Liv

Kunskapen om Johann Bahrs tidiga liv är mycket osäker, samtidigt som man kan dra vissa slutledningar på grundval av hans senare verksamhet i Visby. Det är klarlagt att brodern Eric kom till Visby från Schleswig 1620 och där arbetade som skomakare. Enligt befintliga källor kom Johann Bahr till Visby runt år 1630 för att som student etablera sig med stöd från brodern. Släktsigillet visar en björn och delar av släkten − bl.a. Eric men inte Johann − skrev sitt namn Bähr (ty. Bär=björn).

Bahr kom till Gotland med rykte om sig att vara en skicklig musiker, och han kom snart att assistera den tyske organisten David Herlicius i Vår Frus kyrka (idag S:ta Maria domkyrka) åtminstone från år 1633. Han efterträdde även Herlicius som ordinarie organist 1638, en utnämning som kungjordes på en av orgelhusets dörrar. Bahr gifte sig med Elsa Munck, köpmansänka och syster till en stadskaplan, och fick med henne sonen Peder Munck Bahr (1642−1724). Sonen skulle komma att bli hans efterträdare som organist i kyrkan.

Johann Bahr var knappast en svensk tonsättare i modern mening. Hans tid på Gotland präglades av stor politisk osäkerhet då ön 1645 vid freden i Brömsebro tillföll Sverige men slutgiltigt överlämnades först 1679. Staden Visby härjades svårt under stridigheterna, men började återuppbyggas under slutet av 1600-talet, en utveckling där Peder Munck Bahr spelade en viktig roll för både det musikaliska och kyrkliga livet. Befintliga källor visar inte att några större resurser fanns tillgängliga för kyrkans musikliv under den aktuella perioden − uppgifter talar om att fyra skolgossar på 1650-talet avlönades som sångdjäknar.

Förmedlare av en nordtysk tradition

Johann Bahrs namn kom under 1900-talet internationellt att förknippas med det viktiga manuskript som under lång tid kallades ”Johann Bahrs tabulatorbok”, men sedan 1960-talet oftast benämns ”Visbytabulaturen”. Denna samling utgör en central källa till den betydelsefulla nordtyska orgeltraditionen kring år 1600, närmare bestämt musik från Hamburg av Hieronymus Praetorius (1560−1629) och dennes son Jacob Praetorius (1586−1651). Samlingen påbörjades av Berendt Petri under 1600-talets första decennium, men kom senare att tillhöra Johann Bahr och kom med honom till Visby.

Det är rimligt att tänka att både Petri och Bahr i Hamburg tillhörde elevkretsen kring Jacob Praetorius och därmed befann sig i centrum av den nordtyska kyrkomusikens utveckling. I manuskriptet har Bahr skrivit in två egna orgelverk och två vokalverk. Förutom ”Visbytabulaturen” är också Bahrs namn förbundet med ”Källungeboken”, en samling från tidigt 1600-tal som kan ha tagits till Gotland av David Herlicius eller Bahr själv. I innehållsförteckningen över manuskriptets drygt 160 vokalverk från reformationstidens och den tidiga barockens kyrkomusik nämns två förkomna verk av Bahr: Adora me in die och Dic nobis Maria.  

Verk

Bahrs bevarade variationer över Magnificat har tre verser där den melodiska förlagan fras för fras presenteras och imiteras genom satsens fyra stämmor. I sedvanlig stil för epoken avtar den kontrapunktiska komplexiteten genomgående till förmån för ”kolorerade” utsmyckningar. Om denna form starkt påminner om liknande variationsverk hos Hieronymus Praetorius, så är O Lux Beata Trinitas ett typiskt exempel på musik i generationen efter mästaren Sweelinck. Mer virtuosa skalrörelser och ekoeffekter mellan två skilda manualer är två karaktäristiska drag i denna fantasi.

So ziehet hin är ett kort verk i konsertant stil som bygger på växelspel mellan solistiska motiv i tenorstämman, ackompanjerad av basso continuo, och enklare svar från tre andra vokalstämmor. Befiehle dem Herren deine Wege är en enkel solomotett med ledsagande basso continuo.

Som helhet saknar Bahrs verk större originalitet i förhållande till sina stilistiska förlagor. De är harmoniskt begränsade och visar återkommande en viss valhänthet i stämföring och deklamation. Både verken och Bahrs livsöde är dock musikhistoriskt mycket intressanta som förmedlare av den nordtyska traditionen och som källa till musikliv i landsorten under stormaktstiden. Sonen Peder Munck Bahr kom att spela en viktig roll i uppbyggnaden av det gotländska musiklivet.

Jonas Lundblad © 2015