Min själ är full av våren, dess första fina lust, det glittrar gult utur snåren där sälgen knoppats just. Med doft av brustna knoppar och sol på björketoppar stå vårens lena böljor i sång mot lifvets kust.

Min tanke som förtrollad drar ut å stiglös ban av sippor översållad står brinkens gröna plan. Med (Som?) pärlemor och glitter är fogellekens kvitter. Nu har han åter vaknat, den store gamle Pan.