Liv

Bakgrund och anställningar

Herman Asplöf föddes i Gustavsströms bruk i Gåsborns församling, Värmland, där hans far var folkskollärare. Han avlade organistexamen i Karlstad 1898 för domkyrkoorganisten C.W. Rendahl och påbörjade därefter studier vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm. Efter organistexamen 1900, kyrkosångarexamen 1901 och musiklärarexamen 1902 fortsatte han med specialstudier i piano och komposition. Under studietiden utmärkte han sig särskilt som pianist och tilldelades 1903 Musikkonservatoriets jetong. 1904−08 hade han förordnande som organist i Laholm och från 1908 i S:t Petri kyrka, Malmö. 1910 kom han till Göteborg som vikarierande organist i den nybyggda Annedalskyrkan, där han samma år valdes till ordinarie organist.

I Göteborg var han också verksam som musiklärare vid Majornas läroverk och från 1933 även vid folkskoleseminariet. Från 1923 var han examinator för organist- och kyrkosångarexamina, och han undervisade senare vid de statliga kurser för organist- och kantorsexamen som anordnades vid folkskole­seminariet. Han bedrev även privatundervisning; bland hans elever fanns de blivande tonsättarna Åke Hermanson och Björn Johansson.

När befattningen som domkyrkoorganist i Göteborg blev ledig i början av 1929 anmälde sig Asplöf som sökande. Efter att ha blivit uppsatt i första förslagsrummet utnämndes han till tjänsten och tillträdde i september samma år. Mycket snart efter sitt tillträde började han arbeta för en om- och tillbyggnad av domkyrkoorgeln, som under hans tid bland annat förstärktes med högtrycksstämmor. Asplöf var även ansvarig för körverksamheten i domkyrkan, där han ledde både blandad kör och gosskör. Efter uppnådd pensionsålder 1946 fick han tillstånd att kvarstå i tjänst ett år i taget fram till 1951, då han avgick strax efter sin 70-årsdag. Han fortsatte dock som vikarie på den vakanta tjänsten fram till 1954.

Asplöf som organist och person

Asplöf var ansedd som en av landets främsta organister och blev särskilt känd för sin virtuosa teknik och sin improvisationsförmåga. Under hans tid som domkyrkoorganist var det vanligt att stora delar av församlingen i den andra stora citykyrkan, Vasakyrkan, efter att ha åhört predikan omedelbart begav sig till Domkyrkan för att där lyssna till hans improvisationskonst i postludiet; denna företeelse gick under namnet ”Vasaloppet”.

Herman Asplöf beskrivs som en nobel och något tillbakadragen personlighet. Trots att hans begåvning som tonsättare skattades högt av ledande musikpersonligheter som Tor Aulin och Wilhelm Stenhammar, och trots att han belönades med statens tonsättarstipendium (1926), utgavs inget av hans verk i tryck under hans livstid.

Verk

Herman Asplöfs produktion är begränsad till ett fåtal genrer. Hans största verk är en pianokonsert i ciss-moll från 1926; i övrigt ligger tyngdpunkten på körmusik, oftast med beledsagning av orgel och/eller andra instrument. I hans verklista framträder en förkärlek för kombinationen klaverinstrument och orkester; förutom pianokonserten skrev han två verk för den ovanligare kombinationen orgel och orkester: Konsertstycke (1917) och den tresatsiga Dialog (1941). Till detta kommer hans fantasi och fuga över julpsalmen ”Av himlens höjd oss kommet är” för orgel, trumpeter, tromboner och pukor. Av hans verk för orgel solo är den virtuosa Toccata i a-moll det mest kända, och den enda av hans kompositioner som spelats in på skiva. För orgel komponerade han dessutom ett förspel till Moramelodin till ”Den signade dag” och en stort upplagd Koralimprovisation över psalmen ”Vi love Dig, o store Gud”.

Asplöfs orgelkompositioner utmärks av ett personligt, något egensinnigt tonspråk. De större verken har senromantiken som grund och är rika på retorisk gestik, med virtuosa löpningar och massiva ackordföljder. Harmoniken närmar sig dock modernismen i sin dissonansrikedom. Medan a-molltoccatan ansluter sig till den franska toccatatypen, med snabb motorik i manualen över ett brett pedaltema, är övriga orgelverk, i synnerhet, Koralimprovisation, friare i formen, utan påtagliga förebilder. ”Den signade dag” ansluter med sin kärva, genomskinliga polyfoni helt och hållet till nysaklighetens ideal.

Körverken är samtliga sakrala och ett par av dem har nära samband med hans tjänsteutövning. Som nybliven organist i Annedal fick Asplöf i uppdrag att komponera en kyrkoinvigningskantat, och till en installation (troligen av ny domprost) skrev han en Installationshymn för kör och orgel. Under tiden som domkyrkoorganist komponerade han ytterligare ett antal verk för kör och orgel samt ett fåtal sånger för kör a cappella.

Sverker Jullander © 2016, 2023