Vad skall man sjunga för flickor i by och höganloftsbur om ej om vårens blommor och unga hjärtans amur?

Jag gick igenom landet, så susade alla snår; jag lyddes vid själarnas dörrar så sjöng det i alla vrår.

Och toge jag sjumilsstövlar och strövade, Lunkentus lik, i världens konungariken jag hörde väl samma musik.

Min själ är lik en lustgård, där grönska de torraste rös, där spela vind och källor en visa så våramurös.

Jag är en man ur hopen, vill fånga på lek någon gång en strof ur min och alla de andra själarnas sång.

Så knyter jag lundens blommor omkring min kärestas hals och sjunger i glädjeåren och väger ej orden alls.

Jag sjunger i ny och nedan om vårtid och ung amur. Den sången kan ingen förtörna Cecilia lill, eller hur?