Sången är inte renskriven, men dock fullt uttydbar. En notering anger att tonsättaren tänkt transponera den till fiss-moll.

Att älska blev att glömma dig som jag har kär. Allt har jag glömt. Blott ej att du i världen är.

Den morgon som besöker mig är också din. Av samma dunkla skymningsstund vi slutes in.

En dag förgår. Och långa år, vår vandringstid. Och din är varje ljuvlig vår, är din och min.

Jag är en lycklig, såsom du, blott ej hos dig. Bort går mitt liv, som inte du har givit mig.