Uppväxt- och studieår

Gunnar Jeanson (enligt födelseboken Jeansson) föddes den 10 oktober 1898 i Göteborg och växte upp i ett medelklasshem, först i Göteborg och efter familjens flytt i Stockholm. Han inledde sina musikaliska studier vid konservatoriet 1913 där han studerade piano för Lennart Lundberg fram till 1918 och åren 1917−20 kontrapunkt för Andreas Hallén och Ernst Ellberg. Det fåtal, mestadels kammarmusikaliska, verk som finns efterlämnade härrör i stort från konservatorietiden. Våren 1917 tog Jeanson studenten på Whitlockska skolan och skrevs efter sommaren in vid Uppsala universitet. Den 15 december 1921 tog han en fil.kand.-examen med bland annat ämnena musikens historia och musikens teori.

Musikforskare

Jeansons musikvetenskapliga intresse förde honom till kontinenten, där han 1921−22 fortsatte sina studier för musikforskarna Egon Wellesz i Wien, som tillhörde Schönbergkretsen, och Peter Wagner i Freiburg. Han återvände till Sverige och inledde ett arbete som musikskribent vid Stockholms Dagblad, ett arbete han uppfattade som lärorikt men arbetsamt. Han tog licentiatexamen 1925 vid Stockholms högskola, disputerade 1926 för Tobias Norlind på en avhandling om August Söderman och erhöll vid samma högskola i juli detta år en docentur i musikhistoria med musikteori. Den 21 maj 1927 blev han filosofie doktor. Jeanson bidrog tveklöst till en vitalisering av den svenska akademiska musikforskningen.

Jeansons vetenskapliga publikationer är inte så omfattande. Andra hälften av 1920-talet tillhör hans viktigaste period som musikforskare. Vid denna tid publicerades de två mest betydelsefulla arbetena, Södermanbiografien och en studie över Gunnar Wennerberg. Han var tillika huvudredaktör för Svensk tidskrift för musikforskning 1927−30 och medarbetare 1927−38. 1927−31 utgav Jeanson tillsammans med radiochefen Julius Rabe musikhandboken Musiken genom tiderna i två band. Den kom att få stort genomslag i den musikvetenskapliga undervisningen, men också på folkhögskolor med musikinriktning. Jeanson gjorde också betydande insatser i Bellmanforskningen då han verkade som musikkommentator i samband med utgivningen av Bellmans samlade skrifter 1922−38.

Förespråkare för ny musik

Jeanson tillhörde de musikskribenter som sökte lyfta fram den nya, radikala musiken. Han ville, som han uttryckte det 1923 i ett brev till vännen Moses Pergament, ”härja för den nya musikens framträngande”. Under 1920-talet publicerade Jeanson ett flertal artiklar i dagspress och i tidskrifter om bl.a. Arnold Schönberg, Carl Nielsen och Franz Schreker liksom om modern musik överlag. Han var också initiativtagare till grundandet av den svenska sektionen av ISCM, ISSM – Internationella samfundet för samtida musik, samt dess ordförande 1923−32. ISSM var det viktigaste forumet för framförandet av nyare musik. Även i samband med Jeansons arbete i Stockholms Konsertförening, först som dess sekreterare 1925−30 och från 1933 som vd, ivrade han för den nyare musikens plats på repertoaren.

Folkbildare

Som musikskribent, författare och föredragshållare gjorde Jeanson viktiga insatser som folkbildare. Under sin tid som sekreterare i Konsertföreningen höll han ett antal föredrag i samband med konserter för skolungdomar. 1930 flyttade han till Göteborg för att återigen verka som musikanmälare, denna gång på Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning där han stannade till 1932. Han fortsatte dock att sporadiskt skriva för tidningen och som en av få svenska musikskribenter angrep han i en stort upplagd artikel i augusti 1933 den nazistiska musikpolitiken.

Under andra hälften av 1920-talet och en bit in på 1930-talet höll Jeanson också en mängd radioföredrag, ofta inför konsertutsändningar. Han medverkade också i musikbildande radioprogram som ”Att lyssna till musik” och ”Musikens mästare”. Sedan han tillträtt som direktör för Konsertföreningen borgade hans goda samarbete med dirigenten Václav Talich för en nyskapande men också kontroversiell repertoarpolitik.

Jeanson insjuknade under slutet av 1930-talet i en nervsjukdom och avled i Stockholm den 20 januari, endast 40 år gammal.

Henrik Rosengren © 2015