Laura Netzel (1839−1927)

Ballad
Ballade

opus 35

Skriv ut
  • Tillkomstår: Troligen 1890 eller 1891
  • Verktyp: Röst och orkester
  • Textförfattare: Erik Bøgh, ur Hundrede Viser, även tryckt i Halvandet Hundrede Viser
  • Uruppförande: 31 januari 1893, Musikaliska Akademiens stora sal, Stockholm, Mathilda Taube, Hovkapellet under ledning av Conrad Nordqvist
  • Speltid: 6 min

Instrumentering (besättning)

2.2.2.2 / 2.2.1.0 / timp, 1 perc / str

Soloröster/kör

Soloröst: 1 sopran

Exempel på tryckta utgåvor

Levande Musikarv, Stockholm 2021, källkritisk utgåva av Finn Rosengren

Notmaterial/stämmor återfinns

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Det finns fyra partitur och fem klaverutdrag till verket i biblioteket. I några av dessa manuskript finns fransk eller tysk text. Samtliga manuskript är digitaliserade och fritt tillgängliga på internet.

Litteraturhänvisning

Hambro, Camilla: Laura Netzel (översättning från norska av Erik Wallrup; KMA 2020)

Beskrivning av verket

Moderato D-dur 4/4 (C)

Verkkommentar

I version för sopran och piano uppfördes sången redan i april 1891 i Paris vid en konsert hos musikföreningen La trompette av Marie Louise Juel med tonsättaren vid pianot.

Libretto/text

Og Sneen den føg saa vide om Jord,
men Nonnen hun sang i det hellige Kor: 
Der er Roser i Klostrets Have!
Og Ridderen kom fra den blodige Leg,
Saa rød var hans Brynje, hans Kind var så bleg -
Hør Klokkerne ringe til Ave, til Ave! 

Og Ridderen blev derinde til Vaar,
og Nonnen ham plejed og lægte hans Saar.
Der er Roser i Klostrets Have!
Hun bad ved hans Leje så mangen en Bøn,
hun bragte ham Trøst, men selv græd hun i Løn.
Hør Klokkerne ringe til Ave, til Ave!

Da Løvet blev grønt og Fuglene sang,
sig Ridderen atter i Sadelen svang.
Der er Roser i Klostrets Have.
Han jog gennem Lunden med jublende Røst,
men inde i Cellen sad Nonnen så tyst -
Hør Klokkerne ringe til Ave, til Ave!

Da Blomsterne visned og Bladene faldt,
hans Bryllup på Borgen man fejrede alt.
Der er Roser i Klostrets Have!
Men Nonnen hun plukked de sidste, hun fandt,
til Bruden, den glade, i Krans hun dem bandt.
Hør Klokkerne ringe til Ave, til Ave!

alt.

La neige à gros flocons tombait ...

alt.

Der Schnee der fegte den Erdenrund ...