Hugo Alfvén (1872-1960)

Till S.H.T.

Rudén nr 198

  • Verktyp: Manskör a cappella
  • Textförfattare: Kallstenius, Gottfrid (1873-1942) docent, skolledare, körledare, skriftställare, professors namn
  • Speltid: Ca. 1-5 min

Soloröster/kör

T.T.B.B.

Exempel på tryckta utgåvor

Ljuskopia Uppsala [1944] Almqvist & Wiksell
Kungl. Musikaliska akademien/Alfvénfonden 2012

  • Autografen återfinns: Uppsala Universitetsbibliotek
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: S.H.T. arkiv, Uppsala. Kompositionsskiss UUB VMhs 185:17 daterad Tibble 20 mars 1944

Litteraturhänvisning

Ternhag, Gunnar: Hugo Alfvén som festtonsättare, i Alfvéniana 1-2/12, s. 3-6.

Beskrivning av verket

Andante solenne B-dur 4/4, 48 takter

Länkar

Nerladdningsbara noter på Hugo Alfvénsällskapets hemsida


Verkkommentar

Till S.H.T. är komponerad 1944, när Hugo Alfvén sedan länge vara emeritus. Sången är tänkt för bruk inom denna orden. Dess text är av Gottfrid Kallstenius (1873-1942), i SHT känd som Knott Spelius. Han var docent i nordiska språk, skolman, lektor i Nyköping, läroverkslektor i Härnösand och Västerås, och tog mycket aktiv del i musiklivet medan han studerade i Uppsala (ledare för Allmänna Sången 1902-07). Han grundade Södermanlands sångarförbund och ledde detta 1908-09.  Dessutom var han kantattonsättare, musikskriftställare (mansskörsång i Uppsala, Musiken i Västerås, stadsmonografier) och musikkritiker. Professors namn 1939.

 

 

 i 


Jan Olof Rudén


Libretto/text

Ädla samfund, när på dig vi tänka,
ur vår strupe självmant väller sång,
glädjetårar i vårt öga blänka,
och vi känna blodets böljegång.
Lyckoskapare, vårt hjärta sväller,
när din port slås upp till riddarslag
och vi skåda glädjens immorteller
blomma rikt i Bröders anletsdrag.
När Kapitlets sorl stiger
under protokollets vilda färd
eller Mästarn talar tankediger,
då är stunden dock att leva värd.
Här vi trycka fasta brodershänder
och se in i orädd brodersblick,
som i redlig vänskap ljust sig tänder
efter ädelt riddersmannaskick.
I vår Ordens vänskapshav vi dränka
sorg, pedanteri och annat tvång.
Ädla samfund, när på dig vi tänka,
ur vår strupe självmant väller sång.