Blandad kör 
Kung Kristiern sitter i Stockholm
och är drucken av vin och blod.
Si, jag bröt nacken av Sverge.
Det min fader icke förstod
Och det skrävlas på grändernas krogar
över riddarblodet som rann.
men i Dalarnes snöiga skogar
går redan hämndens man,
Det är den ädle herr Gösta.
Han talar till Mora män:

Baryton solo
Kung Kristiern sitter i Stockholms slott
och har hela landet inne:
Fullväl I minnens de tider som gått
och de jutars falska sinne:
Thy görom som bergsmannen Engelbrekt
och de ädla herrar,
de Sturar gån man ur huse
med pil och skäkt
mot Kristiern och Stockholms murar.
Och viljen I giva mig hug och hand,
 så blir jag Er hövitsman.

Damkör
Så svarade männen av Mora:

Manskör
Herr Gösta, än är ej året gått
sen sist vi lågo i härnaden ute
sen sist vi slogos med biskop och jute,
 herr Gösta allt utanför Uppsala slott.
Vi minnas den sista längfredag,
då vår seger vändes i nederlag.
Herr Gösta, väl må du märka,
än såren från Uppsala värka
thy viljen vi hålla vår trohetsed
mot Kristiern och leva i fred.

Blandad kör
Det är den unge herr Gösta.
Ensam i Limas dal.
Aldrig hängde väl Sverges öde
på en tråd mer skör och smal!
Framför herr Gösta i fjärran
lyfta sig redan gränsens fjäll
mot en hård och gnistrande kväll.
Där bortom ligger Norges land
som Sverge i Kristiern tyrannens hand
nu hjälper väl endast Herran!

Då komma de svenner av Mora.
De ha rännt genom dag och natt
och hinna uppe i Sälen
den unge herr Gösta i fatt.
Vid älvens vintriga flöde
i en fattig och nersnöad by,
nu vänder sig Sverges öde
under morgonen krusiga sky.
Vänd om, vänd om herr Gösta!
De svenska ha skiftat hug.
Nu vilja vi man ur huse
förutan lock eller trug.

Tenor solo
Vänd om och för vår talan,
vänd om och för oss an,
och det skall bli ett buller i Dalan,
så han bleknar, Kristiern Tyrann.

Blandad kör
Det är den starke herr Gösta.
Väl landets ädlaste son.
Hör hans befallande stämma
över fihetsstormens dån!
Den bondestorm från nordan
han leder med kraftfull hand,
och den vräker i tidens fullbordan
kung Kristiern ur Sverges land.
Det ära den starke herr Gösta.
Han blir vår konungsman.
På den nya tidens tröskel
förvisso den rätte man,
Han kör med fasta händer
ett vrenskande folk i spann
och frihetsdrömmen han vänder
i sanning för svensker man.