[Nummerindelning etc saknas]

Två gånger tre gör sex, Två gånger sex gör tretton ... Hvad nu, min prins, hvad tänker ni på? (Alexander, Aristoteles)

Hon er der ... o Venus, gudinna! Hon kommer hit ... hon sjelf! Sköna qvinna! (Aristoteles, Alexander)

Mina herrar, om jag stör med min syssla, sådant händer (Briseïs)

Kanhända då har ni skådat dagen /.../ En dag till en ödslig strand på ett skepp (Alexander)

Nej, Gallien är mitt fosterland (Briseïs)

1. När regnets floder störta ner i nattens sena timma
2. I andra länders öfverflöd man skönare må finna
3. Ej guld, ej diamant hon har, sin enkla smak hon lyder (Alexander)

Ha, vid Eros! Hon mitt hjerta har börjat att värma! (Aristoteles)
Vid Venus! Att en ljuflig stund här under mandelträden (Alexander)

Magister, har ni ej i sinn', att friska luften andas in? Javisst, Vi ta oss frihet ifrån klassen (Alexander, Aristoteles)

Ack, för en ung och rätt behaglig, ja, vacker qvinna, Gudar, hvad det retsamt är /.../ Mitt fosterland så kärt mig är, och den, som vill mig behaga, må föra mig långt bort, blott det hemåt bär (Briseïs)

På längtans vingar jag flyger, en ny Achilles käck (Alexander)

Låt mig vara min prins (Briseïs)
Hvad, så vacker, och så kall som nordanvinden! (Alexander)
Vid höga gudinnan Minerva (Alexander)
För slik en hjelp betackar jag mig sen (Briseïs)
Tag detta linne varsamt (Briseïs)
Mitt arma hjerta höres slå! (Alexander)
Ni blott håller fast de fingrar fem (Briseïs)
Åh, jag håller fast små fingrar fem (Alexander)
Aj, han mig kysser! Han mig håller fast nu denna gång! Stygga [sic] prins (Briseïs)

Ah! Gudar! Gudar! (Aristoteles, Briseïs, Alexander)
Vid Zeus! Nu är det slut med skrik och seder! (Aristoteles)
Det var den lilla Briseïs, som på så älskvärt sätt och vis (Alexander)
Sjelf jag tordes ej stå på stegen (Briseïs)

Till konung Filip vill jag skrifva, berätta, hur man kan bedrifva sitt oskick! /.../ För konung Filip jag beskriver, hur man med skämt sin tid fördrifver! (Aristoteles)
I morgon ni under lås och bom, på befallning af er herr fader (Aristoteles)

1. O grymma lott, o höjd utaf smärta!
2. O Briseïs, de stunder voro korta (Alexander)

Ack, gråt då, min vackra vän ... gråt! (Briseïs)
Nåväl? Ack hur ljuvt, att dö, gudinna, der med er! (Alexander)
Min prins, helt noga jag känner, det jag nu vill berätta för er (Briseïs)
Den kärleken lika ljufligt brinner, högsta vishet i en blink försvinner (Briseïs)

Nåväl, är brefvet sen i kungens händer? (Briseïs)
Tig då, tig, genast tig! Jag vill läsa för dig lagen! (Aristoteles)
Söker ni Alexander? Ack, stackars prins! Han ensam nu deruppe finns (Briseïs)
En kyss ... En kyss ... din lilla skurk! /.../ Ack, hvilken plåga! Att pina mig så! (Aristoteles)
Hahaha! Jag skrattade godt åt hans låga (Briseïs)

Sköna Briseïs, jag älskar dig (Aristoteles)
Min lärare! (Alexander)
Store Gudar, tig då tig! Hvad skall Grekland säga? (Briseïs)
[Till Alexander:] Var vid gott mod! (Briseïs)
O Briseïs! O Briseïs! (Aristoteles)
Ofta nog jag, stackars flicka, fick med åsnan sorgset vandra (Briseïs)
Ingen häst finnes här ... ut på bete den är ... (Aristoteles)
Aristoteles! Aristoteles! Du, just du skall mig draga! (Briseïs)
Han? Han? (Alexander)
Jag? Jag? (Aristoteles)
Sakta i traf, så blir jag nöjd, tömmen i hand och piskan i höjd! (Briseïs)

Den vise, van vid boken, vi spela nu ett spratt! (Briseïs, Alexander)
Ej altid [sic] man med boken kan taga glädjen fatt! (Aristoteles)

Hvad jag mig känner bra så här! /.../ Åh hej, åh hej, han nu galopperar - filosofen ej det generar! (Briseïs)
Ha, vid Herkules! Bördan mig tycks mera tung - - snart jag andan uppgifver - - för långt jag gått i min ifver! /.../ Men nej - jag är viss denna gång - att två de äro om sin sång -- intet tvifvel mer - - Gudar! Briseis! Och min elev! (Aristoteles)
"Till konung Filip vill jag skrifva" (Alexander)
Att iklädd hästmundering, hvilken blygd (Briseïs)
Förbannad vare den katastrofen! (Aristoteles)

Gudar! Det är kungen! (Aristoteles)
Hvad hör jag? Det är kungen! (Alexander)
Det är kungen! (Briseïs)
Dä' min fader, som kommer hem från krigets faror (Alexander)
Mitt hufvud svindlar .. jag ej ser ... (Aristoteles)
Men, magister, rif sönder brefvet, som ni skref (Alexander)
Ack, räddad jag då är! (Aristoteles)

Kantänka Briseïs någon känner, som allt kan säga åt kungen i dag? Dä' jag! Ni furste, är nu lugnad åter, från skräck och fara fri; men tänk nu ock på den, som i tysthet begråter sitt fosterland, och tvinar bort i slafveri! Jag? O gif mig åter mitt kära fosterland ... gör mig fri ... jag tiger då, se där min hand! (Briseïs)
Res, du är fri ... jag dig förlåter! (Aristoteles)
Farväl, store vise! Min kära prins, farväl! (Briseïs)
Kungen kommer! Kungen kommer! (Briseïs, Aristoteles)
Kungen! Två gånger tre gör sex ... Kungen kommer! Två gånger fem gör tio ... Två gånger tre gör sex ... Två gånger fem gör tio ... (Alexander)