Våren 1885 tilldelades Valborg Aulin det prestigefyllda Jenny Lind-stipendiet av Musikaliska akademien, något som gav henne möjlighet att vidareutbilda sig för bland andra Benjamin Godard i Paris. Främsta fokus i undervisningen var orkestrering och instrumentation. Vid sidan av lektionerna besökte Aulin många orkesterkonserter som blev stora upplevelser för henne. I ett brev från resan nämner Aulin att Symphonie fantastique av Hector Berlioz gjort starkt intryck på henne. Vidare skriver hon att Jules Massenets orkestersvit Scènes alsaciennes givit henne första initiativet "till den komposition, med hvilken jag för närvarande är sysselsatt". Verket som Aulin började komponera i Paris var orkestersviten Tableaux Parisiens.

Sviten komponerades under Godards överinseende och Aulin bestämde sig för att skicka hem den till Musikaliska akademien som prov på vad hon gjort under resan. Två satser fullbordades och sändes hem till Sverige under våren 1886. I ett brev från april 1887 beskriver hon att ytterligare två satser är färdiga, men att "den sista felar ännu". När det sedan står om sviten i tidningar i januari 1888 får vi veta att verket ska uppföras på en symfonikonsert i februari. Då hittar man även programbeskrivningar av verkets fyra satser; den felande femte satsen tycks Aulin således ha övergett tanken på.

Dagarna nära inpå uruppförandet måste dock något ha hänt. I tidningen från 22 februari 1888, dagen då konserten skulle äga rum, står att uppförandet av sviten måste skjutas upp. Orsaken är okänd; i tidningen hänvisas till "mellankomna hinder". Det sorgliga är att uppförandet inte bara skjuts upp utan ställs in. Under Aulins tid spelas sviten aldrig på konsert. Tableaux Parisiens är Aulins enda orkesterverk, bortsett från vokalverk med ackompanjerande orkester. Verket trycktes inte utan finns bevarat i tonsättarens handskrift. På försättsbladet finns en dedikation till hovkapellmästare Conrad Nordqvist, som var dirigent vid konserten då verket skulle uruppförts. Samtliga satser har beskrivande titlar (vilka Aulin skrev på franska).

Första satsen är frisk och livlig och bär rubriken "Brusande liv". Den skildrar folklivet på gatorna under karnevalstiden, dock med ett avbrott då plötsligt ett klockspel klingar och orgeltoner ljuder på avstånd. Vandraren träder in i Madeleinekyrkan och överraskas av tystnaden. "Nattens stillhet" är rubriken på den lugnare andra satsen, som skildrar när främlingen återvänt hem och fördjupar sig i sig själv. Här beskrivs också en poetisk gitarrspelare. Satsen inleds med ett klarinettsolo utan ackompanjemang som skapar en drömlik stämning. Den inledande melodin tas sedan över av en soloviolin ackompanjerad av ett pizzicato. Tredje satsen, "Balscén", präglas av en elegant karaktär och valsrytmer. Eftersom Aulin under komponerandet av Tableaux Parisiens nämner Symphonie fantastique som ett favoritverk ligger det nära till hands att dra paralleller balscenen i detta verk. Sista satsen, "Festafton på Trocadéro", skildrar fontäner, festbelysning och fyrverkerier.

© Per-Henning Olsson, Levande musikarv