Oscar Ahnfelt (1813−1882)
Oscar Ahnfelt, född 21 maj 1813 i Gullarp, Skåne, och död 22 oktober 1882 i Karlshamn, var en predikant som spred sitt budskap med musikens hjälp. Efter att i Stockholm ha undervisat i gitarr vid Jöns Petter Cronhamns Sång-Institut startade han en egen gitarrskola. Han anslöt sig till den nyevangeliska väckelsen och blev en kringresande predikant och sångare som fick stort gehör. Bland hans sånger märks melodin till ”Blott en dag”.
En livshistoria
Oscar Ahnfelt föddes den 21 maj 1813 i Gullarp utanför Lund. Fadern Jonas var präst och hade gift sig med företrädarens dotter Elisabeth Margareta Flodman. Efter examen som teol.kand. och några år som informator återvände Oscar till föräldrarnas prästgård och framträdde som gitarrist i ett omfattande sällskapsliv. Han gav lektioner och medverkade från 1837 med musik vid Peter Wieselgrens nykterhetsmöten.
År 1840 flyttade Ahnfelt till Stockholm för att studera gitarr. Han undervisade 1842 i gitarr vid Jöns Petter Cronhamns Sång-Institut men annonserade i december 1842 om en egen ”Guitarr-Skola” då det var ”otillräckligt med en enda dylik läroanstalt i en stad af Stockholms étendue”. Undervisningen är belagd 1843−46 och han gav egna konserter ännu 1850. Efter mönster från kontinentens gitarrvirtuoser lät han instrumentmakaren Otto Fredrik Selling bygga en tio-strängad gitarr, med fyra bassträngar på en extra hals.
Annonsens franska uttryck vittnar om den krets Ahnfelt vände sig till: eleverna hämtades ur de översta samhällsskikten, i vars sällskapsliv han medverkade med musik. Detta ledde till problem sedan han 1841 anslutit sig till den nyevangeliska väckelsen kring Carl Olof Rosenius. Där var avståndstagandet från ”världen” centralt och Rosenius berättar i brev att Ahnfelt inte längre kunde frekventera de cirklar som mest efterfrågade musik. 1845 började istället en lång och intensiv verksamhet som kringresande predikant och sångare. Den varade fram till mitten av 1870-talet, från 1851 med Karlshamn som bas. De sista åren drabbades han av sjukdom och avled 22 oktober 1882.
Musikalisk väckelse
Ett vanligt möte anordnat av Ahnfelt varade 2−3 timmar. Det inleddes med att han sjöng en sång till gitarr, varpå följde en psalm ur psalmboken, ett långt ”föredrag” avslutat med bön, ny psalmsång och en avslutande solosång. Mätt i tid hade hans sång en underordnad betydelse − men den var ett ovanligt inslag, lika omtalad som publikdragande. Så rapporterade en länsman 1851 att den ”fanatism som uppkommit hos Ahnfelts anhängare” kunde förklaras med ”framställningssättet och sången, hwilka i synnerhet den sednare beskrifvas såsom mycket förledande”.
Ahnfelt verkade i en tid då det patriarkala agrara samhället − kontrollerat av kyrkan och begränsat av socknen − började brytas ned. Den andliga väckelsen medförde att människorna sökte sig utanför den egna socknen för att lyssna på predikanter med ”rätt” förkunnelse, grundad på personlig erfarenhet. Bättre kommunikationer och billigare massmedia vidgade gränserna. Så sågs ibland Ahnfelts resande som något suspekt − han var ”den beryktade kringirrande läsare-aposteln”.
Fram till 1856 förbjöd konventikelplakatet andlig verksamhet utanför kyrkan, förutom med det egna husfolket. Ahnfelts möten hölls först i hemmen, där ”vännerna” samlades. Men 1858 hette det i Carlskrona Weckoblad: ”Det är numera icke i en liten förtrolig krets han slår sin lyra och deklamerar sina satser, utan uppenbarligen inför stora folkhopar uppträder han, alldeles som vore sådant honom i lag medgivet.” De många rättegångarna mot Ahnfelt återspeglar striden om offentligheten. Vanliga frågor var: Hörde deltagarna till personens normala umgängeskrets, eller fick vem som helst komma? Var dörrarna låsta under mötet, så att inte alla som ville kunde kliva på? Oftast konstaterades att förkunnelsen visserligen inte avvek från den rena lutherska läran, men att det ändå inte var tillåtet för en lekman att lägga ut texten, än mindre att ha offentliga möten.
De andliga sångerna
Den först publicerade melodin av Ahnfelt, till ”Guds barn jag är”, trycktes i sifferskrift i Pietisten 1848. Mellan 1850 och 1877 samlade han egna och andras kompositioner i tolv häften Andeliga sånger med 200 numrerade och åtta onumrerade sånger. Utgåvan med ”accompagnement af Pianoforte eller Guitarre” var stor och dyr och riktad till salongens utövare. Jenny Lind skall ha bidragit till tryckkostnaderna. Ahnfelt skrev själv omkring 50 melodier, vissa använda till flera texter. De flesta trycktes i de tidiga häftena, i de senare dominerar solosånger av kompositörer som Felix Mendelssohn, Erik Gustaf Geijer, Per Ulrik Stenhammar, Gunnar Wennerberg, Adolf Fredrik Lindblad och Leonard Höijer. Höijer svarade även för arrangemangen. Många av sångerna hade en rätt hög svårighetsgrad. Sin största spridning fick sångerna genom billiga text- och sifferskriftutgåvor, enligt Ahnfelt tänkta att ”finna avsättning bland allmogen och de obemedlade”. I dessa häften, som spreds av kolportörer, hade några mer komplicerade melodier ersatts med enklare. Om populariteten vittnar ett antal piratutgåvor.
Ahnfelt kom att definiera en ny genre av andliga sånger utan tidigare motsvarighet i Sverige. Texterna kom till stor del först från Rosenius och sedan från Lina Sandell. Ahnfelts melodier är oftast i dur och bygger på ett harmoniskt förlopp baserat på grundackorden. De lämpade sig därför väl för ackompanjemang på gitarr. Melodiken karakteriseras av utbroderade ackord i omväxling med stegvis rörelse. Rötterna finns i den borgerliga sällskapsvisan. Vid spinnrocken i föräldrahemmet sjöng den ”känslosamma” husmamsellen ”många och långa visor af Lindegren, Vallerius och Kullberg” och prästgården gästades av många musiker och sångare. Impulser till den ackordiska melodiken kom också från Tyskland.
Melodiernas karaktärsdrag
Ett par karakteristiska melodier av Ahnfelt är ”Guds barn jag är” och ”En vän framför andra”. Den första frasen ger melodin en egen identitet. Sådana mer pregnanta idéer samverkar med en uppsättning återkommande formler. Särskilt vanlig är en fallande rörelse i mitten av melodin, från en melodisk höjdpunkt ner till tersen. Frasen kom även att bli en stapelvara i den nya ackordiska melodityp som blev den vanliga i folklig sång. ”Tänk när en gång” och ”Blott en dag” befinner sig inom detta gemensamma fält. Ahnfelts melodik närmar sig andra typer av sånger med närhet till visan, som kuplettvisor. Detta bidrog till tillgängligheten: Ahnfelt menade att han i sina möten nådde ”personer av alla stånd och bildningsgrader”, både ”stads- och lantboar”.
Då Ahnfelt använder sig av moll är det för att nå ett speciellt uttryck, antingen i hela sånger eller som kontrast i dur-melodier. Han närmar sig då en konstmusikalisk folkton med indirekta impulser från den äldre folkmusiken. Samlingen innehåller även några arrangerade folkmelodier ur tryckta samlingar. Inflytandet från England och USA var däremot litet. Några populära sånger finns med − som Henry Bishops “Home, sweet home” − men översättningarna fick oftast nykomponerade melodier. Den samtida amerikanska väckelsesången har inte haft någon påverkan på Ahnfelts musikstil.
Ahnfelts melodier framhävde solosångaren genom ett stort omfång och höga toner vid viktiga ställen, ofta i slutfrasen. På så sätt var de även anpassade för förkunnaren Ahnfelt. Med den egna personligheten i centrum var sången riktad utåt: sångarens upplevelse skulle spridas till andra, han var en garant för budskapets giltighet, han var övertygad både om att han hade rätt − och hade rätt att sjunga. Så avspeglar Ahnfelts melodier den tid av förändring i vilken han verkade.
Hans Bernskiöld © 2015
Skrifter av tonsättaren
Christelig andakt och vederqvickande själaro uti utvalda andeliga sånger, Kalmar, 1853.
Guds barns förening och deras afsöndring från verlden, Christianstad: H. Lang, 1858. [Efter en tysk traktat.]
”Grunden till de troendes enhet”, Budbäraren, 1872. [Nytryck Hässleholm 1927 och 1946.]
Bibliografi
[Ahnfelt, Carl-Nicklas]: ”Några drag ur Oscar Ahnfelts liv och verksamhet”, Korsblomman: Kristlig kalender, vol. 19, 1884, s. 87−114.
[Ahnfelt, Carl-Nicklas]: Några drag ur Oscar Ahnfelts liv och verksamhet, hans vänner tillägnade af C.A., Stockholm: Ev. fosterlands-stiftelsens förlagsexpedition 1884. [Omarbetning av artikeln i Korsblomman. Nytryck i Ahnfelts sånger, Örkelljunga: Kristliga Ungdomsförbundets Musikförlag 1966.]
Ahnfelt, Otto: Ur mina minnen, 2 vol., Stockholm, 1905−07.
Ahnfelt, P. Gabriel: Studentminnen. Anteckningar och tidsbilder från hemmet, skolan, universitetet och församlingen, 2 vol., 1:a uppl., Helsingborg: Ewerlöf, 1855; 2:a uppl. Stockholm: Lamm, 1882.
Bernskiöld, Hans: ”Oscar Ahnfelt”, i: Sjung av hjärtat sjung. Församlingssång och musikliv i Svenska Missionsförbundet fram till 1950-talet, Göteborg: Förlagshuset Gothia, 1986, s. 32−38, 195f.
Blomgren, Josef: Oscar Ahnfelt. Sveriges Aandelige Troubadur, København: O. Lohse, 1946.
Ekdahl, Nils Johan: Sammanfattning af vad som förekommit i det s.k. Ahnfeltska målet, Stockholm, 1863.
Hallingberg, Gunnar: Läsarna. 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Stockholm: Atlantis, 2010. [En frikyrkans kulturhistoria som även diskuterar Ahnfelts roll på flera ställen.]
Laurin, Sigfrid: Oscar Ahnfelt − Gudsmannen − Evangelie-förkunnaren. En psykologisk studie, 2.a omarbetade och tillökade upplagan, Stockholm: Fosterlands-stiftelsen, 1925.
Lövgren, Oscar: Oscar Ahnfelt. En Herrens sångare, Stockholm: Svenska Missionsförbundet, 1932.
Lövgren, Oscar: Oscar Ahnfelt. Sångare och folkväckare i brytningstid, Stockholm: Gummesson, 1966. [Detta är den bästa biografin över Ahnfelt.]
Nisser, Per-Olof, Inger Selander & Hans Bernskiöld: Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, vol. 1, Psalmerna 1−204, Visby: Wessman, 2014, kap. ”Med Gud och hans vänskap”, s. 179−181. [Band 2 kommer att innehålla kommentarer till Ahnfelts melodier 249, 250 och 320 i psalmboken och beräknas utkomma kring årsskiftet 2016/17.]
Persson, Joseph: Oscar Ahnfelt. En andlig ”trubadur”, Stockholm: Fosterlands-stiftelsen, 1944.
Rodhe, Edvard: ”Oscar Ahnfelt”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 1, Stockholm: Bonnier, 1918.
Tönnesen, Öivind: Oscar Ahnfelt. Evangeliets trubadur, övers. från norskan av Olov Gunnarsson, Uppsala: Lindblad, 1953.
Källor
Aftonbladet 27/12 1841, 20/12 1842, 3/1 1846, 24/4 1850.
Brev och skrivelser från Ahnfelt, citerade i Newman, Ernst: ”Hedbergianismen” i Sverige. Åbo: Åbo Akademi 1931.
Brev från Carl Olof Rosenius till Rev. Dr. Bard, odaterat [1850], återgivet i ”Ur den svenska folkväckelsens historia. II. Brev från C.O. Rosenius till hans vänner i Amerika. Samlade och utgivna av G. Westin.” Kyrkohistorisk årsskrift 30, s. 239-348 (här s. 248). Stockholm 1931.
Carlskrona Weckoblad 13/2 1858
Ekdahl, Nils Johan: Sammanfattning af vad som förekommit i det s.k. Ahnfeltska målet. Stockholm 1863. [Kritik mot resandet, s. 9
Pietisten. Nr 11 1848.
Rapport från länsman K.A. Anstrin angående möte hos torparen Jan Jansson i Wassbo, 15/2 1851, Riksarkivet, Stockholm (se nedan).
Riksarkivet, Stockholm: protokoll och material över rättegångar mot Ahnfelt.
Verköversikt
Andeliga sånger (tillägnade Jenny Lind), sånger med piano, psalmer (bl a Blott en dag)
Samlade verk
Sånger
Andeliga sånger med accompagnement af Pianoforte eller Guitarre, componerade samt Demoiselle Jenny Lind vördsammast tillegnade af Oscar Ahnfelt. [I senare upplagor löd titeln Andeliga sånger med accompagnement af Pianoforte eller Guitarre, dels samlade, dels componerade samt fru Jenny Lind-Goldschmidt vördsammast tillegnade af Oscar Ahnfelt. Sångerna utkom i 12 häften: 1 1850 (nr 1-12), 2 1851 (13-22), 3 1853 (23-32), 4 1855 (33-45), 5 1859 (46-60), 6 1861 (61-79), 7 1863 (80-100), 8 1864 (101-118), 9 1868 (119-136), 10 1872 (137-156), 11 1874 (157-170), 12 1877 (171-200). Samlingen utgavs i nytryck i Ahnfelts sånger. Örkelljunga: Kristliga Ungdomsförbundets Musikförlag 1966.]
Följande sånger i Ahnfelts samling är komponerade av honom själv:
Häfte 1 1850: 1. Här kommer en främling från fjärran ort (J.M. Lindblad), 2. Vik ej ur mitt hjärta (C.G. Cassel). Även använd till ”Timmarna framila, natten snart sin vila” (okänd) nr 123 (9/1868) och ”Helge Ande ljuva” (B. Schmolck, övers. J. Rothåf) nr 182 (12/1877), 3. Gud ske lov, min vän han blivit (Marianne Nunn, övers. C.O. Rosenius), 4. Vad helst här i världen bedrövar min själ (A. Rosenius), 5. Guds barn jag är (v. 1: L. Stenbäck, v. 2-4 C.O. Rosenius), 6. Jag arma barn, som litet har erfarit (A.M. Gullbransson), 7. I en djup, oändlig skog (C.O. Rosenius). Även använd till ”Herre, giv oss alla nåd” (troligen L. Sandell) nr 142 (10/1872). Den andra delen av sången (v. 15-20) används även som melodi till nr 37 ”Den skönaste ros har jag funnit” (3/1855), 8. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala (C.O. Rosenius), 9. Väl mig, nu till borgen jag hunnit (C.O. Rosenius), 10. När den arma jordens tid förgår (L. Stenbäck), 11. Tänk, när en gång den dimma är försvunnen (W.A. Wexels, övers. C.O.Rosenius). Även använd till ”Jag har en vän, så huld, så mild, så tålig” (G. Palmqvist) nr 27 (2/1851) och ”På Herrans ord var trygg ” (C.G. Cassel) nr 94 (7/1863), 12. O land, du sälla andars land (F.G. Hedberg)
Häfte 2 1851: 14. Öppet står Jesu förbarmande hjärta (v. 1 troligen P.H. Syréen, v. 2-4 A. Falk). Även använd till ”Allt är nu redo! Si Gud har utgivit” (okänd) nr 39 (4/1855), ”Kom och välkommen i namnet det dyra” (P. Westdahl) nr 104 (8/1864), ”Tänk på ditt gamla förbundsfolk, o Herre” (L. Sandell) nr 160 (11/1874) och ”Herre, om stundom med hjälpen du dröjer” (L. Sandell) nr 165 (11/1874), 15. Som Farao med all sin här (C.O. Rosenius), 17. Vi suckar, vi klagar jag här? (A.B. Roos), 18. Med Gud och hans vänskap (C.O. Rosenius), 20. O Jesus, din duva hon har ingen ro (P.L. Sellergren), [ 22 (?) Vad det blir gott att landa (H.A. Brorson, övers. J.M. Lindblad). Anges vara av Ahnfelt hos A. Lindström 1878, men inte hos Ahnfelt själv.]
Häfte 3 1853: 26. Nu lov och pris! Jag vet ej mer (C.O. Rosenius), 27. Se nr 11, 28. På nåden i Guds hjärta (C.O. Rosenius), 30. Jag har fått bud, min tid, mitt prov är slut (C.O. Rosenius). Även använd till ”Varhelst vi mötas, frågar du: ’Vad för nytt?’” (engelsk) nr 35 (4/1855), 31. Jag är främling, jag är en pilgrim (M. Dana-Shindler, övers. B. Ehrenborg-Posse), 32. O jag vet en gång, då ej jordisk sång (B. S[teinmetz?]). Text och melodi beroende av ”Jord och himmel jag” av C. W. Böttiger. Även använd till ”Se till mig i nåd” (L. Sandell) nr 143 (10/1872)
Häfte 4 1855: 34. Ack visste du, som nu dig måste böja (H.A. Brorson, övers. J.M. Lindblad), 35. Se nr 30, 36. Just som jag är, ej med ett strå (Ch. Elliott, övers. B. Ehrenborg-Posse), 37. Den skönaste ros har jag funnit (H.A. Brorson, övers. J.M. Lindblad). Detta är andra delen (v. 15-20) av nr 7 ”I en djup, oändlig skog”, 38. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! (C.G. Cassel). Även använd till ”Jag irrade länge än hit och än dit” (L. Sandell) nr 86 (7/1863), ”Ack, allt vad som fordom en vinning oss var” (okänd) nr 87 (7/1863) och ”Uppsvulgen i segren[HB1] är döden förvisst” (L. Sandell) nr 134 (9/1868), 39. Se nr 14, 40. Allt vad oss Adam i fallet ådragit (C.O. Rosenius). Melodin är en bearbetning av ”Ängsliga hjärta” (nr 8), 41. Nu evigt väl, nu evigt väl! Nu är jag hjärtligt nöjd! (C.O. Rosenius), 43. Hem jag längtar, ack härute (J.B. Albertini, övers. J.M. Lindblad), 44. O, vad salighet Gud vill skänka (G. Stenman, övers. L. Stenbäck)
Häfte 5 1859: 46. Se nr 18, 47. Se nr 36, 49. Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har (Fr. Whitefield, övers. L. Sandell). Även använd till ”Jag behöver dig, o Jesus, ty i mig” (möjligen av F. Kock) nr 64 (6/1861), ”Blyges du för Herren Jesus” (L. Sandell) nr 83 (7/1863), ”Hemma, hemma få vi vila” (L. Sandell) nr 99 (7/1863), ”När du beder: ’Herre, Herre, föröka du min tro’” (L. Sandell) nr 151 (10/1872), ”O, vi frågar du så ofta” (L. Sandell) nr 188 (12/1877), ”Tusen, tusen själar sucka” (L. Sandell) nr 191 (12/1877) och ”’Korset först och kronan sedan’” (L. Sandell) nr 194 (12/1877), 50. En vän framför andra, min Frälsare huld (C.O. Rosenius). Även använd till ”Välsigna, min trofaste Herre och Gud ”(L. Sandell) nr 66 (6/1861), 57. Till Herren jag bad, att han ville föröka (W. Cowper, övers. B. Ehrenborg-Posse)
Häfte 6 1861: 62. Ho är en sådan Gud som vår (okänd). Även använd till ”Pris vare Gud! Pris vare Gud!” (möjl. C.O. Rosenius) nr 110 (8/1864), ”Min äreklädning, bröllopsskrud” (N.L. von Zinzendorf, övers. J. Hellman) nr 111 (8/1864), ”I sig var människa blott är” (C. Dick) nr 125 (9/1868), ”Ditt ord, o Jesu, skall bestå” (L. Sandell) nr 139 (10/1872) och ”En man så talande här står” (C. Dick) nr 161 (11/1874), 64. Se nr 49, 65. Förlossningen är vunnen i Jesu Kristi blod (L. Sandell). Även använd till ”Jag har en viktig fråga” (L. Sandell) nr 84 (7/1863), ”Nu bort med allt som ängslar” (L. Sandell) nr 91 (7/1863) och ”Vad synes dig om Kristus” (L. Sandell) nr 103 (8/1864), 66. Se nr 50, 71. O! vad din härlighet är stor (tysk, dansk övers. H.A. Brorson, okänd svensk övers.), 77. I kära Guds barn, I som troslivet öven (H.A. Brorson, övers. L. Sandell)
Häfte 7 1863: 80. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän (L. Sandell). Även använd till ”Se fågeln, som sitter på gungande gren” (C. Dick) nr 131 (9/1868), ”Hur ljuvligt, o Jesu, att medan vi gå” (L. Sandell) nr 144 (10/1872) och ”Jag lever och vet, huru länge – vad tröst!” (L. Sandell) nr 190 (12/1877), 82. Förgäves ropar den redan dömde (C. Ahnfelt), 83. Se nr 49, 84. Se nr 65, 86 och 87. Se nr 38, 91. Se nr 65, 92. Jesus, du mitt ”fasta slott” (C. Wesley, övers. L. Sandell), 94. Se nr 11, 95. Är det sant, att Jesus är min broder? (L. Sandell), 98. Jag har ett hem, ett himmelskt hem (okänd), 99. Se nr 49
Häfte 8 1864: 103. Se nr 65, 104. Se nr 14, 107. Ett barn är oss fött och en son är oss given (C.M. Lilliehöök). Melodin är en rytmisk bearbetning av ”En vän framför andra” (nr 50), 110 och 111. Se nr 62, 112. Nåden, nåden den är fri (J. Hellman?)
Häfte 9 1868: 123. Se nr 2, 125. Se nr 62, 128. Vi hava i himlen en överstepräst (C. Ahnfelt), 129. O vad sällhet det är i all uselhet här (P.P. Waldenström), 131. Se nr 80, 132. Gud har bestämt envar som tror (L. Sandell), 134. Se nr 38, 137. Vem klappar så sakta i aftonens frid (L. Sandell). I den stora utgåvan melodi av L. Höijer, i sifferskrift med melodi av Ahnfelt.
Häfte 10 1872: 139. Se nr 62, 142. Se nr 7, 143. Se nr 32, 144. Se nr 80, 147. Blott en dag, ett ögonblick i sänder (L. Sandell). Även använd till ”Som Guds Israel i fordomtimma” (L. Sandell) nr 186 (12/1877), 151. Se nr 49, 153. Närmare, o Jesu Krist, till dig (L. Sandell efter S. Adams) nr 153 (10/1972). I den stora utgåvan melodi av L. Höijer, i sifferskrift med melodi av Ahnfelt, 154 (?) Hos Gud är idel glädje (J.N. Brun, övers. L. Sandell). Oklart. Ahnfelt anges som kompositör i Sionstoner 1889, men uppgiften saknas både i Andeliga sånger och i Lindströms utgåva. Även använd till ”Det dyra namnet Jesus” (L. Sandell) nr 181 (12/1877), 155. Farväl, käre vänner! Det måste dock ske (C. Ahnfelt)
Häfte 11 1874: 160. Se nr 14, 161. Se nr 62, 162. Min omsorg, Herre, vare den (L. Sandell). Även använd till ”Dit Gud mig leder vill jag gå” (L. Sandell) nr 179 (12/1877), 165. Se nr 14, 166. Herrens nåd är var morgon ny (L. Sandell)
Häfte 12 1877: 179. Se nr 162, 181. Se nr 154, 182. Se nr 2, 186. Se nr 147, 188. Se nr 49, 190. Se nr 80, 191. Se nr 49, 194. Se nr 49.
Alfabetisk förteckning
Ack visste du, som nu dig måste böja, nr 34 (4/1855).
Ack, allt vad som fordom en vinning oss var, nr 87 (7/1863). Se nr 38.
Allt vad oss Adam i fallet ådragit, nr 40 (4/1855).
Allt är nu redo! Se Gud har utgivit, nr 39 (4/1855). Se nr 14,
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, nr 147 (10/1872).
Blyges du för Herren Jesus, nr 83 (7/1863). Se nr 49.
Den skönaste ros har jag funnit, nr 37 (4/1855). Se äv. nr 7.
Det dyra namnet Jesus, nr 181 (12/1877). Se nr 154.
Dit Gud mig leder vill jag gå, nr 179 (12/1877). Se nr 162.
Ditt ord, o Jesu, skall bestå, nr 139 (10/1872). Se nr 62.
En man så talande här står, nr 161 (11/1874). Se nr 62.
En vän framför andra, min Frälsare huld, nr 50 (5/1859).
Ett barn är oss fött och en son är oss given, nr 107 (8/1864). Se äv. nr 50.
Farväl, käre vänner! Det måste dock ske, nr 155 (10/1872).
Förgäves ropar den redan dömde, nr 82 (7/1863).
Förlossningen är vunnen i Jesu Kristi blod, nr 65 (6/1861).
Gud har bestämt envar som tror, nr 132 (9/1868).
Gud ske lov, min vän han blivit, nr 3 (1/1850).
Guds barn jag är, nr 5 (1/1850).
Helge Ande ljuva, nr 182 (12/1877). Se nr 2.
Hem jag längtar, ack härute, nr 43 (4/1855).
Hemma, hemma få vi vila, nr 99 (7/1863). Se nr 49.
Herre, giv oss alla nåd, nr 142 (10/1872). Se nr 7.
Herre, om stundom med hjälpen du dröjer, nr 165 (11/1874). Se nr 14.
Herrens nåd är var morgon ny, nr 166 (11/1874).
Ho är en sådan Gud som vår, nr 62 (6/1861).
Hos Gud är idel glädje (J.N. Brun, övers. L. Sandell), nr 154 (10/1872). Se kommentar.
Hur ljuvligt, o Jesu, att medan vi gå, nr 144 (10/1872). Se nr 80.
Här kommer en främling från fjärran ort, nr 1 (1/1850)
I en djup, oändlig skog, nr 7 (1(1850). Se äv. nr 37.
I kära Guds barn, I som troslivet öven, nr 77 (6/1861).
I sig var människa blott är, nr 125 (9/1868). Se nr 62.
Jag arma barn, som litet har erfarit, nr 6 (1/1850).
Jag behöver dig, o Jesus, ty i mig, nr 64 (6/1861). Se nr 49.
Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har, nr 49 (5/1859).
Jag har en viktig fråga, nr 84 (7/1863). Se nr 65.
Jag har en vän, så huld, så mild, så tålig, nr 27 (2/1851). Se nr 11.
Jag har ett hem, ett himmelskt hem, nr 98 (7/1863).
Jag har fått bud; min tid, mitt prov är slut, nr 30 (3/1853).
Jag irrade länge än hit och än dit, nr 86 (7/1863). Se nr 38.
Jag lever och vet, huru länge – vad tröst!, nr 190 (12/1877). Se nr 80.
Jag är främling, jag är en pilgrim, nr 31 (3/1853).
Jesus, du mitt ”fasta slott”, nr 92 (7/1863).
Just som jag är, ej med ett strå, nr 36 (4/1855).
Kom och välkommen i namnet det dyra, nr 104 (8/1864). Se nr 14.
”Korset först och kronan sedan”, nr 194 (12/1877). Se nr 49.
Med Gud och hans vänskap, nr 18 (2/1851).
Min omsorg, Herre, vare den, nr 162 (11/1874).
Min äreklädning, bröllopsskrud, nr 111. Se nr 62.
Nu bort med allt som ängslar, nr 91 (7/1863). Se nr 65.
Nu evigt väl, nu evigt väl! Nu är jag hjärtligt nöjd!, nr 41 (4/1855).
Nu lov och pris! Jag vet ej mer, nr 26 (3/1853).
Nåden, nåden den är fri, nr 112 (8/1864).
När den arma jordens tid förgår, nr 10 (1/1850).
När du beder: ”Herre, Herre, föröka du min tro”, nr 151 (10/1872). Se nr 49.
Närmare, o Jesu Krist, till dig (L. Sandell efter S. Adams) nr 153 (10/1972). I upplagan med sifferskrift.
O jag vet en gång, då ej jordisk sång, nr 32 (3/1853).
O Jesus, din duva hon har ingen ro, nr 20 (2/1851).
O land, du sälla andars land, nr 12 (1/1850).
O vad sällhet det är i all uselhet här, nr 129 (9/1868).
O! vad din härlighet är stor, nr 71 (6/1861).
O, vad salighet Gud vill skänka, nr 44 (4/1855).
O, vi frågar du så ofta, nr 188 (12/1877). Se nr 49.
Pris vare Gud! Pris vare Gud!, nr 110. Se nr 62.
På Herrans ord var trygg, nr 94 (7/1863). Se nr 11.
På nåden i Guds hjärta, nr 28 (3/1853).
Se fågeln, som sitter på gungande gren, nr 131. Se nr 80.
Se till mig i nåd, nr 143 (10/1872). Se nr 32.
Som Farao med all sin här, nr 15 (2/1851).
Som Guds Israel i fordomtimma, nr 186 (12/1877), se nr 147.
Till Herren jag bad, att han ville föröka, nr 57 (5/1859).
Timmarna framila, natten snart sin vila, nr 123. Se nr 2.
Tusen, tusen själar sucka, nr 191 (12/1877). Se nr 49.
Tänk på ditt gamla förbundsfolk, o Herre, nr 160 (11/1874). Se nr 14.
Tänk, när en gång den dimma är försvunnen, nr 11 (1/1850).
Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv!, nr 38 (4/1855).
Uppsvulgen i segern är döden förvisst, nr 134 (9/1868). Se nr 38.
Vad det blir gott att landa, nr 22 (2/1851). Se kommentar.
Vad helst här i världen bedrövar min själ, nr 4 (1/1850).
Vad synes dig om Kristus, nr 103 (8/1864). Se nr 65.
Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän, nr 80 (7/1863).
Varhelst vi mötas, frågar du: ”Vad för nytt?”, nr 35 (4/1855).
Vem klappar så sakta i aftonens frid, nr 137 (9/1868).
Vi hava i himlen en överstepräst, nr 128 (9/1868).
Vi suckar, vi klagar jag här?, nr 17 (2/1851).
Vik ej ur mitt hjärta, nr 2 (1/1850).
Väl mig, nu till borgen jag hunnit, nr 9 (1/1850).
Välsigna, min trofaste Herre och Gud, nr 66 (6/1861), se nr 50.
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala, nr 8 (1/1850).
Är det sant, att Jesus är min broder?, nr 95 (7/1863).
Öppet står Jesu förbarmande hjärta, nr 14 (2/1851).
I Den svenska psalmboken 1986 finns följande melodier av Ahnfelt: Med Gud och hans vänskap (59), Blott en dag (249), Är det sant att Jesus är min broder (250), Tänk när en gång det töcken har försvunnit (320) och Ängsliga hjärta, upp ur din dvala (572, Psalmer och sånger 667). I Psalmer och sånger 1987 finns utöver dessa: Herrens nåd är var morgon ny (538) och O vad sällhet det är (650).
Bland sekundära sångutgåvor med arrangemang av musiken kan nämnas:
Urwal af »Andeliga sånger, dels componerade, dels samlade»; satte fyr-stämmigt för sopran, alt, tenor och bas, häfte 1-3, Stockholm 1853, 1855 resp. 1864.
Urwal af »Andeliga sånger, dels componerade, dels samlade»; satte fyrstämmigt i sifferskrift för sopran, alt, tenor och bas, häfte 1-2, Stockholm 1853 resp. 1856.
Andeliga sånger, dels komponerade, dels samlade af Oscar Ahnfelt. Arrangerade för twå, tre eller fyra röster af Albert Lindström, Stockholm, 1878.
Urval af andel. Sånger. Arrang. i qvartett för mansröster af A. E. Lindström, Stockholm: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, 1879.