• Tillkomstår: 1896 (enligt Sohlmans musiklexikon, band 3, 1976)
  Sist i autografen till partituret står "Visby och Yxelö 1894-1895"
• Verktyp: Opera, helafton
• Textförfattare: Frans Hedberg (1828-1908) efter Hans Hopfen (Framsidestext på librettot: "Hexfällan. Romantisk opera i 2 akter. Fri bearbetning efter Hans Hopfens 'Hexenfang' af Frans Hedberg. Musiken af Andreas Hallén")
• Uruppförande: 16 mars 1896, Svenska Teatern, Stockholm. Medverkande: A. Ödmann (Albertus), C. A. Söderman (Kobus), G. Sparrman (Maria), P. Frödin g. Lindberg och Lizell (Teresia), M. Linden f. Jungstedt (Rebecka)
• Speltid: Ca. 60-90 min
• Detaljerad speltid: Akt I 54', Akt II 30' (enligt blyertanteckning i vn I:s stämmaterial)

Instrumentering (besättning)

3*.2*.2.2 / 4.2.3.1 / timp, perc, hp, org / str
(picc [endast Akt II], cor angl [enbart Akt I], bass tbn [första sidan i partituret anger samtidigt "4 Tromboni" och "2 Ten, 1 Bas, 1 Tuba"])
perc: bass dr, cymb, trgl, sn dr, glsp, klockor, (tam [endast inskrivet med blyerts i stämmaterialet])

Soloröster/kör

Albertus, en vis mästare (tenor)
Kobus, hans famulus [professorsassistent] (basbaryton)
Maria, en borgarflicka (sopran)
Teresia, en nunna (sopran)
Rebecka, rik borgarfru (mezzosopran)

Damkör (Hexor, Kvinnor): S.A., Manskör (Prester, Munkar): T.B., Blandad kör (Munkar och nunnor, Män och kvinnor af folket): S.A.T.B., S.S.A.A.T.T.B.B.

2 sopraner (Maria, Teresia), 1 mezzosopran (Rebecka), 1 tenor (Albertus), 1 basbaryton (Kobus)

Exempel på tryckta utgåvor

Librettot: Gustaf Chelius, Stockholm (1895)

Notmaterial/stämmor återfinns

Handskrivna orkesterstämmor finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar

• Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
• Katalogsignum/kommentar till autografen: Operor, H 6 [Film 113:2] (partitur) respektive
  T-klav Sv. II:1. -"Ä" (odaterat klaverutdrag under titeln "Walpurgisnacht", text och scenanvisningar på tyska)

Beskrivning av verket

En tysk riksstad under medeltiden

Akt I

Introduktion: Adagio ma non troppo c-moll varierande taktarter
Rideau [sic].
Albertus' bibliotek och laboratorium med folianter, kvadranter, oktanter och andra astrologiska instrument. Till venster i ett afskuret hörn, en låg italiensk spiselhärd, på hvilken står glas, retorter [destilleringsapparater] och andra kemiska förnödenheter, samt bredvid dessa äfven köksredskap, kittel, stekspett, etc. etc. Öfver härden en bred spiselmur, i hvars vida rökfång från början en stege står upprest. Till venster i förgrunden ett bord, på hvilket står tomt husgeråd. Midtemot härden, i andra kulissen till höger, leder en dörr ut i det fria; på samma sida i första kulissen ett fönster; bredvid fönstret åt förgrunden till, en pulpet med böcker, flaskor, m. m. Torkade blomkvastar, örter och djurskelett på väggarne. Det hela i gammaltysk stil.

Scen 1: Albertus står grubblande midt på scenen. Kobus uppe på stegen i rökfånget; endast hans fötter äro synliga. Kobus stiger ned, belastad med verktyg, vattenpass, hammare, tång, silfvertråd etc. etc. Han stiger ner från härden och ställer stegen undan åt sidan. Albertus faller i djupa tankar öfver sina böcker. Albertus, Kobus
Scen 2: Maria kommer in från höger, skygg och sorgsen. Kobus går häftigt fram till Albertus. Albertus, trotsig och vild, går öfver till härden. Kobus följer efter honom. Maria lyfter händerna mot Albertus. Han för sig med välbehag, går fram till pulpeten och höjer sig för att taga ner en flaska och ger den till Maria. Hon skyndar glad ut för att ge drycken till sin mor. Maria, De förra
Scen 3: Aftonskymningen börjar, man hör aftonklockan på afstånd. Albertus går till fönstret, stannar hänförd och ser ut. Han stannar försjunken i åskådande. Kobus står änglig midt på scenen. Albertus vänder sig från fönstret. Det mörknar. Vindstötar höras. Det susar i och klingar i rökfånget. Kobus, ängslig, trycker sig mot väggen i bakgrunden. Albertus står vid härden, hånfull. Kobus skyndar ut. Albertus, Kobus
Scen 4: Albertus, ensam, ser efter honom hånfullt. Det mörknar mer och mer och blir slutligen så mörkt att han knappast är synbar. Klockslag utifrån. Han fattar en silfvertråd, som i en vid slinga börjar lysa och gnistra i hans hand. Han svänger tråden i lysande bågar öfver sitt hufvud, och i samma stund tändas ljus öfverallt: i de torra blomkvastarne på väggen, i kransen som hänger i taket, samt i ögonhålorna på djurskeletten. Derpå ser han sig belåtet omkring. Han stampar i golfvet. Han stampar på nytt i golfvet och ett litet yppigt dukadt bort stiger upp, medan väggen der bakom öppnar sig och visar en bersåartad hvälfning, med en hvilsoffa, omgifven af blommor. Man hör åter en vindstöt och derpå en aflägsen klang som af eolsharpor. Det klingar starkare. En växande vindstöt höres och derefter ett rasslande i rökfånget; han skyndar lyssnande fram till härden. Albertus
Scen 5: Teresia höres först ropa uppifrån rökfånget, sedan barfotad, i lätt drägt, omfladdrad af en grå slöja och ridande på en riskvast, kommer hon motvilligt ned genom rökfånget på härden. Hon hukar sig ner på härden, stiger upp på en sten i härden och ser öfver Albertus hufvud. Hon ser sig omkring i rummet och skakar på hufvudet. Han skrattar. Teresia kommer ned på scenen till höger, Albertus för henne fram till bordet och bjuder henne plats. De dricka. Man hör åter en häftig vindstöt och eolsharporna klinga på nytt. Teresia, Albertus
Scen 6: Rebecka, först hörbar utifrån, sedan sväfvande ner genom rökfånget, raskare och mera häftigt än den förra. Rebecka kommer ner på härden, klädd i röd turban eller tuppkantsmössa och röda skor. En dyrbar schal fladdrar omkring hennes axlar och hon rider på en präktig käpphäst. De sönderrifna fångsttrådarne hänga ännu kvar om hennes ben. Hon visar på Teresia, står på stenen vid härden, ser på Teresia och ropar till henne. Albertus går till Rebecka, hon visar sin fot, han lossnar trådarne och hon stöter till honom med foten. Albertus går tillbaka till bordet, Rebecka koketterar, Teresia håller honom kvar. Han skrattar, går upp och bjuder Rebecka armen. Rebecka sätter sig, de dricka. Albertus slår armen om hennes lif. Rebecka, ovillig, tömmer hastigt ett glas, skyndar upp och fram på scenen. Teresia skyndar upp till Rebecka. Albertus, som hört dem, går till härden och tar kvasten och käpphästen. Teresia ser sig skyggt om efter Albertus. Han har foten på härden och käpparne öfver knät, bryter sönder käpparne öfver knät och kastar stumparne på elden der de flamma upp i häftig låga. Teresia skriker till, stirrar i elden. Albertus går tillbaka till bordet, vinkar åt Teresia. Hon skyndar till bordet och kastar sig i hans armar. Rebecka går tillbaka till bordet och skänker i vin åt Albertus. Han sluter dem båda till sig, slår i vin åt dem, de klinga och dricka; derpå stiger han upp och tar en flaska från hyllan ofvanför pulpeten. Albertus uttalar en besvärjelse, under hvilken han öppnar flaskan, ur hvilken en tät ånga uppstiger. Alla tre flyga upp genom rökfånget. Alla ljus slockna och scenen blir så mörk att man ej ser föremålen derinne. Vinden brusar utanför och eolsharporna klinga. Vid slutet af detta intermezzo försvinner rummets tak och man ser stadens tak och tornspiror, belysta af månen, samt hexor ridande i luften öfver dem. Man ser Albertus, Teresia och Rebecka, burna på ett moln, sväfva förbi uppe i luften, följda af en skara hexor. Albertus, Teresia, Rebecka, Häxor
Ridå.


Akt II

[Introduktion]: Allegro d-moll alla breve
Ridå [sic].
Marias kammare. Vid ridåns uppgång är scenen helt och hållet mörk; man hör Marias röst, som om hon blifvit uppskrämd ur sömnen.

Scen 1: Maria sätter sig upp i bädden, på hvilken hon kastat sig klädd, och tänder ljus. Man ser nu en liten trång, tarflig kammare, som svagt upplyses af ljuset. På väggen synes en madonnabild och i ett hörn af rummet står ett väggur, hvars pendel svänger och pickar. Maria stiger upp, skyndar till sidodörren och lyssnar. Hon skyndar in i sidorummet, och kommer straxt ut igen. Hon gör en paus, går därefter nedåt. En vindstöt höres, hon kastar sig ned för madonnan, bedjande. Hon lägger sig ånyo på bädden och beder sakta ett pater noster. Derpå blåser hon ut ljuset och det blir åter alldeles mörkt. Maria

Scenförändring. Mellanspel [instrumentalt]: Andante (Moderato överstruket i partituret) G-dur alla breve (varierande taktarter)
Scenen döljes af ett svart förhänge, som vid mellanspelets början oförmärkt sänker sig. Under sednare [sic] delen av mellanspelet delar förhänget sig och försvinner. Man ser till venster i förgrunden ena hälften af Albertus' hus och arbetsrum, som i första akten, med ingången från gatan. Denna slingrar sig smal och krokig mot bakgrunden, med höggaflade hus på båda sidor och slutar med en kyrkofaçad [sic] i götisk stil, med trappa upp till portalen. Det är ännu skumt i början af denna scen, då Albertus kommer instörtande från bakgrunden, öppnar hastigt och med möda porten till sitt hus och nedfaller vid dörrens tröskel.

Scen 2: Albertus ligger vid dörren. Man hör ett aflägset buller af en kommande folkhop. Albertus lyssnar, reser sig med möda, och stänger dörren, som stått öppen, vacklar sedan till en hvilstol vid pulpeten och faller tungt ned uti den. Han sjunker ihop. Albertus
Scen 3: Från bakgrunden höres växande skri och larm, och man ser en flock män och kvinnor af folket skynda fram under lifliga åtbörder. Albertus, som skyndat upp för att lyssna, störtar fram till pulpeten, och tar en flaska från hyllan. Då han står i begrepp att föra flaskan till munnen, höres en stark bultning på dörren. Det är Kobus, som trängt sig igenom folkhopen och rusat fram till Albertus port. Albertus, Kobus, Folk
Scen 4: Albertus hejdar sig, öppnar när han hör Kobus röst. Folket är utanför, i växande skaror. Albertus lyfter flaskan, Kobus rycker flaskan ifrån honom. Albertus blir förtviflad. Folkets rop och larm blir allt häftigare; men öfver larmet höres klockljud och kyrkosång. Munkar och prester intåga i högtidlig procession från höger i förgrunden, utanför huset. De tåga sjungande fram emot kyrkan. Folket faller på knä utefter gatan der de tåga fram. Munkarna och presterna klappa tre gånger under folkets tystnad på kyrkoporten som öppnas, hvarefter de tåga in och kyrkoporten stängas. Albertus, Kobus, Munkar, Präster, Folk
Scen 5: Folket närmar sig under förnyadt larm. Folkmassan skyndar fram till Albertus' hus och slår på dörren under växande larm och rop. Maria kommer hastigt inskyndande och ställer sig skyddande framför dörren. Albertus höjer flaskan på nytt. Det börjar dagas. Maria faller på knä, rycker lös ett kors som hon bär om halsen och håller fram det för folket. Folket drar sig skyggt tillbaka. Maria öppnar dörren och träder in. Genom den öppnade dörren blickar folket nyfiket in i Albertus' rum. Maria bestänker rummet med vigvatten. Hon går ut på trappan och vinkar åt folket. Solen går upp och alla klockorna ringa. Kyrkportarne öppnas, munkarne utträda och möta en procession af prester, borgare, soldater, som inträder från höger, sjungande påskhymnen. Albertus vänder sig till Maria, hon nickar blygt. Han fattar hennes hand och de gå båda hand i hand fram emot kyrkan. Kobus följer dem långsamt. Sången från kyrkan faller ånyo in och folket på scene deltar uti hymnen. Maria, Albertus, Kobus, Munkar, Präster, Borgare, Soldater, Folk
Ridå.

---

Verkkommentar

---

Libretto/text