Liv

Anders Oscar Bolander föddes i Stockholm den 30 december 1840 som son till Maria Margareta (f. Sundström) och andre konstapeln Anders Bolander. 15 år gammal antogs han som elev vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk, där han bland annat studerade pianospel för Jan van Boom samt komposition för Hermann Berens och Ludvig Norman. Studietiden avslutades med en organist- och skolkantorsexamen den 31 maj 1865.

I samband med den omorganisation då akademiens undervisningsverk bytte namn till Kungl. Musikkonservatoriet började Bolander tjänstgöra som biträdande pianolärare vid nämnda institution våren 1867. Han gav pianolektioner till organisteleverna och under några terminer även undervisning i harmonilära. Det är inte osannolikt att van Boom, som hade ett gott öga till sin forna pianoelev, hjälpte honom till denna tjänst. Det var efter van Booms förslag som Bolander blev associerad ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1868. Och då van Boom 1872 blev sjuk och inte längre kunde sköta sitt uppdrag som konservatoriets huvudlärare i piano förordade han Bolander som ersättare. Denne förklarade sig dock förhindrad och istället kom Hilda Thegerström att få uppdraget.

Under sommaren 1868 vistades Bolander i Leipzig för studier hos den tyske pianopedagogen Louis Plaidy, som tidigare även haft Edvard Grieg som elev. Vid det laget hade Bolander under ett och ett halvt år verkat som pianolärare vid Musikkonservatoriet − ett uppdrag han kom att ombesörja i sammanlagt 37 år, till och med vårterminen 1904. Bland hans elever kan nämnas Emil Sjögren och Adolf Wiklund. I slutet av 1903, strax före sin avgång som lärare, utnämndes Bolander till professor.

Oscar Bolander erhöll fullvärdigt ledamotskap av Kungl. Musikaliska akademien 1872 och var från 1892 ständig ledamot av dess förvaltningsutskott. När han sedan, i början av 1905, utsågs till direktör för Musikkonservatoriet fogades Bolander till en lång rad av bemärkta svenska musikpersonligheter som varit ledare för Musikaliska akademiens undervisningsinstitution före honom − däribland Joseph Martin Kraus, Georg Joseph Vogler, Olof Åhlström, Jacob Struve, Oscar Byström och Albert Rubenson. Bolander gick i pension i slutet av 1910 och avled fyra år senare, den 28 november 1914, vid en ålder av nära 74 år i den stad där han var född och tillbringade merparten av sitt liv.

Verk

Oscar Bolander debuterade som tonsättare den 8 november 1862 med Vattenliljan, ett verk för solo, kör och orkester som inte finns bevarat. Det är ovisst i vilken utsträckning han därefter ägnade sig åt komposition, men det står klart att han inte strävade efter att sprida sina verk eller nå uppmärksamhet som tonsättare. Från tonernas värld 1904 berättar rent av att Bolander ”så godt som med all makt gömmer sig undan offentligheten”. Enligt Svensk musiktidning (4/1 1906) har Bolander komponerat flera pianostycken, flera kantater och en stråkkvartett, men dessa verk har inte kunnat återfinnas. Två mindre stycken för orgel finns i handskrift: Minne af Ekenäs och Vid Ina Banérs död 1862. Men av allt att döma hamnade endast ett verk av Bolander i tryck: Albumblad i E-dur, en pianokomposition av Lied ohne Worte-typ som publicerades i samlingen Musik för piano af svenska tonsättare år 1898.

Av intresse för musikforskare är den dagbok Oscar Bolander förde åren 1901−13. Där finns iakttagelser rörande det musikliv och de musikpersonligheter han mötte. (Dagboken förvaras i privat ägo hos Henrik Bolander i Lund som är sonsonsson till Oscar Bolander.) 

Martin Edin © 2015