Hvad skall jag väl sjunga o, drottning, befall
min luta är stämd.
Skall jag sjunga om känslornas vilda svall,
om hat och hämd?
Skall jag kväda för dig om riddarebragd
på främmande strand,
om hjälten, som slumrar, i grafven lagd
i det heliga land.
Skall jag sjunga om kärlek i ungdomens vår,
då dagen ej dör?
Nej, nej, för dig, min drottning jag strängarne slår,
din riddare hör!
Om jag axlade kappan, fäste mitt svärd,
tog baretten på,
jag fann ej i hela Guds härliga värld,
din like ändå.
Du lyser som stjärna, du doftar som ros,
och din leende mund,
för den flyktar sorgen genast sin kos
som hinden för hund.
Kung Gösta, ditt rikes klenod din drottning det är.
För dig, Margareta, jag spiller mitt blod,
dina färger jag bär!