I Musik- och teaterbiblioteket förvaras några brev från Arndt till Andersson.

Frühlingslied.

Die Lerche singt im grünen Feld,
Tra la la la, Tra la la la la.
Der Wachtel ruf er weckt die Welt,
Tra la la la la la!

Das tönt und singt,
das schallt und klingt
durch Wald und Feld
so weit und breit:
Wie schön ist doch die Frühlingszeit!
Tra la la la la la la!

Euch wohnt das Lied in tiefer Brust,
Tra la la la, Tra la la la la.
Ihr singt zu eig'ner Freud und Lust,
Tra la la la la la!

Es tönt hervor
an unser Ohr
voll süβem Klang
und Lieblichkeit:
Wie schön ist doch die Frühlingszeit!
Tra la la la la la la!

Und ich allein sollt' schweigen still,
Tra la la la, tra la la la la!
Nur weil mich Niemand hören will.
Tra la la la la la!

Jetzt sing auch ich:
der Winter wich,
o süβe Maienseligkeit:
Wie schön ist doch die Frühlingszeit!
Tra la la la la la la!

Vårvisa.

I rymden lärkan glädtigt slår
Tra la la la, Tra la la la la.
och vaktelns rop mitt öra når,
Tra la la la la la!

Hvad sorl och sus,
hvad klang och brus,
från dal och höjd
af lust och fröjd:
Hur härlig är ej vårens tid!
Tra la la la la la la!

Och manar djupt uti mitt bröst,
Tra la la la, Tra la la la la.
till lif och dåd en inre röst,
Tra la la la la la!

Den väcker opp
förstelnadt hopp,
den tonar klart
och underbart:
Hur härlig är ej vårens tid!
Tra la la la la la la!

Och jag skull' ensam tiga still,
Tra la la la, tra la la la la!
för ingen ville lyss dertill?
Tra la la la la la!

Jag sjunger gladt
om vinternatt,
som bleknad flytt
och Maj som grytt,
Hur härlig är ej vårens tid!
Tra la la la la la la!