglarna, 1860-talet.
Finska rytteriets marsch under 30-åriga kriget
Geijer: Varning, Hopp och Bön, 1860-talet.
Söderberg: Davids psalmer 100.
Söderberg: Davids psalm 117.
Wennerberg: Davids psalm 24.
Wennerberg: Davids psalm 55.
Wennerberg: Davids psalm 113.
Wennerberg: Davids psalm 119.
Wennerberg: Davids psalm 126.
Wennerberg: Davids psalm 137.
Wennerberg: Davids psalm 150.

Samtliga orkesterverk och arrangemang för orkester är otryckta. Ms (partitur och stämmor) i Per Brahe-gymnasiets samlingar, Jönköping.

Kammarmusik
Introduktion och allegro för stråkar (ev. för stråkorkester), orgel och piano.

Piano
Sonata capriccio. Abr. Hirsch, u.å. (1850-talet?).
Jubeldanssoiréer för år 1845, 1844. Utg.
Carolina Valser, 1848. Utg.
Prélude, op. 13 nr 1. Stockholm: Elkan & Schildknecht, [1862].

Orgel
Examensstycke, 1867. Otryckt.
Examensstycke, 1869. Otryckt.

Sånger
Sånger vid piano, Flodins förlag, u.å. 1. Flyttfogeln, 2. Den lilla ängeln till sin mamma, 3. Källan, 4. Fantasi, 5. Den enda trösten.
Hymn: O Jesu Krist, Guds Lamm (Elsa Heintze), 1903.

Blandad kör
Kantat vid invigningen av den nya läroverksbyggnaden i Jönköping, 1867. Ej bevarad.
Pilgrimsfärden, kantat för soli, körer och orgel, 1904. Endast texten bevarad.
Kors och krona kantat för soli, körer och orgel, 1905. Endast texten bevarad.

Manskör/-kvartett
Sex qvartetter för mansröster, Abr. Hirsch, 1858. 1. Necken, 2. Nattlig helsning, 3. Wårsång, 4. Suck på en sommarafton, 5. Marsch för Smålands nation i Upsala, 6. Ack... flydda tid. [Nattlig helsning, Wårsång, Suck på en sommarafton och Marsch för Smålands nation i Upsala även utg med titeln 4 quartetter för mansröster. Klockrike: Noteria, 1970.]

Manskör och barnkör
Lofsång ("Högt i världen må det höras").


Verk av Gustaf (d.ä.) Heintze

Det finns inga verk av tonsättaren registrerade