Liv

Birger Anrep-Nordin föddes som son till Fredrik Nordin, rektor vid det som idag är Vänerskolan i Vänersborg, och Elisabeth Anrep-Nordin. Hon var den första svenska kvinna som avlade dövstumlärarexamen och som ägnade sin yrkesbana åt att undervisa blinda och dövstumma elever. Hennes verksamhet sågs som banbrytande.

Birger Anrep-Nordin utbildades vid Kungl. Musikkonservatoriet i kontrapunkt för Andreas Hallén och piano för Richard Andersson. Där avlade han organistexamen 1911, och därefter kyrkosångarexamen och musiklärarexamen 1912. 1913 tog han fil.kand. och fil.lic. 1918. 1924 disputerade han i Lund för filosofie doktorsgrad med avhandlingen Studier över Joseph Martin Kraus. Därefter följde utlandsstudier i Paris, England, Tyskland, Schweiz och Österrike samt studier i musikpsykologi för Carl Seashore i USA 1937. 1917 gifte han sig med Signe Jeansson, som avled 1936, och gifte 1937 om sig med fil.mag. Märta Elisabeth Hellsten, född Lindhe.

1913 arbetade Birger Anrep-Nordin som vikarierande musiklärare vid Visby läroverk. 1914 fick han tjänsten som musiklärare vid Kalmar allmänna läroverk och blev 1915 domkyrkoorganist i den då nyrenoverade domkyrkan, en tjänst han innehade till 1924.

1922 arbetade han som lärare i liturgisk sång vid Lunds universitet och från 1923 som musiklärare vid folkskoleseminariet i Göteborg. I Göteborg var han också verksam som musikskribent i Göteborgs-Posten 1924−30 och därefter i Göteborgs Morgonpost 1933−36. Som dirigent var han verksam i Kalmar musiksällskap, Sydsvenska filharmoniska sällskapet och Göteborgs orkesterförening.

Utvecklingen av körsjungandet och samverkan mellan skolsång och kyrkosång låg Birger Anrep-Nordin varmt om hjärtat. Målet var att se ett ökat deltagande av barn i psalmsång, gregoriansk sång och kyrkliga kompositioner, något han gav uttryck för i en artikel i Unga röster i kyrkan 1932. Även boken Musiken i skolan såsom skön konst och körsångsamlingen Dikt och ton. Sångsamling för realskolor, kommunala mellanskolor och därmed jämförliga skolor ger uttryck för samma ambition. Tillsammans med domkyrkoorganisten i Göteborg, Herman Asplöf, gav han ut Orgelspelets teknik: Orgelskola.

Verk

Birger Anrep-Nordins produktion som tonsättare har fokus på kyrkomusik och är huvudsakligen tillkommen under hans tid som organist i Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. I hans tonspråk kan man inte märka någon stilistisk påverkan av hans lärare Andreas Hallén. Snarare använder sig Anrep-Nordin av influenser från äldre musik från Palestrina och framåt och undviker romantikens uttrycksmedel.

Koralbearbetningar, kyrkliga kantater och körverk utgör den dominerande delen av tonsättningarna. Stilen är enkel, neoklassiskt influerad och uppvisar också påverkan av folkmusik. Till de mest spelade verken hör Lamento för cello och orgel, bröllopsmusiken med titeln Bröllopsmusik i en landskyrka om sommaren och Gammal svensk julkantat. I Bröllopsmusik varieras stilen mellan satserna, allt ifrån neoklassisk stil till varmt lyrisk melodik och slutligen en uppvisning i gott humör och musikanteri i sista satsen. Gammalsvensk Julkantat med text av Oscar Levertin var under många år ett återkommande inslag i skolorna på gymnasienivå.

Av Anrep-Nordins tidigaste verk kan nämnas Invokation till Sancta Caecilia, ett verk med tydlig lovsångskaraktär, komponerat under hans tid som domkyrkoorganist i Kalmar, vilket återfinns som handskrift i Oscar Fredriks kyrkas arkiv. Delar av vissa tidiga verk är senare bearbetade/rekonstruerade av Torsten Sörenson, som blev hans efterträdare i Oscar Fredriks kyrka efter Anrep-Nordins död 1946.

I artikeln om Birger Anrep-Nordin i Svensk biografisk handbok från 1943 nämns ytterligare verk som den symfoniska kantaten Mot Ljuset och Sången om Graal, båda från 1920-talet. Var dessa verk i dag finns tillgängliga framgår inte.

Betydelse

Birger Anrep-Nordin framstår som en musiker med ovanligt bred kompetens i och med sin doktorsgrad och sin verksamhet som kyrkomusiker, recensent, tonsättare och dirigent. Hans inriktning rymde även ett pedagogiskt perspektiv och stort engagemang för utvecklingen av skolbarnens sång, något som han hoppades även skulle komma kyrkan till godo.

Att vissa av verken senare har blivit arrangerade av Torsten Sörenson skulle kunna tolkas som att de har förelegat som skisser och inte kunnat framföras i befintligt skick. Så skulle man också kunna önska att större verk som föreligger i handskrift skulle renskrivas och åter kunna framföras så som Anrep-Nordin en gång tänkt sig det.

Iwa Sörenson von Gertten © 2015