Några av satserna anknyter till dikter av svenska poeter, se nedan. Fem av satserna instrumenterade Knut Håkanson och satte samman till en orkestersvit med namnet Från Hembygden. Också detta verk fick opustalet 13.

Vårbräckning (Ola Hansson)

De glesa strömolnen teckna

sig vita mot ljusblå grund,

och luften glittrar och darrar

i solvarm middagsstund.

Det blir så högtidligt stilla

och lyssnande i min håg.

Det är som om all naturen

i anande väntan låg

Det tonar en ljudfin groning

från skog och mark och sjö

Man hör hur det saftigt sväller

och spirar i ägg och frö.

Björken susar (Carl Jonas Love Almqvist)

Vagga nu vänaste vindar björkens

lutande lummiga lena huvud

Växande där vid griftens kulle.

Stolt som en segerherre vid sidan

granen resliga grenar gungar.

Runt om roten renaste ånga

dofta konvaljer i ljuvlig prydnad.

Prinsessan och Bergtrollet (Gustaf Fröding)

Och tänk den fagra prinsessan,

som gick förbi här i jåns

och hade lengult kring hjässan,

Hon vore allt mat för Måns.

Beväringen tågar förbi (Erik Axel Karlfeldt)

Jag är mönstrad inför Kronans bord

och jag är funnen sund,

Och med karlasteg jag drager

utur barndomslekens lund

Jag får tåga med till heden

i de raska kämpaleden

Och mitt land har lovat kalla på mig

i sin faras stund.

Jag är mönstrad in i Amors här,

den käcka här, som går

dit där längtans örnar leda,

medan pulsen trumman slår.

Alla flickor som här gånga

har jag lov att söka fånga,

Och det bästa bytet för jag hem

från mina krigarår.

Det förgångna (Erik Axel Karlfeldt)

I gamla visor klingar det,

i gamla danser svingar det,

vinden i gamla skogar

går med dess lätta fjät.

Stormnatt (Erik Axel Karlfeldt)

Mörkt huset står under tallarnas brätten,

men husbonden vakar i ödslig sal.

Hans själ är som trädet på vinande slätten –

som lammet i kätten,

men moderlös, ensam bland minnen och kval.