Oh, du mein Freund, mir war gar in dieser Welt
das Glück nicht hold! Wohin geh ich?
Ich geh´ und wandre in die Berge,
ich suche Ruhe, Ruhe für mein einsam Herz.
Ich wandre in die Heimat, in die Stille,
und nimmer, nimmer werd´ich in die Ferne schweifen!

Still ist mein Herz, erwartet seine Stunde.
Die liebe Erd´, wie überall
erglüht sie schon im Lenz, wie grünet sie auf´s neu!
Wie überall und ewig
Blauen auch die weiten Fernen!
Ewig, ewig, ewig!

Översättning av Ture Rangström:

O, du min vän, mig var i denna värld
ej lyckan huld! Hvarthän jag går?
Jag går och vandrar emot bergen,
jag söker hvilan, hvilan för ett ensamt hjärta.
Jag vandrar emot hemmet, emot lugnet,
och aldrig skall jag dväljas i de fjärran rymder!

Tyst är mitt hjärta, väntar tyst sin timma.
Den kära jord, hur öfverallt
Den blommar upp i vår och grönskar än på nytt!
Hur öfverallt och evigt
Blåna icke fjärran rymder!
Evigt, evigt, evigt!