Det doftar jasminer, det doftar hö;
på sanden hvitnar akaciors snö,
och hafssalt med flägtarne blandas.
O, kunde jag gömma mig,
dyka i hvar vällukts bölja, som glider förbi,
och in i själen den andas.
Det ångar af regnvåt, solvarm jord,
och luften strålar af milda ord,
som smeka mig gladt om kinden.
Det spännes ett famntag af lycka och ljus
från himmelens klarhet till jordens grus,
omfläktadt af sommarvinden.
Det doftar reseda från gräsets rand,
och från de djupröda rosornas brand
slå flammande vällukts fågor.
Djupt inne från granskogens tysta barm
pressas en vällukt, mättad och varm,
som flyter med luftens vågor.
Det stiger mot himlen. Det smälter ihop
till ett enda doftande glädjerop.