Skin vackra sol på den unga vår,
väv daggdroppsmönster i alla snår
och skogen med blommor smycka.
Skin vackra sol över fjäll och sjö
och guld i skogarnas dunkel strö!
Skin vackra sol på min lycka!

Skin vackra sol, ty när hjärtat så
av livets lycka i fröjd kan slå;
man solen i själen gömmer.
Och löper nära min lyckas stig
en väg, där skuggorna lägra sig,
mitt guld jag i dunklet tömmer.

Skin vackra sol! Kanske dag skall gry,
då från min stig dina strålar fly.
Skin så in i hjärtegrunden,
att om ock tårarna falla må,
en strimma sol stannar kvar ändå
i djupaste sorgestunden.