[1.] Från hemmets tomter fjerran jag vandrar verlden kring
Och släpar tungt min nötta staf i handen 

[2.] Jag måste bittert gråta, hvar gång jag tänker på
Den dag, då än ett eget hem jag hade 

[3.] Du mildaste Gud Fader, som är de ringas Gud
Hur tung du lät på mig din börda falla! 

[4.] Hvart skall jag taga vägen? Hvart skall jag usle fly?
För hvem skall jag min bittra nöd beklaga?

[5.] De rike och de mägtige [sic] de duka upp sitt bord
Och lasta det med vin från fjerran länder

[6.] Är intet hjerta öppet? Är ingen ande varm?
Ack je! men mest jag klaga kan deröfver [sic]

[7.] Ej vill jag mera klaga, fastän jag hopplös går;
Ty ingen hör min svaga röst i tiden

[8.] På honom vill jag trösta i denna sena stund,
Då jag på drifvans kalla bädd mig sänker