Harald Fryklöf (1882-1919)

Född 14 september 1882 och död 11 mars 1919. Fryklöf avlade organistexamen vid Kungl. Musikkonservatoriet 1903 och bedrev därutöver privata musikstudier för Johan Lindegren (kontrapunkt och komposition), Richard Andersson (piano) och Philipp Scharwenka, Berlin (instrumentation). 1908 biträdande lärare i harmonilära vid Kungl. Musikkonservatoriet (ordinarie 1914) och samma år vikarierande organist i Storkyrkan (ordinarie 1918). Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1915. Hans produktion som tonsättare är relativt sparsam men innehåller verk av hög kvalitet med ett personligt tonspråk, bland dem den ofta spelade Sonata à la legenda för violin och piano samt Symfoniskt stycke för orgel.

Liv

Harald Leonard Fryklöf föddes i Uppsala den 14 september 1882. Om hans skolgång och grundläggande musikutbildning är knappast något känt. Hösten 1901 antogs han som elev i organistklassen vid Kungliga Musikkonservatoriet, där han avlade organistexamen i december 1903, med August Lagergren som lärare i huvudämnet. Av stor betydelse för hans utveckling som tonsättare blev privatstudierna i kontrapunkt och komposition för Johan Lindegren, som påbörjades 1902, parallellt med konservatoriestudierna, och pågick fram till 1905. På hösten detta år begav sig Fryklöf till Berlin för att under en termin studera instrumentation för konservatoriedirektören och tonsättaren Philipp Scharwenka. Han studerade också pianospelning privat för Richard Andersson åren 1904−10.

Fryklöf var en eftersökt pedagog, och mycket av hans tid upptogs av undervisning. Han anställdes redan 1904 som lärare i harmoni och piano vid Richard Anderssons musikskola, där han fortsatte att verka till sin död. 1908 blev han biträdande lärare i harmonilära vid Musikkonservatoriet, där han 1913 förordnades att vikariera på den ordinarie lärarbefattningen, som han slutligen erhöll 1914. Han blev ledamot av Musikaliska akademien 1915 och fick i detta sammanhang flera förtroendeuppdrag, bland annat ledamot av konservatoriets styrelse (läroverksstyrelsen) 1915−18, och, från 1916, medlem av akademiens tonsättarestipendiekommitté. Vid sidan av  olika anställningar och uppdr bedrev Fryklöf också privatundervisning i komposition och musikteoretiska ämnen. Även etablerade tonsättare ur hans egen generation, som Sigurd von Koch, William Seymer och Ture Rangström, sökte hans råd. Till hans pedagogiska gärning hör också den lärobok, Harmonisering av koraler i dur och moll jämte kyrkotonarterna, som först utkom 1916 och så sent som 1936 trycktes i ny upplaga.

Redan före studietiden vid konservatoriet började Fryklöf sin verksamhet som tonsättare; de första daterade kompositionerna (sånger och körmusik) är från 1900. Under två år, 1905−06, uppbar han statens tonsättarstipendium. Hans debut som tonsättare kom 1908, då hans Konsertuvertyr op. 1 framfördes av Konsertföreningens orkester i Stockholm under Tor Aulin och samma år även i Göteborg. Detta år blev han vikarierande organist i Storkyrkan, där han blev ordinarie organist så sent som 1918. Under 1910-talet ägnade han sig i stor utsträckning åt kyrklig vokalmusik; bland annat var han en av de fyra utgivarna av körsamlingen Musica Sacra, som blev officiell repertoarsamling för kyrkokörer och som han själv bidrog till med flera verk. Han var dessutom engagerad i arbetet med nytt missale för Svenska kyrkan, till vilket han också komponerade musik. Ett annat uttryck för Fryklöfs kyrkomusikaliska och liturgiska intresse var hans arbete med att rekonstruera gudstjänster utifrån historiskt material, något som resulterade i en Julmässa 1917 och en Birgittavesper i februari 1918, båda framförda i Storkyrkan.

Fryklöf åtnjöt högt anseende och stort förtroende bland kolleger, i kraft av sin konstnärliga och pedagogiska kompetens i förening med ett lugnt och auktoritativt sätt.  Han var ogift men var en utpräglad sällskapsmänniska med en stor vänkrets. En av hans närmaste vänner var hans chef, konservatoriedirektören och tonsättaren Bror Beckman, som också blev den som ordnade hans musikaliska kvarlåtenskap.

Fryklöf var ständigt intresserad av att vidareutveckla sina kunskaper och han knöt gärna också internationella kontakter; hans musik utkom, förutom i Sverige, även på förlag i Danmark, Tyskland och Frankrike. Under 1919 planerade han att fortbilda sig hos den tyske katolske prästen och tonsättaren Peter Griesbacher, som i sin kyrkomusik sökte förena den strängt arkaiserande cecilianismen med modern senromantik, en syntes som låg väl i linje med Fryklöfs egna konstnärliga strävanden. Han planerade också nya profana kompositioner i större format: kammarmusik med piano och ett orkesterverk. Men i början av mars 1919 drabbades den dittills kärnfriske Fryklöf av den i hela Europa grasserande spanska sjukan, lunginflammation tillstötte och efter bara några dagars sjukdom avled han den 11 mars.

Verk

Fryklöfs produktion är inte av stor omfattning, något som inte enbart kan förklaras med hans korta levnadstid utan också med hans tidskrävande engagemang på andra områden, främst pedagogisk och kyrkomusikalisk verksamhet i förening med olika uppdrag inom Musikaliska akademien och Svenska kyrkan. Hans tonspråk håller sig inom senromantikens ramar men har, särskilt i de senare verken, en omisskännlig personlig prägel. Här finns både avancerad harmonik och arkaiserande drag som kan sättas i samband med hans musikhistoriska intresse och som tar sig uttryck i ett stundom modalt inspirerat tonspråk och en förkärlek för kontrapunktiskt skrivsätt och polyfona former. Ett tecken på Fryklöfs förmåga att integrera sinsemellan vitt skilda influenser är att han till sina förebilder räknade såväl den apollinske Carl Nielsen som den dionysiske Max Reger.

Instrumentalverk

Fryklöfs första orkesterverk (odaterat) är ett Allegretto för stråkorkester, som även finns i en version för piano. Hans debutverk, Konsertuvertyr op. 1, blev också hans enda fullbordade komposition för symfoniorkester.

Sonata à la legenda för violin och piano (i en senare utgåva från 1947 med korrigerad italiensk titel, Sonata alla leggenda) blev ett av Fryklöfs sista verk och räknas i dag av många som den främsta av hans instrumentalkompositioner. Hans övriga kammarmusikproduktion inskränker sig till en tidig, otryckt sonatsats, även den för violin och piano.

Det största av Fryklöfs pianoverk är fugan i ciss-moll, som 1909 vann Musikaliska Konstföreningens tävling och året därpå publicerade i föreningens prestigefyllda serie av notutgåvor. I samlingen 8 mindre pianostycken ger tonsättaren prov på lekfullhet och originalitet; en av miniatyrerna, den recitativiska ”Strömkarlen”, saknar såväl taktstreck som kadensbildningar. Vid sidan av ytterligare ett tryckt verk, Impromptu i A-dur, finns ett tiotal mindre pianostycken i manuskript.

Fryklöf komponerade även för sitt huvudinstrument, orgeln. Vid sidan av några mindre stycken märks här två ensatsiga kompositioner i större format: strama Passacaglia, där viss inspiration från Reger kan märkas, och Symfoniskt stycke, där Fryklöfs personliga tonspråk är fullt utvecklat, med skarpa kontraster mellan kärv dramatik och pastoral idyll. Båda verken utgavs postumt av Musikaliska Konstföreningen (1929 respektive 1926).

Vokalverk

För sina solosånger valde Fryklöf mestadels dikter av samtida svenska och skandinaviska poeter, bland dem Erik Axel Karlfeldt, Vilhelm Ekelund och Sven Lidman samt Thor Lange och Vilhelm Krag. Två mindre samlingar trycktes under tonsättarens livstid − To Digte af Thor Lange op. 2 och Sånger för en röst och piano (sex sånger fördelade på två häften), vartill kommer 17 otryckta sånger, däribland två till orkester.

Fryklöfs körmusik är nästan uteslutande sakral, och han använder ofta texter ur psalmboken. Till skillnad från instrumentalverken är körsångerna i huvudsak homofont hållna, med en flödande melodik och en harmonik som, utan att förlora i uttryckskraft, saknar den kärvhet som kan förekomma i instrumentalverken. Förutom de sju hymner som han komponerade för samlingen Musica sacra, utkom endast två av hans körsånger i tryck under hans livstid. Han förberedde också en utgåva med tyska versioner av fem körhymner (huvudsakligen ur Musica sacra), ett projekt som dock aldrig realiserades. Det stora flertalet av sångerna är för blandad för, men hans mest älskade körhymn, ”Han på korset, han allena”, är satt för diskantkör med orgel; den blev känd då den togs in i den mycket spridda samlingen De ungas hymnarium (1933). Ett tiotal sånger förblev otryckta.

Till vokalmusiken kan också räknas de liturgiska melodier som Fryklöf komponerade för 1918 års utgåva av Missale för Svenska kyrkan.

Sverker Jullander © 2013

Bibliografi

Englund, David: ”Harald Fryklöf: stor mästare med liten produktion”, Orgelforum, vol. 28, nr 4, 2006.
Gustafsson, Ralph: ”Harald Fryklöf”, i kommentarhäfte till CD Harald Fryklöf, The Complete Works for Organ, Swedish Society Discofil SCD 1129, 2007.
Holmgren, Claes: ”Harald Fryklöf”, i Harald Fryklöf, Samtliga orgelverk, red. Johan Hammarström & Jan H Börjesson, Göteborg: Cantorgi förlag, 2010.
Jullander, Sverker: ”Scandinavia”, i Twentieth-Century Organ Music, red. Christopher S. Anderson, New York: Routledge, 2012.
Lomnäs, Erling: ”Harald Fryklöf”, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 16.
Seymer, William: ”Fyra nyromantiker”, Svensk tidskrift för musikforskning vol. 23, 1941.
Seymer, William: ”En Bach i svensk vadmalsdräkt jämte andra tonsättarminnen”, i: Musikmänniskor: Minnen av svenska tonsättare, Uppsala: J. A. Lindblads förlag, 1943.
Stare, Ivar: ”Fryklöf, Harald”, i Sohlmans musiklexikon, 2. uppl., bd 2, 1975.

Verköversikt

2 orkesterverk (Allegretto för stråkorkester, Konsertuvertyr op. 1), 2 verk för violin och piano (Sonat h [1 sats] samt Sonata à la legenda), pianomusik (bl.a. Fuga ciss-moll, 8 mindre pianostycken), orgelmusik (bl.a. Symfoniskt stycke, Passacaglia, Fuga e-moll op. 3), sånger (bl.a. To Digte af Thor Lange op. 2, Sånger för en röst med piano i 2 häften, Två sånger för en röst med orkester), körmusik (bl.a. sju sånger för blandad kör i samlingen Musica sacra, ”Han på korset” för 2-stämmig damkör och orgel, ”Gräset torkar bort” för barytonsolo, blandad kör och orgel), liturgisk musik (bl.a. kompositioner till 1918 års Missale för svenska kyrkan).

Samlade verk

Orkesterverk
Allegretto E-dur för stråkorkester. Otryckt.
Konsert-Ouverture op. 1. Otryckt.

Kammarmusik
Sonat h-moll, 1 sats, för violin och piano, 1913. Otryckt.
Sonata à la legenda för violin och piano. Stockholm, 1919, omtr.: Sonata alla leggenda, rev. C. Barkel, Stockholm, 1947.

Pianomusik
Fuga ciss-moll. Stockholm, 1910.
8 mindre pianostycken. Stockholm, 1916, varav 1 omtr. i resp. Hemma vid pianot, Stockholm, 1928.
En visa om våren. Även i Från tonernas värld, Stockholm, 1922.
Ung mor.
Den första svalan.
En blomstervisa.
Murgröna. Ms. dat. ”Aug. 1916”.
Strömkarlen. Ms. dat. ”Maj 1916”.
Den gamla logen.
Bäcken (Etude). Ms. dat. dec. 1916.
Andante semplice.
Dubbel-canon (i oktaven)?; koralen No. 77 hos Haeffner som cantus firmus.
Menuetto Ess-dur.
Menuetto (Oktav-canon) G-dur.
Impromptu A-dur. Stockholm 1917, 2 uppl. Stockholm 1949 (även i Fru Musica, Nordiska musikalbumet, bd 12, Stockholm, u.å.) även i ms. med dedikation ”Alice / vänligen tillägnadt / af / Harald Fryklöf”, dat. ”Julen 1915".
Sommarvindar (1915/18), otryckt (daterad 10-7-18) ded. Alice Rothlieb.
Allegretto E-dur. Även för stråkorkester. Otryckt.
Andante semplice. Otryckt.
Andante sostenuto. Otryckt.
Etude F-dur. Otryckt.
Etude d-moll. Ofullst ms. i MTB.
I gröngräset, hambo. Otryckt.
Sonat e-moll. Otryckt.
Vals D-dur. Otryckt.

Orgelmusik
Impromptu festivo, otryckt
Fuge, op. 3. I Orgelstücke moderner Meister, bd 3, utg. J. Diebold, Leipzig & Bruxelles 1909; även i Vox Stockholmia: en liten antologi med orgelmusik från det tidiga 1900-talets Stockholm, red. Claes Holmgren, Slite: Wessmans 2001. Även i ms. i MTB.
Doppel-Canon. Andante con moto. I Orgel-Kompositionen aus alter und neuer Zeit, utg. O. Gauss, Bd 4:2, Regensburg 1910; även i Vox Stockholmia: en liten antologi med orgelmusik från det tidiga 1900-talets Stockholm, red. Claes Holmgren, Slite: Wessmans, 2001.
Preludium till koralen 198, 1912, & 424, u.å.. Otryckt.
Andante funèbre. I Les maltres contemporains de 1'orgue, utg. J Jou-bert, vol. 5, Paris 1914. Även i Vox angelica [Musiktryck] : en liten antologi med svensk orgelmusik från den oscarianska eran, red. Claes Holmgren, Slite: Wessmans, 1997.
Entrata (All’ antico). I Les maltres contemporains de 1'orgue, utg. J. Joubert, vol. 5, Paris, 1914.
Symfoniskt stycke. Stockholm, 1926, i ms. i MTB daterat ”Den 1 Nov. 1916”, betitlat ”Konsertstycke (in stile profano)”.
Passacaglia f-moll. Stockholm, 1929. Även i Musica organi, utg. H. Weman, bd 3, Stockholm, 1957.
Samtliga orgelkompositioner utgivna i Harald Fryklöf: Samtliga orgelverk, red. Johan Hammarström & Jan H. Börjesson, Göteborg: Cantorgi, 2010.

Sånger

Med piano:

Beväringa [ej "Beväringar"], 1901. Otryckt
Bergtagen, 1902. Otryckt.
Den långa dagen, 1903. Otryckt.
Haf och himmel, 1903. Otryckt.
To Digte af Thor Lange, op. 2, København, 1906 (Ak, Du tid som fra mig gled). Ms. i MTB.
Jag önskar att allt som en gång, 1908. Otryckt.
Långt fjärran där vågorna, 1910, Otryckt.
For Maanen drive, 1913. Otryckt.
Sånger för en röst med piano, häfte 1−2, København & Leipzig, 1913.
− Häfte 1: 1. Serenad (”Tallarnas barr och björkarnas blad…”, E. A. Karlfeldt), s. 2−3, 2. Norden (J. L. Runeberg), s. 4−5, 3. Juninat (Vilhelm Krag), s. 6−10.
− Häfte 2: 1. Sen har jag ej frågat mera (J. L. Runeberg), s. 2−3, 2. Jag har varit som ett blad (Sven Lidman), s. 4−6 [även i Svensk sånglyrik, bd 1, Stockholm: NM, 1951], 3. I drömmar träden stå (Vilhelm Ekelund), s. 7−10 [även i Svensk sånglyrik, bd 1, Stockholm: NM, 1951].
(härav 2 sånger tryckta i Svensk sånglyrik, bd 1, Stockholm 1951)
Det stiger, det stiger en bölja. Otryckt.
Du som bland jasminer. Otryckt.
I dag vill jag tacka dig (Sven Lidman), 1913. Stockholm, 1933.
En nyårs-låt, 1900/14. Dedikerad ”Till Bror Julen 1901 af H. F.”. Otryckt.
Gillevisa. Otryckt ("Harmoniserad av Bror Beckman d. 3/4 19).
I ungdomen. Otryckt.
Jag satt vid en enslig. Otryckt [ant. "Examensskrivning? (BB)"].
Juninat. Otryckt?

Med orkester:

Två sånger op. 4 (Jag önskar ... o Långt fjärran ...). [Titel på försättsbladet: "Zwei Gedichte für eine Sopranstimme mit Orchester komponiert von Harald Fryklöf" samt "Två sånger för en röst med orkester av Harald Fryklöf; Partitur" , otryckt [tysk text inskriven med blyerts i part.]

Körmusik
SATB a cappella
Afton. Otryckt.
Julsång "Si natten flyr för dagens fröjd". Ofullst ms i MTB.
O, sköna land, daterad 10/10 1900. Otryckt.
Fünf geistliche Lieder [projekterad, troligen avsedd att innehålla 5 av följande 7]: 1.  Gottes Lamm [sv version "O Guds Lamm" i ms. i MTB], 2. Karfreitagslied (text övers av sv. ps. 89), 3. Neujahrslied, 4. Osterlied (text övers av sv. ps. 108), 5. Osterlied (text övers av sv. ps. 104) [sv. version "Påsksång" i ms. i MTB], 6. Pfingstlied, 7. Weihnachtslied.
Zum Epiphaniasfest, 1913. [Av vilka flera tryckts på svenska, se nedan].
Påsksång, svensk psalm 104, otryckt.
Påsksång, svensk psalm 108, 1914. Stockholm, u.å.
O Guds Lamm, 1912. I Musica sacra. Körsånger för kyrkan och skolan, utg. av Herman Palm, Harald Fryklöf, Oscar Sandberg och Albert Hellerström, del 1. 1. uppl., Stockholm 1915, 2. uppl. Stockholm 1916 (även i Folkkörboken, utg. E. Åkerberg, del 1, häfte 2, nr 11, Stockholm 1923); även Stockholm: Reimers, 1992.
Pingstsång ("Helige Ande, sanningens Ande"), 1914. I Musica sacra, del 1.
Lovsång, svensk psalm. 29, v. 1 och 10, 1914. I Musica sacra, del 2.
Du bar ditt kors svensk psalm 89. I Musica sacra.
En stjärna gick, svensk psalm 67, v. 1, 2, 6, 7). I Musica sacra, (bearb. f. 1 röst och orgel i Enstämmig romantik I, red. Gunnel Fagius, Stockholm 1983).
Det gamla år framgånget är (sv. ps. 411), i Musica sacra, del. 1.
Davids Psalm 51, i Musica sacra, del 2.
Lovsång, svensk psalm 14:1 och 10. Stockholm, u.å.
Ovanstående (Det gamla år framgånget är − En stjärna gick på himlen fram − O, Guds Lamm – Du bar ditt kors, o Jesu mild − Påsksång (Halleluja, Han lever o min ande känn) − Pingstsång (Helige Ande, Sanningens Ande) − Davids Psalm 51 (Gud, var mig nådig efter din godhet) − Lovsång (Lova Herren Gud min själ). Publ. i 8 motetter för kyrkoåret, Göteborg (Cantorgi), 2006.
Saliga äro de döde. Otryckt.
Hymn vid Reformationsfesten, 31 Okt. 1917. Anteckning: "jämför exemplaret i Storkyrkan! BB [=Bror Beckman]; ms. dat. "den 2−10−17"; ant. vid sista raden: ”Denna rad föreslås av Bror Beckman”.
Kyrie à 5 stämmor (svensk text), mars 1918. Ms. i MTB.
Nu låter du [parafras över Nunc dimittis]. Ofullst. ms. i MTB.

Damkör
Och inte vill jag sörja, SSAA a c. Otryckt.
Han på korset, SA, orgel, (J. L. Runeberg). I De ungas hymnarium, utg E Eklöf m fl, 1. uppl, Stockholm 1935; sep. utg. Stockholm, 1972.

Barytonsolo, SATB, orgel
Gräset torkar bort. Ms. daterat "d. 13−10−17"). Otryckt, (ant. på försättsbladet: ”Skall lemnas till professor Bror Beckman”).

Liturgisk musik
Helig … [14 tonsättn till liturgiska texter]. Missale för svenska kyrkan, 2. uppl., Stockholm, 1918.
Helig Dess-dur. Ms. i MTB.
Birgittavesper, febr. 1918. Otryckt.
Julmässa i Storkyrkan.
Ytterligare smärre otryckta komp, i huvudsak kontrapunktiska, åtsk. komp:fragment och skisser (till sånger och trol. till violinsonaten i h), en stor del av musiken till ovan nämnda hist. gudstjänster, smärre andra liturgiska tonsättn., div. material från studietiden samt »Kontrapunktstudier», påbörjat arb., möjl. avs. för undervisn. i kontrapunkt.

Arrangemang
Beethoven: Marcia funebre för symfoniorkester.
Beethoven; Menuetto ur Sonate op. 2 no. 1 för symfoniorkester.
Grieg: Ave maris stella flr solosång och stråkorkester.
Haydn: Symfoni Ess-dur, Adagio − Allegro con spirito för 4-händigt piano.
Lully. Förspel Gavotte "Preciöserna", för orkester 1220 2000 str.
Mozart: Fantasie Sonate c-moll för orkester 2222 2200 pk. str.

Pedagogiskt verk
Harmonisering av koraler i dur och moll jämte kyrkotonarterna. Stockholm, 1915, 2. uppl. Stockholm, 1936.


Verk av Harald Fryklöf

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 32