Bakgrund, studier och tiden som musikhandlare

John Jacobsson var son till klädesfabrikören Herman Jacobsson och dennes hustru Sara, född Assur, och växte upp i ett judiskt hem med starka musikaliska intressen. Sin grundläggande musikutbildning fick han av modern, som var sångerska och hade varit elev till Kungl. Teaterns sångmästare Carl Magnus Craelius. 1849 blev han anställd i Edvard Josephsons musik- och pianohandel. Josephson förmedlade kontakten med Ludvig Norman, som undervisade Jacobsson i komposition, harmonilära och piano. Han studerade även orgel för Gustaf Mankell och var under en kort tid kompositionselev hos Franz Berwald. Eftersom han på grund av sin anställning inte kunde bli elev vid konservatoriet bedrev han sina musikstudier som privatist.

John Jacobsson övertog efterhand hela Josephsons rörelse (musikhandeln 1861 och pianoaffären 1870) och drev den framgångsrikt vidare. Från 1870 kunde han titulera sig hovmusikhandlare. Musikhandelsverksamheten gav honom möjlighet att under årliga affärsresor till utlandet göra sig förtrogen med samtida musikaliska strömningar på kontinenten. Under resorna till Tyskland bedrev han också fortsatta studier i komposition hos kapellmästaren Gustav Schmidt. Jacobsson sålde 1876 sin musikhandel till Georges Wilhelm Beer, men behöll pianoaffären.

Arbetet för Mosaiska församlingen

Åren 1870−90 var John Jacobsson organist och körledare i Mosaiska församlingen i Stockholm, där han komponerade liturgisk musik för den judiska gudstjänsten. De flesta av den tidens judiska Stockholmsfamiljer hade rötter i Tyskland, och genom sina släktförbindelser och yrkesmässiga nätverk i det tyskspråkiga Europa fick de en viktig roll som förmedlare av kontinentala kulturströmningar till Sverige. Jacobsson var den förste organisten i den nya synagogan vid Wahrendorffsgatan, och komponerade en kantat till invigningen 1870.

Det judiska församlingslivet i Stockholm var starkt reformorienterat, i nära anslutning till tidens liberala tysk-judiska reformrörelse. Orgeln, som inte har någon plats i traditionella, ”ortodoxa” synagogor, var en kraftfull symbol för de moderniseringssträvanden som syftade till att utveckla en liturgi med konstmusikaliska utgångspunkter, ofta i stark kontrast till den traditionella kantoriala sångens estetik. Jacobsson tycks ha anslutit sig den gestaltningsform som präglats av den berömde Wienkantorn Salomon Sulzer och av församlingen uppfattades som förebildlig. Efter 20 års tjänst blev Jacobsson uppsagd den 2 mars 1890 efter en tvist med en körmedlem; av församlingsprotokollen framgår att det länge hade funnits motsättningar mellan Jacobsson och hans uppdragsgivare och medarbetare.

Utöver dessa fakta om Jacobssons verksamhet är uppgifterna om honom som människa och musiker knapphändiga. Han var medlem i sällskapet Par Bricole, vilket tyder på att han gärna deltog i det musikaliska umgängeslivet. Men i allmänhet verkar han ha fört ett tillbakadraget ungkarlsliv, främst ägnat hans många aktiviteter på musikområdet, där inte minst musikhandelsverksamheten gav honom en viktig roll i huvudstadens musikliv.

Tonsättaren Jacobsson

John Jacobssons produktion återspeglar många av de stilimpulser som nådde det svenska musiklivet efter mitten av 1800-talet, främst från Felix Mendelssohn och Robert Schumann, men också från samtida skandinaviska tonsättare. Minst anmärkningsvärda är kanske hans kammarmusikverk, som är vårdade men ganska konventionellt gestaltade. Jacobsson gjorde sig framför allt känd genom sina sånger. I dessa kommer också hans mångsidighet och förmåga till förnyelse till uttryck. Stilutvecklingen, bland annat mot en fördjupad tillämpning av Schumannska stilmedel, kan följas i omarbetningarna av vissa verk.

Praktiskt taget alla grenar av genren finns företrädda hos Jacobsson: visor i folkton, skämtvisor, stort upplagda balladverk, känslosamma stämningssånger. I stor utsträckning hämtade han sina texter från tyska författare. Inte minst genom inriktningen på samtida tysk musik och genom omvandlingarna av impulser från detta håll i sina verk är Jacobsson en av de mest representativa företrädarna för utbredda strömningar i sin tids musikliv. Detta gäller även hans verksamhet i Stockholms stora synagoga. Det kan här framhållas att Jacobsson även komponerade katolsk sakralmusik – en mässa och en tonsättning av ett textavsnitt ur Stabat mater (”Quando morietur …”).

Anders Hammarlund © 2016