Gustav Düben d.ä. (1628/29−1690)
Gustav Düben, född i Stockholm 1628 eller 1629 och död i Stockholm 19 december 1690. Avlönad i Hovkapellet från 1648 och utnämnd till hovkapellmästare 1663, då han också erhöll befattningen som organist i Tyska kyrkan i Stockholm. Av Gustav Düben finns bevarat ett fåtal sakrala vokalverk med stråkackompanjemang, några få instrumentalverk och ett större antal strofiska arior.
Liv
Gustav Düben föddes i Stockholm 1628 eller 1629. Den från Sachsen härstammande släkten omfattade ett flertal musiker, bland annat fadern Andreas Düben (1697/98−1662) som var verksam som både hovkapellmästare och organist i Tyska kyrkan och Storkyrkan. Modern Anna Maria Gabrielen (ca 1605−1690; även namnformer som Gabriels, Gabrielin och Kosselin förekommer) hade möjligtvis haft någon funktion vid drottning Maria Eleonoras hov.
Gustav Düben fick troligtvis sin första musikaliska utbildning av fadern. Från senast 1645 till omkring 1648 genomförde han en studieresa till Tyskland och möjligtvis också Paris. Troligtvis etablerade Gustav Düben under resan kontakter med andra musiker, exempelvis Heinrich Scheidemann som var faderns kamrat från studietiden hos Jan Pieterson Sweelinck. Från januari 1648 var Gustav Düben upptagen och avlönad som musiker i Hovkapellet i Stockholm. Efter faderns död sommaren 1662 övertog Gustav Düben ledningen av Hovkapellet med en formell utnämning i början av år 1663. Samtidigt övertog han också faderns organistbefattning i Tyska kyrkan i Stockholm. Båda ämbetena innehade han till sin död den 19 december 1690.
Gustav Düben gifte sig 1654 med Emerentia Standaert (död 1679) som var av en holländsk köpmanssläkt. Av parets minst nio barn var fyra söner under någon period verksamma i Hovkapellet. Två av sönerna, Gustav (d.y.) och Anders, kom också att verka som hovkapellmästare. Några av barnen gjorde, vid sidan av sina engagemang inom hovmusiken, anmärkningsvärda karriärer vid hovet och fyra av dem adlades.
Gustav Düben var den som grundlade och byggde upp större delen av den omfångsrika musikaliesamling som bär familjens namn, Dübensamlingen. Samlingen övertogs och utvidgades av de två sönerna Gustav (d.y.) och Anders under deras tid som ledare för hovmusiken. Anders donerade samlingen till Uppsala universitet och musikalierna transporterades till Uppsala i januari 1733 nedpackade i två stora kistor.
Verk
Fyra mer omfångsrika vokalverk av Gustav Düben finns bevarade. Veni sancte spiritus (1651), Fader vår som är i himmelen (1663) och Surrexit pastor bonus (1664) är skrivna för fyrstämmig kör, stråkstämmor och basso continuo, medan Cessat gaudium, som komponerades för Karl X Gustavs begravning 1660, har besättningen altsolo, femstämmig stråksats och basso continuo. Den bevarade instrumentalmusik består av en sinfonia (1654) för tre stråkar, cembalo och spinett samt fem danssatser, alla attribuerade till ”G.D.”, bevarade i två tabulaturvolymer från 1650-talet.
Düben komponerade också strofiska arior för en till fyra vokalstämmor, ackompanjerade av continuo och ofta med instrumentala sinfonior och ritorneller. 12 sånger med texter av Samuel Columbus återfinns i den tryckta sångsamlingen Odae Sveticae (1674) och ytterligare åtta finns bevarade som enskilda tryck. Flertalet liknande arior bevarade i Dübensamlingen har sannolikt Gustav Düben som upphovsman, även om endast åtta handskrifter bär en attribution till honom.
Maria Schildt © 2015
Bibliografi
Dirksen, Pieter: Heinrich Scheidemann's Keyboard Music, Transmission, Style and Chronology, Aldershot: Ashgate, 2007.
Düben, Gustaf och Samuel Columbus: Odæ sveticæ, Stockholm: Edition Reimers, 1998.
Kjellberg, Erik: The Düben family and the Düben collection, i Erik Kjellberg (red.), The dissemination of music in seventeenth-century Europe: celebrating the Düben collection, Bern: Lang, 2010, s. 12−32.
Kjellberg, Erik: ”Gustav Düben”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 2, Stockholm: Sohlman, 1975, s. 372−374 [inkluderar verklista].
Kjellberg, Erik: Kungliga musiker i Sverige under stormaktstiden: studier kring deras organisation, verksamheter och status ca 1620−ca 1720, vol. 1–2, diss. i musikvetenskap, Uppsala universitet, 1979.
Kyhlberg, Bengt: ”När föddes Gustav Düben dy? Anteckningar kring några oklara punkter i familjen Dübens biografi”, Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 55, 1974, s. 7−18.
Kyhlberg, Bengt: ”Gustav Düben och Paris. Några funderingar kring en stamboksanteckning”, i: Per-Erik Brolinson et al. (red.), Skriftfest. 19 uppsatser om musik tillägnade Martin Tegen på hans 60-årsdag den 28 april 1979, Musikvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, 1979, s. 109−114.
Moberg, Carl-Allan: ”Gustaf Düben”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 11, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1945, s. 637−641 [inkluderar verklista].
Norlind, Tobias: ”Familjen Düben”, Svensk tidskrift för musikforskning, vol. 24, 1942, s. 5−46.
Norlind, Tobias: Från Tyska kyrkans glansdagar: bilder ur svenska musikens historia från Vasaregenterna till karolinska tidens slut, vol. 3, Stormaktstidens senare skede 1660−1720, Stockholm: Musikhistoriska museet, 1945.
Orgelmusik av familjen Düben, Pieter Dirksen (red.), Stockholm: Runa Nototext, 1997.
Persson, Fabian: Servants of fortune; the Swedish court between 1598 and 1721, diss. i historia, Lunds universitet, Lund: Wallin & Dalholm, 1999.
Schildt, Maria: ”Hyllningsmusik till Karl XI: en studie kring 18 tillfälleskompositioner”, magisteruppsats i musikvetenskap, Uppsala universitet, 2007.
Schildt, Maria: Gustav Düben at work: Musical repertory and practice of the Swedish court musicians 1663−90, diss. i musikvetenskap, Uppsala universitet, 2014.
Verköversikt
4 vokalverk med stråkar, orkestermusik (sinfonia för stråkar, 5 instrumentala danssatser), sånger (Odae Sveticae m.m.) och arior.
Samlade verk
Sakrala vokalverk
Cessat gaudium för altsolo, femstämmig stråksats och continuo, ca 1660.
Fader vår som är i himmelen för fyrstämmig körsats, fem stråkstämmor och continuo, 1663.
Surrexit pastor bonus för fyrstämmig kör, fem stråkstämmor och continuo, 1664.
Veni sancte spiritus för fyrstämmig kör, stråkar och continuo, 1651.
Instrumentalmusik
Allamanda, Courante, Saraband, för fyrstämmig stråksats, ca 1651−54.
Sinfonia à 4 för tre stråkar, cembalo och spinett, 1654.
Preludium, Allamanda för klaviaturinstrument, 1659.
Nun lob mein Seel den Herren för klaviaturinstrument, ca 1640–50. [Tentativ attribuering, Pieter Dirksen 1997.]
Tryckta arior (tryckort Stockholm om inte annat anges)
Glückwünschende Ode als ... unserm allergnädigstem Könige ... der weltberühmte Ritter-Orden des güldenen Hosenbandes offeriret worden, 1669 (”O grosser König dieser Reichen”).
Schuldige Pflicht welche bey ... hochzeitlichen Ehren-Tage des ... Herrn Peter Gråh ... mit ... Dorotheen Fultin ... in einer Ode abgeleget worden, 1669 (”Man sagt sonst was geschwind' entsteht”). [Finns också bevarad som handskrift.]
Odae Sveticae. Thet är någre werldsbetrachtelser sångwijs författade af Samuel Columbus, 1674, 2:a utg. 1676. 1. Vår högste Herre Gud, 2. Det vida villa hav, 3. O huru väl är dock den själ, 4. Vad är dock världens väsende?, 5. Stämmer opp I sångarinner, 6. Allt livs och levnads springekälla, 7. Hur fåfängt allt, 8. Vad ästu självklok kommen frå’, 9 Var ästu avund kommen frå’, 10. Fast mycki mycki gott, 11. Vad är det åt att jag, 12. Allt efter Guds behag.
Rådrijk oder Anweiser zur Tugend geschrieben und vorgestellet von Samuel Columbus (Ingen må mig thäd förneeka), Leipzig, 1676.
Über den glorwürdigsten Sieg und tapffren Überwindung des Königl. Dänischen ... Krieges-Heers welches ... Carolus der XI. der Schweden, Gothen und Wenden König ... überwunden ... Wurde folgende Triumpfs Ode ... auff der Upsahlischen Accademia in einer Abend Music praesentiret (”Gott schützt dennoch”), ca 1677.
Über Den Glorwürdigsten Sieg und Tapffren überwindung des Königl. Dänischen und dero Aliirten Mächtigen Krieges-Heers welches Der Durchleuchtigster Großmächtiger König und Herre Herr CAROLUS der XI. Der Schweden Gothen ... (”Blickt ihr Salinnen”), 1677 [finns också bevarad som handskrift].
Itt wälmeent kärleekz tahl och swar hållit widh Hallandz åsar som Cupido tyst tilhördt har […] (”War wälkommen min bästa wänn”), 1680 [finns också bevarad som handskrift].
Unterthänigste Pflicht und Freudens-Bezeigung alß ... König ... Carolus der XI ... nach wieder erlangten ... Friede sich naher dero ... Residentz Stockholm wendete (”O Sonne! Du Wonne der Freude der Erden”), 1680.
Fägne-skrifft då ... Oloff Unger sampt ... J. Brita Nilsdotter trädde medh hwar andra uthi ett christeligit äcktenskap i Stockholm den 6. iulii åhr 1684 (”Wäll ehr i nu föreente twå”) [finns också bevarad i handskrift].
Arior (i handskrift, attribuerade till Gustav Düben)
Allt vad i Sverige bor (vokalstämma, b.c.), 1688.
Alles Leben dieser Erden (SSB, 2 vl., va, b.c.), ca 1680.
Wie bist du Davids Herr (SATB, 3 vl., b.c.), 1680-talet.
Ein getreues Herze wissen (P. Fleming) (vokalstämma, 2 vl., b.c.), 1667.
Wer Gott das Herze gebet (M. Opitz) (SS, 2 vl., b.c.), 1667.
Zwei Herzen/Seelen (vokalstämma, 2 vl./fl., va, b.c.), ca 1689−90.
Spel och danslust (E. Lindschöld) (vokalstämma, b.c.), 1690.
Lek dansa (E. Lindschöld) (vokalstämma, b.c.), 1690.
O großer Gott (A. Königsmarck) (SSBB, viola d’amore/fl., fl., b.c.), ca 1680−90.