Helena Munktell (1852−1919)

Ce qu'entendent les nuits
Majnattsröster
Amours de mai
[No. 3 ur "Dix Mélodies pour Chant et Piano"]

  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: "Poésie suédoise de E. A. Karlfeldt
    Adaption française de A.L. Hettich"
  • Speltid: 3 min
  • Detaljerad speltid: 2 min 14 sek

Exempel på tryckta utgåvor

Paris, Alphonse Leduc, Editeur (A.L.10,190), Edition pour Voix élevées. Signum på Musik- och teaterbiblioteket: H. Munktells samling, sorterad på Majnattsröster

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: H. Munktells samling, sorterad på Majnattsröster

Beskrivning av verket

Ce qu'entendent les nuits: Molto animato G-dur 2/4, 25 takter, Piú tranquillo, 9 takter, A tempo, 52 takter, totalt 86 takter


Libretto/text

Ce qu'entendent les nuits

Une voix chante au loin et nous appelle:
voix des vallons et des bois joyeux.
C'est le printemps aux caresses trop brèves;
en cette nuit de mai, nos cœurs soient heureux! puis jamais!

Sur ton front je pose le voile d'épousée
et des violettes où tremble la rosée;
que leur parfum sous la brise s'exhale
en la divine nuit! puis jamais!

Des champs s'élèvent des voix frémissantes,
mais plus haut s'élève la voix de mon cœur.
Penche! et t'enivre du trouble d'aurore
que vibre l'âme, une fois...puis jamais!

Oh! berçons-nous à l'extase infinie
où nous retient la clémence des nuits.
Hâte ma joie, prochain est le jour!
En cette belle nuit, aimer!..puis jamais

Majnattsröster

Hör, hur den kallar oss - hör du ej sången?
Klingande strömmar i dalen den ner:
"Snart är den lustiga vårtid förgången;
jubla en majnatt och se'n aldrig mer!"

Kring dina lockar jag brudslöjan lindar,
Kransen af daggig viol jag dig ger;
friskt skall den dofta i vakande vindar,
dofta en majnatt och se'n aldrig mer."

- "Våren jag hör öfver markerna sjunga,
högre mitt hjerta dock manar och ber.
Dig vill jag gifva, hvad känslorna unga
skänka blott en gång och se'n aldrig mer!

En gång vår kärlek den unga och skära,
Blommar i lifvet och doftar och ler.
Skynda min brud, ty dagen är nära
Kyss mig i dunklet och sen aldrig mer!

——————————

(I de två sista stroferna skiljer sig texten i Munktells sång från Karlfeldts original, där det istället heter:

"Våren jag hör över ängderna sjunga" och "En gång min kärlek, den jungfruligt skära, samt "Skynda, min brudgum, ty dagen är nära, Kyss mig en majnatt, och se'n aldrig mer!")