Liv

Bakgrund och utbildningsår

Alfred Berg växte upp i Hudiksvall och åtnjöt tidigt undervisning i piano av sin mor, en skicklig amatörpianist, ofta anlitad i stadens musikliv. Efter mogenhetsexamen 1877 flyttade han till Uppsala och fördjupade sig främst i botanik med växtfysiologi. Han publicerade efterhand flera vetenskapliga uppsatser inom den ämnessfären. Uppsalalivet medförde dock snart nog ett livligt, närmast uppslukande, engagemang i musikaliska sammanhang. Alfred Berg blev en flitig deltagare i manskören Allmänna Sången och spelade violin i Akademiska kapellet under Jacob Axel Josephson.

Efter faderns död ändrades studentens ekonomiska förhållanden och han fick i stället tillträda en kondition som informator i en godsägarfamilj i Halland. Principalen, ryttmästare Ehrenborg, rådde honom att fortsätta läsningen i Lund och säkrade från 1886 hans studier där genom substantiellt ekonomiskt bistånd. Alfred Berg kunde sedan avlägga fil.kand.-examen på kort tid, 1888.

Ledande poster i studentmusiken

De musikaliska intressena tog dock ännu en gång ut sin rätt. 1889−94 beklädde Alfred Berg posten som ledare av det s.k. Studentkapellet, ej att förväxla med Akademiska kapellet. Han enrollerades vidare i Lunds Studentsångförening, valdes 1891 till anförare i denna kör och kvarstod som sådan till 1925. Under 1890-talet studerade han i flera perioder vid tyska konservatorier, längsta tiden i Leipzig 1894−96, för att få professionell musikalisk skolning.

Efter korta vikariat som universitetskapellmästare blev Alfred Berg 1897 ordinarie innehavare av posten och fungerade som dirigent för Akademiska kapellet till 1923. Han meddelade i tjänsten även undervisning i musikteori.  Dessutom ledde han en rad körer och ensembler i Skåne under kortare eller längre perioder. På riksplanet var han engagerad i Svenska sångarförbundet, 1910−11 som andre, 1912−16 som förste förbundsdirigent.

1918 utnämndes Alfred Berg till filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet. Till meriterna hörde då inte bara de praktiska insatserna för musiklivet utan också den värdefulla katalogiseringen av Akademiska kapellets betydande samling av äldre musikalier. Det skall också nämnas att han fördjupade sig i de akustiska problem som var, och är, förknippade med utformning av konsertsalar. Han publicerade en studie i denna fråga, och hans synpunkter beaktades av arkitekten Nils Einar Eriksson vid byggandet av Göteborgs konserthus på 1930-talet. Eriksson avgav om Alfred Berg omdömet ”en märkesman på rumsakustikens område”. 

Levande lundensisk legend

Alfred Berg fick som studentsångens anförare, närmast av en tillfällighet, det bellmanskt klingande hedersnamnet ”Fader Berg”. Han blev en levande legend genom sin kombination av musikalisk kompetens och auktoritet, inspirerande engagemang och vänlig kamratlighet. Körens vidlyftiga sångarfärder under ”Faderns” ledning formade sig till svenska och nordiska triumftåg. Kulmen bildade 1904 års turné, vilken började i maj i Landskrona och slutade i New York efter 39 konserter tre månader senare. Bland annat uppmärksammades lundasångarnas framträdanden vid världsutställningen i Saint Louis.

Verk

Som kompositör hade Alfred Berg två inriktningar, körmusik och solosånger å ena sidan, kantater och annan ”bruksmusik” å den andra. Han täckte behovet av festmusik till akademiska högtider och till viktiga jubileer inom Frimurarorden eller i samband med lokala firningsämnen och profilerade sig därtill genom sorgemusik vid bemärkta mäns frånfälle: motetten ”Människa af kvinna född” vid biskop Wilhelm Flensburgs begravning skall ha gjort starkt intryck på lyssnarna.

Med några av sina profana manskörskompositioner och solosånger nådde han en betryggande popularitet. Sånger som ”Aftonen” (”Betrakta, betrakta, han sjunker så sakta”, Carl David af Wirsén), ”Harrgårdstösa i äppelapla” (Gustaf Fröding) och ”Vaggen, vaggen, stilla vågor” (lundaskalden Sigurd Agrell), kom att höra till den dåtida manskörslitteraturens stamrepertoar. Allra mest berömd blev dock ”Aftonsång” (”Afton, o hur skön! / I melodisk bön / dränker jag hvar jordisk smärta.”), vars barytonsolo exekverades på ett omvittnat oemotståndligt smältande sätt av John Forsell under åtskilliga turnéer med Lunds Studentsångförening.

Carlhåkan Larsén © 2015