Där borta i bländande ljuset
vid nordliga himmelens bryn,
där ser dig min anande längtan,
du fagra, bedårande syn
med sol mitt i natten
på ödsliga vatten.

Din tron är av isens kristaller
din dräkt av den vitaste snö.
Ej öga ännu dig har skådat
du jordenes stoltaste mö.

Och dock en förtärande längtan
du väcker sen tusende år,
du lockat så mången i döden
med hoppet att finna ditt spår!

Det sägs väl den djärve skall komma
och krönas med seger en gång
att isen skall dånande rämna
vid vindarnas jublande sång.

Då darrar din gnistrande krona,
då vacklar din härskaremakt!

Jungfruliga drottning                                              
du rodnar i midnattens glödande prakt.
Då smälter i solen
för alltid din spira vid polen.

Plus loin, plus haut ...