Liv

Anders Düben var yngste son till hovkapellmästaren och organisten i Tyska kyrkan Gustav Düben d.ä. (1628/29−1690) och Emerentia Standaert (d. 1679). Anders Düben anställdes 1686 i Kungl. Hovkapellet som 13-åring. Under åren 1692−94 gjorde han en studieresa för att utbilda sig i musik och för att införskaffa noter. Resan gick till bland annat Paris. Det är troligt att Anders Düben under denna resa fick undervisning i Lübeck av den då välkände tonsättaren Dieterich Buxtehude. 1698 blev Anders Düben utnämnd till hovkapellmästare efter det att hans äldre bror Gustav Düben (d.y., 1660−1726) lämnat detta ämbete för en vidare karriär inom hovförvaltningen.

Under Stora nordiska kriget befann sig Anders Düben tidvis i fält med Karl XII − i Altranstädt och i Bender − och därefter på kungligt uppdrag i Konstantinopel 1710. Kort därpå, 1711, utnämndes Anders Düben till kammarherre. I samband med återkomsten till Sverige 1713 avgick Anders Düben som hovkapellmästare för att i stället utnämnas till ”directeur över musiken”. 1726 lämnade han också detta uppdrag. Han efterträddes då av Carl Franc (1693−1740) efter att förgäves ha försökt utverka att ledningen av hovmusiken skulle stanna inom familjen och efter att ha förordat sin brorson Carl Gustav von Düben (1700−1758). Redan 1721 hade Anders Düben utnämnts till hovmarskalk och innehade detta ämbete till sin död 1738. Anders Düben adlades 1707 och upphöjdes 1719 till friherre, i likhet med sina äldre syskon Gustav (d.y.), Joachim (d.ä., 1671−1730) och Emerentia (1669−1743).

Anders Düben gifte sig första gången 1700 med Ulrica Friedenreich (1684−1715), andra gången 1715 med Hedvig Ulrica Fleming af Liebelitz (1694−1717) och tredje gången 1718 med Christina Sparfvenfeldt (1695−1780). Hans barn hade framgångsrika karriärer vid hovet och sonen Joachim von Düben (d.y., 1708−1786) utnämndes till riksråd.

1732 donerade Anders Düben släktens stora samling musik − känd som ”Dübensamlingen” − till Uppsala universitetsbibliotek. Denna samling utgör en av de största och bäst bevarade musiksamlingarna från 1600-talet i Europa.

Verk

Under Anders Dübens tid som ledare för hovmusiken dominerade den franska repertoaren vid hovet i Stockholm. Hovmusikerna samarbetade under åren 1699−1706 med en fransk teatertrupp som hade engagerats av det svenska hovet, under ledning av Claude Guilmois de Rosidor (1660−1718). Ett exempel på detta samarbete var de omfattande arrangemangen under våren 1701 i samband med firandet av slaget vid Narva. Man gav då en föreställning med sång och dans, en uppsättning som i modern tid brukar refereras till som Narvabaletten. För detta tillfälle komponerade Anders Düben de vokala solosatserna. Dessa är skrivna i en utpräglat fransk stil; några har också visat sig vara komponerade utifrån existerande förlagor i form av musik ur Jean-Baptiste Lullys operor. Föreställningens instrumentala satser var, enligt praxis vid nordeuropeiska hov vid den här tiden, balettmästarens ansvarsområde och hade i detta fall lånats från ett redan existerande verk: Le désespoir de Tirsis av den tämligen okände franska kompositören Jean Desfontaines (ca 1658−före 1752). Också körsatserna hämtades från detta verk.

Förutom musiken till Narvabaletten består Anders Dübens bevarade kompositioner av småskaliga, strofiska soloarior med ackompanjemang av en eller ett par violinstämmor, samt av instrumentala danssatser. Musiken har ofta komponerats för olika specifika tillfällen vid hovet, till exempel för kungliga födelsedagar och som nyårshyllningar.

Maria Schildt © 2015