• Tillkomstår: Stockholm 1788 (enligt van Boer)
• Verktyp: Opera, helafton
• Textförfattare: Charles Simon Favart (efter en berättelse av Jean-François Marmontel). Översättning av Johan Gabriel Oxenstierna
  
• Uruppförande: Bollhuset [Kungliga Dramatiska Teatern], Stockholm, den 22 september 1789, då man (enligt van Boer) även uppförde prologen "Promenaden" av D. G. Björn.
  Enligt Ralf, Klas: Kungliga Teatern 1773-1973 (Stockholm 1974) uppfördes verket även på Kungliga Operan och Arsenalsteatern.
  
  [Enligt van Boer hade verket framförts i sin helhet av elever vid Kungl. Musikaliska akademien redan den 15 maj 1788 vid firandet av Drottning Sofia Magdalenas födelsedag, men det är inte helt säkerställt att detta skedde till Kraus musik.]
• Speltid: Ca. 120-180 min
• Detaljerad speltid: 135' enligt Sveriges Radios direktsändning från Drottningholmsteatern 1989-06-03 (se vidare nedan)

Instrumentering (besättning)

2*.2.2.2 / 2.0.0.0 / perc (cont) / str
(2 picc)
perc: trgl, cymb, sn dr, bass dr, tambourine
Enligt van Boer även mandola (i Nr. 4), mandolin/cittra [cister] (i Nr. 4a)
Partituret i manuskript omfattar: Canto, Oboi, Fagotti, Corni in C, Violini, Viola, Violoncelli, Bass

Soloröster/kör

Delia (sopran)
Muftin (bas)
Roxelane (sopran)
En dervisch (tenor)
Elmire (talroll)
Soliman (talroll)
Osmin (talroll)

Soloröster: 2 sopraner (Delia, Roxelane), 1 tenor (En dervisch), 1 bas (Muftin)
Talroller: 1 kvinna (Elmire), 2 män (Soliman, Osmin)
Kvinnor, Präster, Dervischer, Franker, Turkar
Damkör (S.S.), Manskör (T.T.B.B.), Blandad kör (S.S.T.B.)


Enligt librettot:
Soliman den Andra [sic], med tilnamn af den präktige, Turkisk Kejsare
Osmin, Kislar Aga, eller Chef af Seraillen
Elmire, en spanska
Delia, en Circasinna
Roxelane, en Fransyska
Svarta Eunuquer
Bostagis
Dumbar och Andra Slafvar af Seraillen

Exempel på tryckta utgåvor

Musikaliskt tidsfördrif (1792) [innehåller Nr. 1, 5, 10 och 15 enligt van Boer]

Notmaterial/stämmor återfinns

Handskrivet klaverutdrag finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar. Där finns även partitur i avskrift av Oxenstierna (omfattar endast vissa scener) och libretto

• Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
• Katalogsignum/kommentar till autografen: Enligt van Boer finns autograf finns Kungliga Operans bibliotek: Operettor S 8 Soliman II J. K. 1788

Litteraturhänvisning

van Boer Jr, Bertil H: Die Werke von Joseph Martin Kraus. Systematisch-thematisches Werkverzeichnis, Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie Nr 56, Stockholm (1988); en uppdaterad utgåva på engelska med delvis reviderad VB-numrering utgavs 1998 av Pendragon Press under titeln 'Joseph Martin Kraus. A Systematic-Thematic Catalogue of His Musical Works and Source Study' (numreringen av det här verket är dock oförändrad)

Beskrivning av verket

Scenen är i Constantinopel, i Sultanens Serail

Ouvertyr (tempobeteckning saknas) D-dur alla breve

Akt I
Theatren föreställer en Sal utaf de inre rummen i Serrailen [sic], beprydd med tapeter, rökelsekar, soffor och andra Turkiska meubler. En soffa beklädd med dynor, främst af Theatren, på högra sidan af Acteurerne.
Scen 1: Soliman inkommer med bedröfvadt utseende och går med stora steg på Theatren. Osmin följer honom i något afstånd. Soliman, Osmin
Scen 2: Osmin
Scen 3: Soliman, Elmir, Osmin och många slafvar som bära skänkarne och stanna i fonden af Theatren. Soliman, Elmir, Osmin, Slavar
Scen 4: Soliman, Osmin
Scen 5: Elmir, Soliman, Osmin
Scen 6: Soliman, Elmir
Scen 7: Soliman och Elmir sitta på Turkiskt vis på soffan. Entrée af Delia och frumtimren i Seraillen. Dans af et fruntimmer allena, hvarefter musiken tystnar, och Delia från fonden af Theatren, där hon quarstannat [sic] under det föregående, framkommer med häpnad, stannar midt på Theatren och böjer et knä för Sultanen. Elmir går ut. Delia, Soliman, Elmir, Fruntimmer
Scen 8: Soliman som ej ser, ej märker annat än Delia, i agttager [sic] ej Elmirs bortgång. Soliman, Delia
Scen 9: Soliman, Osmin, Delia
Scen 10: Roxelane, Soliman, Osmin, Delia
Scen 11: Soliman, Delia, Osmin

Akt II
Scen 1: Soliman inkommer, följd af många Slafvar som upvagta honom: en af dem frambär et litet fyrkantigt bord af gull, ungefär otta [sic] tum högt och half annan fot bredt; en annan Slaf sätter därpå et dyrbart Porcelaineskärl; den tredje en gullskål infattade med demanter [sic]; den fjerde på Porcellainskoppar [sic], och en sked giord af en Indianska fogelsnäbb, som är rödare än Corall, och i ganska högt värde. Sedan Soliman på turkiska viset satt sig på soffan, framräcker den femte Slafven honom på knä en uptänd tobakspipa. Soliman ger tecken med handen, då Slafvarne gå bort. Soliman röker. Soliman, Slavar
Scen 2: Soliman, Osmin
Scen 3: Roxelane, Soliman, Osmin
Scen 4: Soliman, Roxelan, Osmin
Scen 5: Roxelane, Soliman
Scen 6: Soliman, Roxelane, Osmin
Scen 7: Under det öfriga af denna Scene [sic] inkomma 8 svarta slafvar och tilreda alt för en Turkisk måltid; de lägga ut en tapet, däröfver en duk af skin den be betäcka med et Indiskt blommigt sidentyg. Däruppå ställa de et silfverbord som är rundt och ungefär halfannan fot högt och fyra fot i diameter, emed en kant af två fingers höjd. De lägga däromkring fyra dynor beprydda med hängslen af gull. Alt detta sker med hastighet och uti den tystnad som råder i Serrailen [sic]. Roxelane, Osmin, Slavar
Scen 8: (Roxelane nämner Mufti. Mufti är Mahomedanska [sic] lärans Översta Präst. Han låssar [sic] en stor enfald och den nogaste lefnadsart. Han fördömmer [sic] vin; men dricker deraf i miugg som andra.) Roxelane, Slavar [Osmin]
Scen 9: Osmin, Roxelane
Scen 10: Elmir, Osmin
Scen 11: Roxelane har bytt om kläder och är mycket grann. Hon märker at Elmir och Osmin talas vid i förtroende, hon nalkas dem, ställer sig oförmärkt bak om dem på soffan, fram på Theatren och lyss på deras tal. Elmir, Roxelane, Osmin
Scen 12: Roxelane, Elmir
Scen 13: Tolf Eunuquer av Has-oda (öfver-Cammarn), frambära 3 stolar, en länstol och et bord serverat på Europeiskt sätt och med lius. Maten är uti fat af Merlabani (et slags dyrbart porcellain, som är i större värde än gull, genom den tankan [sic] de Österlandske folken äga at det ej kan emottaga något gift utan at gå sönder. Man brukar inga andra kärl på Stor-Herrens bord. Kilargi Bachi (öfverkällarmästaren) låter nedsätta på jorden et kylfat af gull, hvaruti är en ChristallsFlaska med vin. I det samma nedsänkes från högden af Theatren en stor Cristallkrona af åtskilliga färgor, behängt med Strutsägg. Roxelane, Elmir, Delia, Eunucker, Överkällarmästaren
Scen 14: Soliman sätter sig i länstolen, Elmir til höger, Delia til vänster. Roxelane vid Delia, litet längre fram. All Sultans betiening står omkring bordet. Förskäraren nalkas at skära rätterne med en stor knif som liknar en sabel. Osmin gör et tecken, då alla Serrailens musikanter inkomma och siunga. Soliman sätter sig med Elmir på soffan, och Roxelane med Delia midt emot. Ballet af åtskilliga nationer, i synnerhet Spaniorer och Circasser, i deras drägter, som betyga sin vördnad för Soliman och Elmir. Til slut en entrée af Fransyska herdar och herdinnor, Roxelane upstiger, tar en harpa af en af de närstående musikanter och siunger, i det hon accompangerar sig siälf. Elmir dansar en hastig aria med turkisk musik, och sedan en mera långsam, den Roxelane och Delia siunga, under det at hon dansar. Roxelane bortföres af fyra svarta slafvar. I bortgående kastar hon på Soliman en blick full med ädel höghet, som visar lugnet af hennes sinne. Delia går bort med blygsel. Alle som varit på Theatren försvinna i hast, utom Elmir som drar sig åt fonden och Osmin, den Soliman kallar. Soliman, Roxelane, Elmir, Delia, Osmin, Slavar, Musikanter, Spanjorer, Cirkasser (Tjerkesser), Franska herdar och herdinnor
Scen 15: Soliman, Elmir, Osmin

Akt III
Scen 1: Elmir
Scen 2: Elmir, Soliman, Osmin
Scen 3: Soliman ser Roxelane klädd som ringa slafvinna. Hon kommer fram med långsamma steg och höljer sit ansigte med handen. Soliman, Elmir, Roxelane
Scen 4: Soliman kysser Elmirs hand, och ser på Roxelane för at dömma [sic] om hvad hon tänker. Roxelane för at äfven betragta Sultanen, vänder bort handen hvarmed hon skylde sit ansigte. deras ögnakast [sic] råkas. Roxelane ler. Soliman visar en stor förundran. Detta ögnablick bör göra situation. Elmir går ut. Soliman, Elmir, Roxelane
Scen 5: Soliman, Roxelane
Scen 6: Soliman, Osmin
Scen 7: En Dumbe på knä räcker Soliman et bref ifrån Elmir. Sedan Soliman läst, klappar han med händerne. Vid detta tecken framkomma de Svarta, Dubarne och Bostangis. Bostangis, emottaga hans befallningar och gå at värkställa dem. Soliman, Slavar
Scen 8: Soliman, Osmin
Scen 9: Soliman, Roxelane
Scen 10: Divertissement. Theatren föreställer en prägtig sal i Serrailen. Soliman och Roxelane sitta på thronen; alla de förnämsta i Serrailen och i Riket komma at betyga dem deras vördnad. Dans af Dervischer. De börja på en långsam aria af deras flöjter och trummor, sedan tiltaga de med en hastigare musik til des de falla neder i hänryckning. Dervischerne återtaga deras dans. Odaliquerne och slafvarna i serrailen af bägge könen upföra [sic] åtskilliga figurerade dansar [sic]. Entrée af Turkiska gycklare och gycklarinnor som föreställa en Pantomime efter deras bruk. Roxelans [sic] kröning. Allmän Contradans, under hvilken Frankerne siunga [sic]. Under det samma siunga Turkarne ["Eyuvallah, eyuvallah, Salem alekim."; De Turkiska ordens uttydning. "Ära, ära lycksalighet."] Soliman, Roxelane, Osmin, Mufti, Serrailens slafvar af bägge könen, Dervischer, Odalisker (kvinnliga slavar i en sultans harem), Turkiska gycklare och gycklarinnor, Franker
Slut på Tredje och sista Acten.


*

[Enligt Oxenstiernas avskrift; Nr . 1 osv enligt van Boer]

Akt I
Ouvertyr (tempobeteckning saknas) D-dur alla breve
Scen 7 (Nr. 1): Delia, Soliman, Elmir

Akt II
Scen 14 (Nr.3): Soliman, Roxelana, Elmir, Delia, Osmin, Musikanter
Dans af Elmir (Nr. 5): Vivace h-moll 2/4

Akt III
Divertimento Finale
Marcia de' Sciavi (Nr. 7): Andante D-dur 4/4 (C)
Marcia de' Giannizzari (Nr. 8): Allegro A-dur 4/4 (C)
Marcia de' Dervis (Nr. 9): Allegretto D-dur 4/4 (C)
Marcia di Sultano (Nr. 10): Allegretto Maestoso D-dur 4/4 (C)
Marcia di Roxelana (Nr. 11): Andantino A-dur 4/4 (C)
Chor af Präster (Nr. 13): Präster
Chor af Dervischer (Nr. 15): Dervischer
La Coronazione (Nr. 17): Larghetto D-dur 3/4
Chor af Franker och Turkar (Nr. 22): Franker, Turkar

---

Verkkommentar

---

Libretto/text