När morgonsolen strilar in i dina gränder,
där Ulla Winblads ande dröjer kvar,
jag hyllar dig, o stad med dina Mälarstränder
och dina vita skärgårdsbåtars ljusfanfar.

Och gatans larm går vilt i hetsat brus,
då stad jag älskar dig i glädjen och i sorgen
för dina backars krön, för dina gamla hus.

Då kvällen ger dig ro och skuggorna blir längre,
så dyka minnen fram ifrån gången tid,
När inom broarna var mörkare och trängre,
men ändå där fanns rum för arbete och id.

När natten sveper doket över Mälarstaden
med holmarna i rad, som uti stilla hamn,
och svaga lyktsken darra över slottsfasaden,
jag vilar hägnad av dit ärorika namn.