Det franska librettot tonsattes av Fromental Halévy (1799-1862) och det verket hade premiär på Théâtre-Lyrique i Paris den 14 maj 1855.

Akt I

[1.] Introduktion [instrumental]
Det är slut med oss (kör)
Edert öde skall nog bättras (Tobias)
Hvad tjusning och hvad frid (Hector [sic])
Men här saknas de nöjen ni haft i palatsen! (Heva [sic])
Det arma folket beder (Petermann)

2. Cavatina och Kupletter
Ett afgrundens [sic] land! Hur solen bränner här! (Maurice)
Min kusin smickrar blott (Heva)
Skönhet som prålar, munnen som ler (Maurice)
Det är fullkomligt sannt [sic] (Hektor [sic])

3. Scen, Aria och Kupletter
Jaguarita! (Petermann)
Jaguarita! (Héva [sic])
Som jag nu fått i fällan! (Jumbo)
Är det en vilde? Nej, en riktig vildinna! (Hektor)
Hvad fattas er då? hvad har hänt? Herr Major! (Maurice)
Hahahahahaha! Ah! Hahahaha! Det löjligt är: mitt djerfva mod (Jaguarita)

Så lätt och snabb som hinden ett luftens barn snart flyger bort /.../ I denna qväll, om jag det önskar /.../ Så lätt och snabb som hinden ett luftens barn snart flyger bort! (Jaguarita)
Min vackra vän bör tålig vara, att bära fångenskapens tvång! (Maurice)
Ack, jag vill ingen omsorg bära (Héva)
Den skatten man nog eder skänker (Petermann)
Jag är skogens panter, som smyger spejande omkring (Jaguarita)
Den lilla vilda ungen för bort härifrån! (Hektor)
Nej! nej, nej nej nej! Ah! Jag är skogens panter som smyger spejande omkring (Jaguarita)

4. Trio
Vår vackra vilde är nära ... hur skön! hvilken blick! hvilken takt! (Maurice)
Men jag ... jag misstro måste nära, och tro hvad Sergeanten mig sagt! (Hektor)
Om hvar mod och styrka sig dölja jag endast någon ledning fick (Jaguarita)
Elakhet och ondska sig dölja ej bakom denna rena blick (Maurice)
Elakhet och ondska sig dölja visst bakom denna rena blick (Hektor)

Recit.[:] Den store krigarn är ond, det ser jag nog!  men honom glad jag snart kan göra (Jaguarita)
Ja, min sköna, låt oss få höra din sång om fågeln i skog (Maurice)
Flyg hit kolibri, min ljufva vän, som fjerran drillar (Jaguarita)
Denna stämma så ren och klar måste tjusa hvart menskobröst [sic]! (Maurice)
Hon är minsann rätt djerf och fri, som kallar mig sin kolibri! (Hektor)
Hvad han är rädd, hvad han är rädd! (Jaguarita, Maurice)
Hvad jag är rädd, hvad jag är rädd! (Hektor)

5. Final
Min stam jag ej kufvad skall skåda, och oraklet ej rätt i sin spådom få (Jaguarita)
Ack, hur herrlig [sic] är festen, hvartill man inbjudit oss! (Kör)
Snart den tid har lupit till ända, då vi till krigets värf från festen måste vända (Maurice)
Majorn, vår tappre vän har jag ej varseblifvit ... Han vet? (Petermann)
Ni hör den glada dansmusiken skalla (Heva)
Ack, hur herrlig är festen, hvartill man inbjudit oss! (Kör)

Genom mörka natten vandrom [sic] varsamt fram (Maurice)
Må vi i mörka natten varsamt vandra fram (Petermann)
Zam(-)zam är der! Der [sic] honom skall finna gömd uti vass (Mama Jumbo)
Genom mörka natten vandrom varsamt fram (Maurice, Soldater)
Må ni i mörka natten vandra varsamt fram (Mama Jumbo, Petermann)

O natt, oss förlossa från faror och kif [sic] (Maurice, Petermann, Soldater)
Zam-zam är der! hans hand är säker (Mama Jumbo)
Der honom skall finna gömd uti vass, säker på hand (Mama Jumbo, Petermann)
... segerns sång efter vår strid (Maurice, Soldater)

Akt II

6. Entre-akt [instrumental]

7. Kupletter och Ensemble
Fosterjord, o du kära, du hem för ljufva behag (Hektor)
Det är ej strida, endast att lida (Soldater)
Recit.: Soldater! Hvad larm! Hvad är detta? Hvad fodren I [sic]? (Maurice)
Hållen upp, hållen upp, våra män! (Petermann)

8. Scen, Aria med Chör och Dans
Se, mina vänner der [sic], de velat förljufva för mig min fångenskap (Jaguarita)
Vi känna gästfrihetens lagar här! Kom och dela med oss våra lekar, löjen (Maurice)
En ganska lustig vakt! (Hektor)
Så samlas nu här omkring mig alla (Jaguarita)
Med våra bågar, koger[,] pilar (Jaguarita, Indianskor)
Natt betäcker höjd och dal (Jaguarita)
höfding [sic] höres mana (Indianskor)
Skynda hit, skynda hit, och se: han är dig när (Jaguarita)
Stridens vilda örn till uppbrott bjöd! (Indianskor)
Med edra lekar och med dans, skogens tärnor, nu krigarn firen [sic] (Jaguarita)
Böjen er, höjen er, svingen er, springen mer! (Jaguarita)
Böjom oss, höjom oss, svängom kring rundt [sic] i ring! (Indianskor)
Denna tjusande röst talar ljuft till vårt bröst (Soldater)

9. Romans
Säg, du har helt visst fått ett hjerta, som lyssnar till passionens röst (Maurice)
Men du vet väl, att inom min stam aldrig någon har vågat tala till mig så (Jaguarita [talar])

10. Dryckessång
Neka får ingen, att bägarn tömma, som bröder klingen för hans mod! (Maurice)
Neka får ingen, att bägarn tömma, som bröder klingen för hans mod! (Petermann, Soldater)
Hur många? Nå sakta då! (Hektor)

11. Duo - Final
Du trofast håller fädrens seder? att tömma bägarn båda två! (Maurice)
Nej, aldrig går jag in derpå! Att oss förena båda två? (Jaguarita)
Snart den ljumma natten skall sprida sitt mörker öfver enslig hed! Min Jaguarita, vid min sida (Maurice)
Jag, din älskarinna![?] Jag, din älskarinna! /.../ Blott lögn! Bedrägeri! En annan qvinna [sic] din kärlek ju har /.../ Han är mig kär! Jag älskar! (Jaguarita)
Hon mig älskar! Hon mig älskar! (Maurice)
För sent! I ären i vår makt! (Jumbo)

Akt III

12. Entre-akt [instrumental]

13. Kupletter
Hvem är Guden, som edra fjät hit till landet, det älskade leder? (Jumbo)

14. Stor Scen
Dig pris store Gud Bambuzi! Dig pris store Gud Bambuzi! (4 Prester [sic])
Gud Bambuzi, vill du här hvila på din väg? (Chör)
Han är en mäktig Gud, som skapar åskans ljud (Presterna med Tenorer och Basar)
Omkring mig här alla samle [sic] sig! ack en gemål jag har utvalt åt mig! (Jaguarita)
Dess gemål? (Maurice, Chör)
Hållen upp! Vår drottning tyckes vilja säga, att denne jemte henne tronen skall äga (Jumbo)
Hvad fordrar stammen? Och hvad vill du? (Jaguarita)
Att han må nogsamt veta, hvad följden måste blifva: på sin trohet han en pant oss skall gifva (Jumbo)
På sin trohet han en pant oss skall gifva! (4 Prester, Chör)
Han vår Kung bland hvite ej vänner hafva kan ... han öfverger sin Gud, för att vår gudom dyrka (Jumbo med Tenorer och Basar)
En sådan skymf kan du gifva min ära! Du slaf ... du då tror ... jag skulle vapen bära emot ett älskat fosterland (Maurice)
Hvad! Det jag dig vill beskära: min hand, mitt hjerta, kronans ära ... du det förkastar? (Jaguarita)
Jag det bör! (Maurice)
Nej, denna skymfen är utan like! Du älskar en annan än mig! Jag bjöd dig dela få mitt rike ... till Kung ville jag ha upphöjt dig! (Jaguarita)
Hämnden honom skall hinna för den smärta han gaf (4 Prester med Tenorer och Basar)
Att vår drottning så bittert kränka! Denna skymf kräfver hans blod! (Jumbo)
Han skall dö! (Jumbo, 4 Prester, Chör)

15. Cavatina
Mitt öga sluter sig redan ... Kom, o sömn, o du hulda, och göm den dag som skall möta mig sedan, men ej skänka mig lyckans dröm! (Maurice)

16. Duo
I mörkret som mig döljer, när till honom jag går (Jaguarita)
Jaguarita! Mig förråda, som höll dig kär! (Maurice)
Recit.: Knapt [sic] den första timman slagit, förrn [sic] en oro mig betagit (Jaguarita)
Ack! hvad fröjd, högsta lycka! O hvad sällhet utan namn! (Maurice)
Ack! hvad fröjd, högsta lycka! O hvad sällhet utan namn! (Jaguarita, Maurice)

17. Scen och Aria med Chör
Hvilken ljuflig saft, som skänker lust och kraft! (Chör)
Ja, att dö ej fruktan jag känner ... går med lugn och med mod den emot ... (Jaguarita)
Mot himlalanden, stjernors ljus, salens hus, till Store Anden upp i höjd nu med fröjd på fria vingar med kärleks starka makt (Jaguarita)
Intet ögonblick att förlora ... fly ... (Jaguarita [talar])
Nåväl ... ja ... låt dem då gå ... Men du, Jaguarita, du måste följa mig! (Jumbo [talar])
Jag! Hör, hör! (Jaguarita [talar])
Våra fiender! (Jumbo [talar])
Våra befriare! (Petermann och Heva [talar])
Kom, du tillhör mig! (Jumbo [talar])

18. Final
O Gud, du oss förlossat från faror och kif [sic]
och tagit i ditt värn den tappre krigarns lif!
Solen ur hafvet gången,
bevittna blott lugn och frid:
Segerns sång efter vår strid,
segerns sång efter vår strid!
(Maurice, Hektor, Tobias, Petermann, Soldater)