Regnet sjunger i bok och lind, smyger på hängande grenar, viskar vid skogens gröna grind, vilar på mossiga stenar, häller åt markens törstiga mull murgrönsbladets bägare full, gnolar vid bägaren tyst en sång, gnolar: det var en gång.

Regnet droppar mot kind och hår, viskar i vandrarens öra, sjunger för den, som tyst förstår, sjunger för den, som vill höra, häller av minnen en bägare full. Törstig är själen för saknads skull. Dropparna sjunga en afton lång något, som var en gång.