Richard Engländer (1889−1966)
Bernhard Vilhelm Otto Richard Engländer föddes 17 februari 1889 i Leipzig och avled i Uppsala 16 mars 1966. Han var musikforskare, kompositör, kammarmusiker (cembalist) och musikkritiker. Dr phil. i musikforskning, Berlin, 1916. Docent i musikforskning vid Uppsala universitet 1948, professors namn 1965. Komponerade orkesterverk, körmusik och sånger, men i samtiden främst uppskattad för sin kammarmusikaliska produktion, ofta framförd av honom själv i olika sammanhang i Tyskland och Sverige.
Liv
Richard Engländer föddes i Leipzig den 17 februari 1889 som son till föräldrar som då nyligen hade konverterat från judendomen till evangeliska kyrkan. Fadern Bernhard Engländer var riksrättsråd, modern född Pringsheim (därmed släkt med Katia Mann). Richard Engländer fick utmärkt instrumentalundervisning vid Thomasskolan, bland annat i orgel för Karl Straube. 1908 inledde han avancerade musikstudier i Berlin, och etablerade livslång kontakt med forskare som Johannes Wolf (musikhistoria) och Max Friedländer (konsthistoria). Via Hermann Kretzschmar fick han även goda kontakter vid stadens konservatorium. 1916 promoverades han till Dr. phil. på en avhandling om Johann Gottlieb Naumanns operaproduktion. Under 1920- och 30-talen var Engländer aktiv i Dresden, bl.a. som musiklärare och repetitör vid operan.
1939 kom Engländer som landsflyktig till Sverige, och mottogs av Anna Söderblom, bekant med Engländers föräldrar sedan maken Nathan Söderbloms tid som teologiprofessor i Leipzig 1912−14. Engländers medförda cembalo togs i bruk i Uppsala domkyrka och var en av de första som blev regelbundet använd vid konserter i Sverige. Under 1940-talets nyväckta intresse för barockmusik anlitades Engländer som continuospelare i hela landet, ofta på Drottningholms slottsteater. I Uppsala domkyrka framförde han under detta decennium många i Sverige då obekanta verk av Johann David Heinichen, Johann Kuhnau, Nicola Porpora med flera.
När Engländer av Carl-Allan Moberg rådfrågades om huruvida svensk musikforskning formellt borde knytas till universitets- eller musikhögskolemiljön förespråkade han det förra. Moberg blev professor i ämnet vid Uppsala universitet 1947, och Engländer docent året därefter − han fick professors namn 1965. Från 1953 var Engländer musikrecensent i Upsala Nya Tidning. Han var medarbetare i flera statliga utredningar på musikområdet. I ett antal program i Sveriges Radio behandlade han musiken i olika historiska kvinnors kretsar.
Verk
De flesta av Engländers kompositioner tillkom under en av två perioder av större aktivitet, en under ungdomstiden i Tyskland 1900−20, en under hans första period i Sverige, 1939−1950. Han komponerade ofta verk som gåva till vänner och välgörare. Ett exempel på detta är cellosonaten i d-moll, hans första komposition i Sverige, skriven som gåva till Barbro Sigréus.
Musicerande på äldre instrument och inom äldre repertoarer ger avtryck även i Engländers egna kompositioner, till exempel i hans Sonata da camera i D-dur för viola da gamba och cembalo. Hans kammarmusikaliska produktion var avsedd för mindre sammanhang, offentligt framträdde han planmässigt endast med historisk musik. Ett undantag från detta mönster utgör de vokalverk på svenska som trycktes och fick viss spridning i landet, däribland hans manskörssånger från 1940-talet.
Mattias Lundberg @ 2016
Skrifter av tonsättaren
Richard Engländer har ett mycket omfattande författarskap av biografiska studier, vetenskapliga editioner och stilhistoriska uppsatser, totalt runt 120 publikationer. Däribland kan för svenskt vidkommande speciellt nämnas följande:
Die Dresdner Instrumentalmusik in der Zeit der Wiener Klassik, Uppsala universitets årsskrift, Uppsala: Uppsala universitet, 1956.
Johann Gottlieb Naumann als Opernkomponist, diss., Berlin, Leipzig, 1916.
Joseph Martin Kraus und die gustavianische Oper, Uppsala, 1943.
Bibliografi
Croll, Gerhard: “Richard Engländer zum Gedächtnis”, i: Die Musikforschung, vol. 19, nr 4, 1966, s. 361−363.
Ebert, Anna Amelie: ”Engländer, Richard”, i: New Grove Dictionary of Music and Musicians, vol. 8, 2:a uppl., London: Macmillan, 2001, s. 240−241.
Luttu, Gisela: Das Leben und Schaffen des Musikwissenschaftlers Richard Engländer, trebetygsuppsats i tyska, Stockholms universitet, 1971.
Moberg, Carl-Allan: "Richard Engländer 75 år", i: Svensk tidskrift för musikforskning, 1964, s. 5-7.
”Richard Engländer, Nathan Söderblom och musiken, Några anteckningar i anledning av dagens minne”, i: Upsala nya tidning, 12 juli 1941.
Rosengren, Henrik: Från tysk höst till tysk vår: Fem musikpersonligheter i svensk exil i skuggan av nazismen och kalla kriget, Lund: Nordic Academic Press, 2013. (Övers. till tyska: Fünf Musiker im Schwedischen Exil, övers. Helmuth Müssener, Neumünster: von Bockel, 2016.
Schnoor, Hans: “Engländer, Richard”, i: Friedrich Blume (red.), Die Musik in Geschichte und Gegenwart. Allgemeine Enzyklopädie der Musik, vol. 3, Bärenreiter/DTV, München 1989, s. 1360−1361.
Verköversikt
Orkesterverk (variationer över ett eget tema m.m.), kammarmusik (cellosonat, Sonata da camera för viola da gamba och cembalo m.m.), pianoverk, sånger, körverk.
Samlade verk
Orkester
Valse charactéristique.
Variationer över ett eget tema H-dur. Orkestersättning 1919. [Se nedan.]
Sånger till orkester. Text av R. Dehmel, 1919. [Se även nedan.]
Kammarmusik
Andante cantabile [se Zwei Stücke, nedan].
Scherzino [se Zwei Stücke, nedan].
Sonat d-moll, för violoncell och piano, 1939.
Sonata da camera D-dur, för viola da gamba och cembalo, 1944.
Sonatsats fiss-moll, för flöjt och piano, 1911.
Valse caprice och Menuet singuliere, 1940−41. [Se även under pianomusik nedan.]
Zwei Stücke, för violin och piano, 1944−45. 1. Andante cantabile, 2. Scherzino.
Piano
Variationer över ett eget tema H-dur, 1909. [Se ovan.]
Valse caprice och Menuet singuliere, 1940−41. [Se även under kammarmusik ovan.]
Kör
Majbön, för manskör a cappella (E. Malm). Stockholm, 1948.
Nyss i juninattsglansen, för manskör a cappella (Å. Leander). Tillägnad Henry Weman och Allmänna sången. Stockholm, 1943.
Sensommar. För manskör a cappella (Å. Leander). Tillägnad Henry Weman och Allmänna sången. Stockholm, 1943.
Variationer över ett eget tema H-dur. För piano 1909, sättning för orkester 1919.
Variationer över ett tema av Antonio Lotti A-dur, för flöjt och piano, 1934.
Solosånger
Sånger för röst och klavér (F. Hebbel och H. Bethge), 1909.
Sånger till orkester (R. Dehmel), 1919. [Se även ovan.]
Tre sånger för röst och piano (Å. Leander), 1941.
Två sånger för röst och piano (R.M. Rilke), 1942.
Wiegenlied, för röst och piano (C. Brentano), 1942.
Bearbetning av andras verk
Bl.a. fyra ballader av Carl Loewe (Der selt’ne Beter, König Siegfried, Der Feind [Der Mensch] och Der Lappländer), för röst och orkester.