Liv

Lotten af Edholm växte upp på Edeby gård i Helgarö socken i Södermanland. I Svenskt biografiskt lexikon skildras hon som en kvick, musikalisk, lite raljant och socialt företagsam dam. Av hennes självbiografi (1919) framgår att hon utbildades i talangerna dans, pianospel, sömnad, språk, räkning och historia. Utbildningen gavs av hennes mor och en guvernant. Mellan 1855 och 1860 kom Hermann Berens d.ä. till Edeby i perioder och undervisade henne i pianospel och enligt hennes minnesanteckningar blev hon hans favoritelev. 1859 och 1861 spelade hon vid offentliga konserter i Strängnäs.

År 1865 kom Lotten von Heijne till hovet i Stockholm. Den 26 oktober 1867 gifte hon sig med med.dr. Edward Mårten af Edholm (1831−1913). Äktenskapet innebar att hon fram till sin död hade sitt umgänge inom hovets innersta kretsar och kom att leva ett innehållsrikt liv, som hon skildrade i sina minnen. Mellan 1865 och 1867 var hon hovfröken hos änkedrottningen Josefina och under följande år tillhörde även prinsessan Eugénie och prinsessan Teresia (1836−1914), gift med prins August (1831−1873), hennes närmaste vänner. Denna vänskap var livslång. Tillsammans med änkedrottningen Josefina, prinsessan Eugénie och prinsessan Teresia hade Lotten af Edholm musikstunder. Det gavs soaréer inom hovet som hon deltog i både med planering och som ackompanjatör och solist vid pianot. Man sjöng duetter, kvartetter och spelade à quatre mains. Som aktiv i hovets innersta kretsar deltog hon vid alla större fester samt vid besök på konserter och teatrar.

Lotten af Edholms kreativitet utmärkte sig på flera sätt. Redan 1865 började hon att tillsammans med bland andra änkedrottningen Josefina ägna sig åt Svenska Röda Korsets verksamhet. Under följande år var hon mycket aktiv, mellan 1865 och 1906 var hon Röda Korsets ordförande och därefter ordförande för dess sjuksköterskehem till 1918. 1876 startade hon en privat kurs i matlagning, kallad ”kok-kurs”, i sitt hem på Kungsholmen. Kursen vände sig till en trång krets av kvinnor från samhällets högsta skikt och besöktes av bland andra änkedrottningen Josefina, prinsessan Eugénie, kronprinsessan Victoria och prins Oscar. 1886 och några år därefter gavs kursen i Arvfurstens palats. Lotten af Edholm startade också kurser i porslinsmålning och sömnad och deltog aktivt i Handarbetets vänner. Äktenskapet med Edvard af Edholm innebar att familjen tillbringade somrarna på olika slott i Stockholms närhet och fram till 1914, då prinsessan Teresia dog, umgicks hon regelbundet inom hovet.

Verk

Musiken hade  hela livet gett henne glädje, skrev hon på ålderns höst i sina minnen, och vid alla bjudningar var musiken en central del i sällskapslivet. Lotten af Edholm hade inte någon utbildning i komposition, och det förefaller som om hon främst komponerade under 1860-talet och efter 1910. Genom självbiografin kan man datera de verk som finns bevarade. ”Aftonklockan” komponerades redan 1866, ”Aftonstämning” före 1910, medan ”Automobilgalopp” tillkom sommaren 1910. En ej bevarad komposition, ”Suckarnas mélodie” skrevs kring 1915 och tillägnades väninnan Ottoline de Maré. De två korta styckena i ”Tankar och Toner” komponerades till svägerskans död 1923.

Lotten af Edholms pianostycken är präglade av musiklivet vid hovets privata sällskapsliv. ”Aftonklockan”, ”Aftonstämning” och ”Automobilgalopp” ingår i ett handskrivet häfte kompositioner som tillkom i samband med sällskapslivet med prinsessan Teresia. ”Automobilgalopp” är tillägnad Teresia och har ett förklarande brev inskrivet i noterna. Prinsessan hade bett Lotten af Edholm att leta efter en komposition med titeln ”Automobilgalopp”, men då hon inte fann någon, komponerade hon en själv. Stycket är mycket typiskt för Lotten af Edholms stil. Det inleds med några takter tremolo, sedan kommer galoppen igång. Kompositionen innehåller fyra kontrasterande avsnitt som alla repriseras. Stycket slutar med ett arrangemang av Bellmans ”Fjäriln vingad syns på Haga”, de sista takterna är glissandon från a till a⁴ upp och ner. Även ”Aftonklockan” och Mazurka har flera avsnitt som kontrasterar mot varandra på ett effektfullt sätt i en stil som tillhörde förra sekelskiftets populära musik. De två styckena i ”Tankar och Toner” är mycket korta och kan snarast betecknas som eftertänksamma minnen av vännen.

Eva Öhrström © 2015