Impromptu för piano op. 2 är ett ungdomsverk av Richard Andersson, daterat Stockholm i december 1869 då tonsättaren var 18 år gammal. Såväl formellt som innehållsligt visar verket tydligt på Richard Anderssons tonsättarbegåvning. Tekniskt är stycke intrikat uppbyggt. Ett enkelt stigande och fallande motiv genomsyrar hela verket. Motivet förs fram i en tvåstämmig dialog och varieras på ett konstfullt sätt harmoniskt, rytmiskt och melodiskt (genom temats spegelvändning). Det varieras också klangligt genom att placeras i olika register på pianot. Samtidigt som stycket har en poetisk grundton har det också underströmmar av emotionellt mer orolig karaktär som kan understrykas i en tolkning (con moto e poco agitato).
Stycket tillägnades i efterhand Wilhelm Stenhammar som studerade för Richard Andersson åren 1887 till 1892.

© Bertil Wikman, Levande Musikarv