En kompositionsskiss till Längtan finns i UUB VMhs 188, daterad februari 1896 för bas och piano. Den här publicerade versionen efter ett exemplar i Musik- och teaterbiblioteket är för sopran och piano. Den är daterad 1899 och skulle i så fall har samma tillkomsttid som de kända Serenad, Jag minns, Aftonstämning, nr 1—3 ur Tio sånger op. 4. Textförfattaren är inte bekant. Alfvén var inte så nogräknad med den liiterära kvaliteten hos den text han tonsatte. Huvudsaken var ett den uttryckte känslor och stämningar som satte hans fantasi i rörelse. Denna text måste dock anses ha överskridit gränsen till vad man betraktar som pekoral. Kanske Alfvén själv är upphovsmannen. Tio sånger är tillägnade Bertha Wilhelmj som då var föremål för Alfvéns uppmärksamhet.

Jan Olof Rudén

Säg mig min älskling hvarför du låter mig täras,
täras af namnlös trånad?
O, om jag jag kunde lära ditt hjerta att älska,
älska med glödande åtrå,
skulle min lycka gränser ej känna,
känna blott eviga fröjder.

Aldrig förr har jag känt en smärta så bitter,
bitter som dryck utaf malört
förr än du vände din håg bort från mig och glömde,
glömde den käraste vännen!

Irrande själen till dig, du älskade, längtar,
längtar som törstande hjorten
hän till sin fjärran belägna källa att dricka,
dricka förnyande krafter.

Ej får mitt hufvud mer någon hvila på kudden,
kudden stoppad af ejder, ty om din härliga barm
jag ju ständigt drömmer, drömmer att der ljuft få hvila.
Säg mig, min älskling, hvarför du låter mig täras,
täras af namnlös trånad?