Liv

Barndom och studieår

Gustaf Wilhelm Heintze växte upp i Skedevi socken utanför Finspång. Han måste ha visat musikalisk begåvning mycket tidigt, eftersom han redan 1840, vid 15 års ålder, avlade organistexamen vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk med högsta betyg i de tre kärnämnena orgel, sång och harmonilära. Efter musikdirektörsexamen tre år senare (enligt en annan uppgift 1848) var han verksam i Stockholm som musiklärare och pianist. Det finns också en uppgift om att han under vistelsen i Stockholm skulle ha avlagt folkskollärarexamen. Det var under denna tid som han var mest aktiv som tonsättare och det var också nu som han fick sina första kompositioner tryckta.

Organist, musiklärare och körledare i Jönköping

1847 sökte han den ledigförklarade organist- och klockaretjänsten i Jönköpings stadsförsamling och kunde efter framgångsrik provspelning tillträda tjänsten följande år. Omedelbart efter tillträdet startade han en ”sångskola”, som dock av allt att döma lades ned efter ett par år. Orsaken till detta kan ha varit att Heintze 1851 utnämndes till musiklärare vid dåvarande trivialskolan (sedermera Elementarläroverket) och därmed fick en ny plattform för sitt arbete med unga röster.

Med skolans sångare och instrumentalister bedrev han fram till 1870 en regelbunden offentlig konsertverksamhet. Hans handlag med de unga körsångarna prisades regelbundet i lokalpressen, där det rentav förmodades att vid ”få, om ens något lärowerk här i landet torde skolsången wara uppdrifwen till den höjd som wid härvarande elementarskola, tack ware hr Heintzes owanliga förmåga icke blott att inöfwa de mest swåra saker utan äfwen att hos de unga eleverna … inplanta kärlek till tonkonsten” (Jönköpings Tidning 12 april 1865). Heintzes rykte som pedagog visade sig också i att han 1862 gavs rätt att examinera organister och kyrkosångare, något som normalt endast tillkom domkyrkoorganister.

Under åren i Stockholm hade Heintze lärt känna körledaren och manskörsentusiasten August Jahnke, och inspirerades av dennes s. k. ”folksångförening” att själv starta en manskör med samma namn, den första i Jönköping. Folksångföreningen samlade ca 70 sångare till sin första konsert den 17 april 1853 men blev relativt kortlivad; den sista konserten gavs redan 1857, även om verksamheten officiellt inte avslutades förrän 1864.

Musikern Gustaf Heintze

Tyngdpunkten i Heintzes verksamhet som organist låg i det söndagliga orgelspelet i gudstjänsten; hans improviserade pre- och postludier och koralspel (med egna harmoniseringar) omvittnades som något långt utöver det vanliga, men märkligt nog finns inga orgelkompositioner av hans hand bevarade, förutom två mindre stycken avsedda som examensstycken. Han framträdde som orgelsolist vid konserter, däribland med verk av Johann Sebastian Bach, vilket vid denna tid var ganska ovanligt. Han var också en skicklig pianist, med bland annat verk av samtida virtuoser som Friedrich Kalkbrenner och Sigismund Thalberg på repertoaren, och framträdde ofta som ackompanjatör. Vid sidan av den egna musikutövningen var han verksam som musikrecensent i lokalpressen.

Gustaf Heintze beskrivs som en ödmjuk och vänlig person, som hade en särskild glädje i undervisningen av unga elever. Redan som 21-åring, 1846, blev han ”agréé” i Kungl. Musikaliska akademien, där han 1857 blev associé och 1906 ledamot. Far till Georg Wilhelm Heintze (1849−95).

Verk

Gustaf Heintzes musik vilar på klassisk-romantisk grund med Ludwig van Beethoven och Felix Mendelssohn som viktiga influenser. I sina manskörsånger ansluter han till den samtida svenska traditionen. Hans kompositioner kan indelas i tre kategorier: a) ungdomsverk från Stockholmstiden (pianoverk, sånger, manskvartetter), b) kompositioner tillkomna i samband med verksamheten som musiklärare, och c) ett fåtal verk från de sista åren. I den sistnämnda kategorin märks två, tyvärr förkomna, större kantater för soli, vuxen- och barnkörer och orgel, som komponerades och framfördes, med tonsättaren vid orgeln, då han var i 80-årsåldern.

Sverker Jullander © 2015